En thriller-trilogi av lagom längd skriven av Salla Simukka

Den finländska författarinnan Salla Simukka har lyckats skriva riktigt spännande och kluriga thrillers/deckare. Röd som blod är första delen i trilogin och jag läste snabbt del två och tre… Titlarna på del två och tre är Vit som snö och Svart som ebenholts. Ni som kan er Snövit känner igen beskrivningen av henne. Lumikki betyder snövit på finska. Det är en historia i varje men de binds ihop genom Lumikki. De handlar mer och mer om henne själv.   

I första boken får vi ta del av följande historia. Lumikki valde gymnasieämne med omsorg så att föräldrarna gick med på att hon flyttade från hemorten till Tammerfors. Hon vill lämna mobbarna som format hennes sätt att vara men också den konstiga stämningen hemma. De är som att de alla spelar de roller som finns i en familj men utan inlevelse. De är ingen riktigt avslappnad familj. I storstaden kan hon vara sig själv. Hon är självständig och trivs med att vara ensam men kan likväl passa in om hon vill. Hon vill inte kunna sorteras in i något fack. Hon gillar att iaktta människor och har genom åren tvingats utveckla tekniker för att vara osynlig och har förmåga att med enkla medel förvandlas till någon annan. 

Skolan är ok men hon behöver ett ställe att pausa från skolans väsen och lukter och det har blivit skolans mörkrum. När hon går in denna morgon är det något som stör. Det är lukten.  När hon tänder mörkrumsbelysningen se hon att det hänger pengar där på tork. Pengar som är tvättade från blod. Därav lukten. Hur har de hamnat där? Borde hon berätta för någon? Hon lever efter mottot att inte lägga sig i om hon kan undvika det. Men nyfikenheten är väckt. Hon måste göra något för att lösa mysteriet. Snart finner hon sig sittande hemma hos jämnåriga hon aldrig skulle välja att umgås med men som snart inte klarar sig utan henne. Dessutom smyger Lumikki efter kriminella och är på väg att bli kidnappad! Det är fart och fläkt genom hela boken samtidigt som den är eftertänksam och klurig.

Jag rekommenderar varmt denna trilogi. Det var svårt att sluta läsa när jag öppnade första sidan. Dessutom är de lagom långa.

/Liselott 

Reservera böckerna i bibliotekets katalog.

En saga om tidens väsen

Författaren till denna bok har en bakgrund som jag tycker är spännande. Ruth Ozeki är förutom författare även filmskapare och zenbuddhistisk präst. Det senare vävs in i boken hon skrivit: En saga om tidens väsen. 

I boken finner vi Ruth som lever på en ö längs Canadas västkust. På andra sidan havet finns Japan. Det hela utspelar sig efter den stora tsunamin har nått Japan. En dag på stranden finner hon något gömt i en platspåse. En låda som färdats över havet innehållande brev och en dagbok. När Ruth tar del av innehållet väcks en besatthet hos henne. Vem är flickan som skriver, går det att få tag på henne. Det känns på något sätt nödvändigt men är det möjligt? 

Ruths sökande och liv på ön skildras omväxlande mot den som skrivit dagboken. Nao en tonårsflicka som bott större delen av sitt liv i USA men återvänt med föräldrarna till Japan. Men det går inte bra för någon i familjen tillbaka i hemlandet. Fadern får inga jobb och Nao mobbas i skolan. Hon sitter på ett café och skriver om sitt liv. På så vis får jag en insyn i japanskt tonårsliv. I början blir jag lite trött på tonårssnacket men snart fascinerar hennes berättelse mer än det stör. Jag undrar, liksom berättelsens Ruth, hur det går för flickan och hennes familj. Det är spännande, intressant och skönt annorlunda än alla västerländska skildringar jag läst på senare tid. Hur vävs då det zenbuddhistiska in då. Jo Naos mormor blev nunna och bor i ett tempel på landsbygden. En spännande dam med mycket insikt och som Nao håller kontakt med. Boken är fylld av fotnoter som förklarar japanska ord och uttryck som kan behöva förstås. 

/Liselott

Ladda ner e-boken från bibliotekets hemsida. Den finns ännu så länge enbart som e-bok. 

Det vi inte visste var lycka

Du jobbar i kassan på den lokala mataffären. Nyss utskälld av chefen för att det saknades pengar i din kassa. Du behöver den lilla lön jobbet ger så det är bara att svälja stoltheten och bita ihop. Men då händer det. En kund ser den tår som trillar ner för din kind och säger något vänligt. Ännu en man som vill ha något av dig. Du är misstänksam men han återkommer fler gånger till din kassa. Ni byter några fler ord och han bjuder på lunch. Vågar du tacka ja? Ett tu tre är du och din lilla pojke medbjuden till hans sommarstuga vid havet, vågar du följa med? 

Ungefär så börjar boken Det vi inte visste var lycka skriven av Agnés Ledig. Vänskapen mellan Julie och Paul växer fram. Julie är ensamstående mamma som knappt får det att gå ihop. Paul är nyskild och har alldeles för mycket pengar. Med i berättelsen är Paul son Jerome som är jämnårig med Julie och Julies lille son. Semestern vid havet förändrar deras liv på många sätt. Det är vänskap, lycka och tyvärr tragedi inom några veckor. Hur ska det fortsätta? En berättelse att skratta och gråta till. Läs den!

/Liselott

Reservera eller ladda ner boken på biblioteket hemsida.

Himmelstrand

Fyra husvagnar, fyra familjer. En omöjligt blå himmel och ett tillsynes oändligt grönt gräsfält.
Kvällen innan hade husvagnarna stått på Saluddens camping, när människorna som handlingen kretsar kring, nu börjar vakna upp, står husvagnarna någon helt annan stans. Någon gång under natten måste de ha förflyttats. Enligt GPS:erna som ett par av camparna har i sina bilar har de inte alls förflyttat sig. Kartan på den lilla skärmen indikerar att de fortfarande står kvar precis där de stod igår. Men det räcker att höja blicken en aning för att konstatera att detta omöjligt kan stämma.

Åtta vuxna, två barn, en hund och en katt, har tillsammans blivit förflyttade till denna märkliga plats. Fyra familjer som inte känner varandra sedan tidigare och som inte verkar ha någonting alls gemensamt med varandra. Ganska snart står det dessutom klart att de förmodligen inte är helt ensamma på denna ödsliga plats, och att de inte är de första som förflyttats hit.  Var är de? Varför och hur har de kommit hit? Och viktigast av allt, hur ska de ta sig hem igen?

Denna bok var svår att lägga ifrån sig. Det är spännande, karaktärerna är intressanta och språket flyter så lätt att man bara rycks med. Jag vill veta var familjerna har hamnat, jag vill veta varför just de har förflyttats dit, och jag vill veta vad som finns bortanför horisonten. Det finns ett mörker som lurar under ytan, inte bara på den plats där våra campare befinner sig, utan även i deras sinnen. Jag vill inte slå igen boken av rädsla att något ska lura i mörkret runt mig med. Något som vi inte kan se, men som vi ändå känner av ibland i mörkret, och i våra mörkaste stunder.

När jag väl lämnat tillbaka Himmelstrand på biblioteket, lånade jag direkt Ajvide Lindqvists nästa bok, Rörelsen – Den andra platsen, jag måste få veta mer.  

/Caroline

Reservera Himmelstrand på bibliotekets hemsida.