Tunu – en isolerad by på Grönland.

Undra om folk lever så här? Kim Leine tar i boken Tunu med mig till en fiktiv by på Grönlands östkust. Jag snubblar in i en spelkväll med grannar och vänner. Hallen är fylld av skor, de minsta barnen sover lite här och där och de vuxnas prat och skratt fyller rummen. I följande kapitel är jag bland annat med om stormen som isolerar byn och läser om slitna hus som knappt håller kylan ute. Tunu är en by där vänskap och ovänskap går hand i hand. Jag möter människor med drömmar, de som misslyckas eller är olyckliga men också lycka och glädje. Alla har sitt sätt att överleva väder, vindar och perioden när solen aldrig går upp.

Byn är tillräckliga stor för att ha en sjuksköterska. Precis inflyttad från Danmark blir han bokens centralpunkt, den alla berättelser om byborna samlas kring. Ett kaptiel kan vara som en novell men oftast fortsätter berättelsen i nästa kapitel eller återupptas längre fram. Kapiteln är som byborna – sammanlänkade med varandra.

Det är en fascinerande berättelse som på något sätt känns väldigt fiktiv. Kanske för att jag har svårt att förstå att människorna verkligen lever så här. Men författaren har själv arbetat som sjuksköterska på Grönland i 10 år, så han vet nog vad han skriver om.

Det är bra skrivet. Jag våndas över de beslut människorna tar, funderar över deras synsätt på relationer och grips av spänningen som plötsligt infinner sig. Trots bokens grå yttre är Tunu mycket läsvärd.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.