"Alltid en dotter" av Amy Engel

Jag tittar alltid på Svenska deckarakademins listor över årets bästa deckare. Dessa var nominerade till bästa översatta deckare:

Amy Engel: Alltid en dotter (”The Familiar Dark”, övers. Manne Svensson; Albert Bonniers Förlag)
Cara Hunter: Ingen utväg (”No Way Out”, övers. Jan Risheden; Louise Bäckelin Förlag)
Deon Meyer: Villebråd (”Prooi”, övers. Mia Gahne; Weyler)
Denise Mina: Verkliga brott (”Conviction”, övers. Boel Unnerstad; Modernista)
Olivier Norek: Ytspänning (”Surface”, övers. Cecilia Franklin; Sekwa)

Jag hade sen tidigare läst Hunter, Mina och Noreks böcker. Alla väldigt bra. Men kvar har jag Engel och Meyer. Så det var bara att sätta igång. Alltid en dotter var riktigt bra. En klart annorlunda miljö för den är förlagd till fattiga Ozark Mountains i Missouris. En stad man vill lämna men det kan vara svårt att genomföra. En som blev kvar är Eve. Hon försöker få livet att gå runt och hon har sin dotter 12-åriga June att kämpa för. June ska få en så bra uppväxt som möjligt med de urusla förutsättningar hon har. Sin egen vill hon helst glömma och hon har brutit med sin mor. Till sin hjälp och stöd har hon sin bror (som mot alla odds blivit polis).

Men så händer det ofattbara. June och hennes bästa vän hittas döda – mördade. Allt Eve levt för är borta. Det blir en nedåtgående spiral men samtidigt är hon fast besluten att hitta den som mördat barnen. Hon börjar söka upp folk hon inte borde besöka, ställa frågor. Hon tar till om och med kontakt med sin mor för att få hjälp. Många hemligheter finns bevarade och mycket är inte som man tror. Det är både brutalt och hjärtskärande men Eve visar en styrka som få andra. Läs den!

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

”Allt jag borde ha sagt” av Anne Griffin

Ett mycket speciellt levnadsöde får vi här i form av en kvälls skålande då många hemligheter - små såväl som stora – blottas, och bekännelser sprungna ur ett ganska dåligt samvete tar form. Jag våndas och gläds med denna irländare vars liv vi får ta del av under en mycket speciell kväll som det planerats för länge. Och vars slut jag bara kan ana.

Maurice Hannigan, 84 år gammal, sitter nämligen i baren på ett hotell på den irländska landsbygden och utbringar under kvällen fem skålar för fem personer som haft ett avgörande inflytande på hans liv. Först ut är brodern Tony, som Maurice alltid avgudat. Tony, som lärde honom att läsa och skriva trots hans svårigheter, som skyddade honom från mycket elände, men som dessvärre gick bort alldeles för tidigt i TBC. Detta betydde så småningom att det blev Maurice som fick ärva gården och bli jordbrukare, vilket egentligen passade bra eftersom han ju ändå inget läshuvud hade. Men riktigt gott affärssinne hade han däremot!

Därefter skålar Maurice för dottern Molly som aldrig hann leva, men som han levt med, närmast hjärtat, i så många år. Svägerskan Noreen står därefter på tur, den galna moster No-no som vänt uppochned på det mesta och som tillbringade stora delar av sitt liv på institution. Sonen Kevin får också sin skål, trots att hela bokens berättande nog egentligen är en muntlig inspelning till just sonen, som en förklaring av allt det där som aldrig hunnit med att förklaras. Sonen som aldrig riktigt dragit jämt med fadern, sonen som nog aldrig fått den uppmärksamhet och det beröm han förtjänat genom hela sitt liv, sonen som blev allt det där som Maurice aldrig blev.

Slutligen skålar Maurice för hustrun Sadie som han älskat över allt annat. Vars bortgång två år tidigare gjort att hans liv känts allt mer meningslöst och saknaden så obeskrivbar. Till sist bekänner han också vad som hände med det guldmynt han som tioåring hittade hos familjen Dollard, vars historia är så tätt sammanflätad med hans egen, ett upphittat mynt vars konsekvenser och öde vi får följa genom hela boken.

 

Under denna minnenas kväll, som mer eller mindre är en bekännelsernas kväll, har vi fått möta Maurice i stort som i smått, i ånger och tillkortakommanden, med ett stort hjärta men också nog så snarstucken. En människa med alla dess sidor, med ett liv innehållande mer än de flestas! En riktigt hjärtevärmande bekantskap!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

Systrarna på heden: Ett Brontë-mysterium av Bella Ellis

Det gick lite upp och ner i läsningen. Ibland tröttnade jag på det allt för verkliga gnabbandet mellan de tre systrarna Brontë och på att de skulle lösa ett försvinnande/eventuellt mord föratt visa att kvinnor kan. Men däremellan och alltmer på slutet var det riktigt medryckande (spännande) och bra. Det är alltså de verkliga systrarna Charlotte, Emily och Anne som är huvudperson (liksom deras far och bror) och berättelsen följer till viss del deras verkliga liv (efter vad jag sökte fram och jämförde).

I boken Systrarna på heden bor alla syskonen för tillfället hemma hos fadern på prästgården på den hed som jag förknippar med deras berättelser. Så sprids ryktet om ett försvinnande. Hustrun till en välbärgad man är borta, rummet badade i blod. En av deras väninnor arbetar som barnflicka i huset och de beger sig dit för att visa sitt stöd och stilla sin nyfikenhet… När de märker att ingen verkar ta försvinnandet på allvar och utreder det börjar de själva med en utredning.

Jag gillar att läsa böcker som utspelar sig på 1800-talet som denna gör. Förhoppningsvis har författaren gjort tillräckligt med research för att miljöer, samhällsbeskrivningen inklusive hur olika delar av befolkningen levde i förhållande till varandra ska vara någorlunda korrekt. Och det är en variant av pusseldeckare, som jag också gillar. Här finns även ett ödsligt, kusligt drag kanske t o m ett spöke... Här tar författaren tillvara möjligheten med mörka, blåsiga hedar och utflykter om nätterna. Två böcker är skrivna på engelska, får hoppas att nästa del också översätts till svenska.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

”Kirurgens dotter” av Cannie Möller

Här har Cannie Möller, vars ungdomsböcker men även vuxenromaner jag alltid gillat, för första gången skrivit ihop med sin livspartner, filmregissören och manusförfattaren Henry Meyer. En riktigt bra kombo, skulle jag säga! Det är spännande hela tiden, men på ett sätt som mer kryper under huden… om och om igen finner jag mig tänka att det är en makalös soppa som kirurgen och hennes dotter försätter sig i… Hur ska detta sluta…?

Men först måste det ju börja! Och det börjar med att den skickliga kirurgen Leyla Saleh, med barndomsrötter i krigets Irak, finner sig övergiven av sin make. Som plötsligt sitter med en ung, höggravid kvinna i en ny lägenhet. Både Leyla och den femtonåriga dottern Jonna försöker slicka sina sår på olika vis, båda känner sig dumpade och fult svikna. Medan Leyla försöker förtränga tillvarons tomrum med sina tumörpatienter och medicinstudenter går Jonna all in i musikens värld tillsammans med sitt band The Beauties. Samtidigt som Jonna önskar sig en ny elgitarr i födelsedagspresent, visar sig en utav Leylas levercancerpatienter ha en exman som säkert kan sälja en bra gitarr billigt. Alltså tar hon kontakt med Ellas exman Marvin, gitarr byter ägare… och innan hon vet ordet av har Marvin nästlat sig in i hennes liv på ett obegripligt sätt. Han blir Jonnas läromästare och utvecklar deras musik… och Leylas älskare! Hur kunde detta hända… Har hon satt all yrkesetik åt sidan, fått huvudet totalt förvrängt, eller vad? En man hon knappt känner alls! En man som hennes dotter Jonna dessutom verkar ha fått direkt osunda känslor för! Som dessutom har ett väldigt stormigt förhållande till sin exfru Ella, som bara blir allt sämre och vars fortsatta liv plötsligt hänger på Leylas skicklighet?

Det är som upplagt för dramatik på en riktigt obehaglig nivå… Och med tanke på hur fullständigt gränslös och utåtagerande den tonåriga Jonna är, så börjar man smått ana åt vilket håll allting kommer att luta. Men jag hinner ha fel många gånger om innan jag når den ofattbara och helt absurda upplösningen. Tänk vad omständigheter kan göra med människor… och få dem att göra. En riktig liten rysare om hur ett förhållandevis enkelt vardagsliv snabbt kan förändras till en fullständig mardröm. Trots att ingen egentligen är ond på något vis… Mycket läsvärd - om alla möjliga dilemman som kan uppstå, om längtan och frigörelse, men framför allt om kärlek?

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel

 

Agneta Pleijel har en diger lista på utgivna böcker. De två senaste har jag hört gott om funderat på att läsa - men det har inte blivit av (än). Men som kom hon med ytterligare en ny bok: Dubbelporträtt. Och eftersom den ena huvudpersonen var en av mina favoritförfattare (Agatha Christie) och att boken var tämligen kort så kom jag mig för att börja läsa… och den fångade mig. Två åldrande människor som lite (eller mycket motvilligt) tussas ihop. Den ena ska ”bara sitta still” och den andra ska måla hennes porträtt. Det blir en berättelse om dessa tillfällen och vad de kunde tänkas prata om under dessa timmar tillsammans. Konstnären är också en kändis Oskar Kokoschka. Och porträttet i fråga har blivit målat och går att söka upp på internet!

Jag gillar den här typen av berättelser. Där människor ser tillbaka på sitt liv och berättar om det för mig som läsare. Extra kul att läsa den nu när jag sett ett par filmer som (löst?) bygger på Agatha Christies liv. Dessa kan fortfarande ses på SVTplay (”Agathas gåta” och ”Agathas gåta – Ishtars förbannelse”) och där finns även en dokumentär om Agatha Christie. Dessutom var det en liten intervju med Agneta Pleijel i senaste numret av tidskriften ”Vi läser” (den kan du läsa på Ronneby bibliotek). Där berättar hon om tillkomsten av denna bok.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

"Liftarens guide till galaxen" En trilogi i fem delar av Douglas Adams

”Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiralarmen av vår galax finns en liten gul sol som ingen nånsin tagit notis av.” 

Så börjar en av de (enligt mig) bästa satiriska science-fiction-komedier som någonsin skrivits.

Douglas Adams har skapat ett verk som både är en samhällskritisk åskådning av hur vi människor behandlar varandra och planeten vi bor på, och samtidigt driver med etablerad science-fiction genom överdrivna karaktärer och underbart skruvade situationer. 

”Det är en konst, eller rättare sagt ett knep med att flyga. Knepet är att lära sig att kasta sig till marken och missa.”

Historien följer människan Arthur Dent och hans till synes mänskliga kompanjon Ford Prefect på en resa genom det möjliga och omöjliga. Det hela börjar med att Arthur på grund av omständigheter som han inte själv kan styra över följer med Ford när denne liftar med en vogonsk konstruktionsflotta som befinner sig i solsystemet av anledningar ni själva får läsa om. Men jag kan avslöja att vogoner är en ras med motbjudande varelser, som utöver sitt behov av att vara elaka mot andra arter dessutom har den tredje sämsta formen av poesi i de kända delarna av galaxen. Tvåa på den listan kommer azgoterna från Kria och förstaplatsen innehas av Paula Nancy Millstone Jennings från Essex. 

Våra två protagonister lämnar snart vogonerna, via en luftsluss ut i kalla rymden. Det som sedan händer är så otroligt osannolikt att man måste uppleva det själv. I boken alltså, inte i verkligheten, det vore både oansvarigt och antagligen direkt hälsovådligt. 

Jag har läst Douglas Adams böcker många gånger genom åren, men det finns alltid något nytt som står ut. Det jag kan säga med säkerhet är att dom alltid får mig att skratta, oftast högt och generande intensivt. Men det bjuder jag på, kanske får det någon annan att upptäcka denna fantastiska bokserie, den förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Serien har delvis filmatiserats vid ett flertal tillfällen, men det är svårt att fånga den absoluta absurditet som pågår med en filmkamera, eller för den delen en dator. 

/Andreas

”Floden hem” av Hanna Richell

Återigen har den brittiska författare, som bott länge i Australien men nu återvänt till England, skrivit ett starkt familjedrama - en bok om systerskap, familjehemligheter, sorger – och kvinnor. Och här är de onekligen några stycken!

Systrarna Margot, Lucy och Eve har vuxit upp på den engelska landsbygden på en underbar gård med sina författande föräldrar. Men när faderns skrivkramp inte riktigt släppte tog moderns kreativitet över och hon uppslukades av sitt skrivande under flickornas uppväxt på ett sätt som hon inte märkte själv. Detta fick naturligtvis konsekvenser – både för flickorna, med en icke närvarande mamma, men också för äktenskapet, som fadern så småningom bröt sig ur. Då var de äldsta, Eve och Lucy i princip utflugna men kvar blev Margot… utelämnad till sig själv, i princip. Och just i denna brytningstid händer något fruktansvärt i hennes liv, som slutligen utmynnar i att hon lämnar sitt barndomshem och sin mor i vredesmod, och har sedan dess inte talat med henne.

Nu stundar dock, med kort varsel, ett storslaget bröllop på gården – yrvädret Lucy ska spontant gifta sig. Och vill att hela familjen – förstås – ska samlas. Margot tar sig samman och återvänder hem för första gången på många, många år… med viss bävan för att behöva konfronteras med sin mamma som hon aldrig någonsin kommer att be om förlåtelse. För hon kommer aldrig att orka förklara vad som utlöste dramatiken när hon var 16 år. Vad hon däremot inte anar är att fler än hon bär på hemligheter som kommer att slå undan benen på dem alla… Vilken bröllopsfest, vilken dramatik!

Här dras vi med i en känslomässig turbulens utan like! Det är en fängslande historia som verkligen berör på djupet, och som jag tyckte mycket om! Vinklingar och ingångar ur familjens alla perspektiv berikar, samtidigt som det visar på hur svårt och komplext livet är – och alla utgår förstås ifrån sin egen sanning om sakers förhållande… En bok och en familj att tycka mycket om!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

Ingenting mindre än ett mirakel av Markus Zusak

Förra boken jag läste av denna författare kom redan 2008 (innan biblioteket hade någon blogg att skriva på). Den var sååå bra! Har även blivit filmad.  Han har kommit med några ungdomsböcker under åren som en kollega tycker är riktigt bra. De har inte jag läst (än). En finns med i bloggen. Men detta är hans första bok för vuxna sedan 2005! Och den har tagit lång tid för honom att skriva. Jag kan förstå varför. Det är en snirklande, sammanvävd berättelser om en man, hans första kärlek, hans andra kärlek och deras fem pojkar. Om en kvinna som tvingas iväg av sin far (han planerar hennes flykt) för att få ett friare liv. Om hur hon träffar sin kärlek, dör, om de som är kvar och vad som egentligen hände? Om kärlek och att våga och våga förlåta.

Vi har en berättare, den äldsta brodern i syskonskaran. Han som tar över ansvaret för de fyra andra när fadern försvinner efter att deras mamma/hans fru avlidit. De kallar fadern för mördaren. Det tog sin tid för mig att komma in i berättelsen. Strax efter inledningen kommer det några kapitel om hur bröderna tränade, anordnade vadslagning om ett väldigt speciellt lopp runt en löparbana. Där undrade jag mycket över hur fortsättningen skulle bli. Men jag gav inte upp och det hoppas jag inte heller du gör. För även om mycket är oförståeligt, långt från min verklighet, så ger det sig så småningom. Här är sorg, smärta, oändlig kärlek, kamp och en makalös berättelse. Att han lyckas skriva den! Över 500 sidor i Australiens brännande sol med bråkande bröder och en familj som fallit isär men som kanske lyckas helas var en upplevelse. Men det var inget jag sträckläste utan tog en bit då och då.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

"De sju morden på Evelyn Hardcastle" av Stuart Turton

Nämns Agatha Christie på omslaget av en bok med mening att denna bok liknar hennes stil då har jag svårt att inte vilja läsa den. Älskar pusseldeckare som inte är allt för hemska gärna i en tidigt 1900-tals miljö. Denna var en pusseldeckare, miljön är innan mobiltelefoner med de första bilarna men ändå på något sätt obestämbar i tid. En herrgård i förfall långt från närmsta by. Herrskap och tjänstefolk och ett mord som ska lösas…

Men förutsättningarna är väldigt speciella! Aiden Bishop har 8 dagar på sig att ta reda på vem som mördade Evelyn Hardcastle. Men det är 8 dagar i olika kroppar, olika människor som alla befinner sig på herrgården för en maskeradbal. Det är egentligen inte 8 dagar eller ja, det är ju det. Men det är samma dag som upplevs om och om igen. Fram till den sista… Verkar det rörigt. Det är nästan bäst att bara börja läsa – då ger det sig lite lättare (kanske) Jag hängde hyfsat med i alla fall trots att jag läste i ett rasande tempo för att jag bara måste! Måste få reda på hur det hängde ihop, om mördaren skulle avslöjas! Fullständigt fascinerande, härligt tjock (den var dock bitvis lite hemsk) och jag är så imponerad av författaren som fick ihop det. Dessutom men en härlig tvist på slutet – som jag köper. Men gör du?

Liselott

P.S. Denna bok tipsar jag också om i podavsnittet med julklapps-/julläsningstips. Här hittar ni alla våra boktips i podden och på youtube.