måndag 27 mars 2017

Flykten av Jesús Carrasco

Torkan har utmärglat landskapet, folk flyr byar och gårdar. De som är kvar har det svårt och fattigt. En pojke ligger i en grop. Gömmer sig och väntar på tillfället att smyga sig bort, fly från något så hemskt att vi inte får veta vad. Men en man (förutom fadern) fyller honom med fasa och det är tillsyningsmannen. Pojken är förberedd men inser inte hur det är ute på den slätt han flyr över. Solen gassar om dagarna, snart är vattnet och maten slut. På håll ser han en eld. Han måste fram dit. Få tag på mat och vatten men vill den som håller elden vid liv ge honom det? Eller måste han stjäla? 

Vid brasan möter han herden. Inget lätt möte. Osäkerhet och rädsla styr pojken. Men snart är de på väg tillsammans för pojken har ännu inte kommit tillräckligt långt för att tillsyningsmannen ska sluta leta. Ska pojken lyckas?

Åh det är så mycket smärta, vanmakt, rädsla, kamp och överlevnadsvilja i denna bok. Men samtidigt finner jag något vackert i den. Det torra heta landskapet och relationen mellan pojken och herden.  Det är ingen lång berättelse men den rymmer mycket. Särskilt tvivel för både pojken och mig som läsare. Hur ska det egentligen gå! Ibland får jag lägga undan boken för det är så hemskt. En debut av spanska författaren Jesús Carrasco som är väl värd att läsa.

/Liselott

lördag 25 mars 2017

Minnespusslet av Agnete Friis

En lättläst deckare som utspelar sig i en by ute på danska västkusten. Den handlar om den unga, ensamstående mamman Ella som har levt ett hårt liv. Hon fick en son redan som 16-åring, dricker mer alkohol än vad som är nyttigt och hankar sig fram så gott det går. När socialen hotar att omhänderta hennes son sticker hon iväg till sitt barndomshem.
Man förstår snabbt att något riktigt otäckt hände i hennes barndom även om Ella själv har förträngt alla minnen. Hennes uppväxt kantas av olika fosterhem, utåtagerande beteende och alkohol för att glömma.

Boken skiftar mellan nutid och Ellas minnesglimtar som dyker upp om barndomen. Hon försöker först undvika att minnas men bestämmer sig sedan för att ta reda på vad som egentligen hände. Första steget på vägen är att prata sin gamla farmor som bor på servicehemmet.

Boken går fort att läsa och jag bläddrar villigt vidare för att se om jag gissat rätt på lösningen. Författaren har tidigare skrivit kriminalromaner tillsammans med Lene Kaaberböl.
/Anneli

fredag 17 mars 2017

De förlorade minnenas karta av Kim Fay

Jag har alltid gillat läsa böcker om kvinnor som vågar gå sin egen väg och göra saker som inte förväntas av dem. Det här är en bok som verkligen stämmer på det.

Huvudpersonen Irene Blum jobbar på Brookemuseet med att bygga upp deras samlingar, speciellt historiska föremål från Asien. Hon är duktig på sitt jobb och när hennes chef går i pension förväntar hon sig att få tjänsten. Boken utspelar sig 1925 och det är otänkbart att en kvinna ska få en så betydande tjänst och istället tillsätts en man med mindre erfarenhet. Irene säger i vrede upp sig och bestämmer sig för att söka efter en bortglömd skatt i khmerernas rike i Kambodja.

Det är en äventyrshistoria i historisk miljö och man följer hennes resa både geografiskt och själsligt. Det är inte nervkittlande spännande men boken är händelserik och man vill gärna läsa vidare för att se hur det ska gå.

Jag kan inte mycket om Kambodja och det är intressant att få inblick i en kultur man inte känner till. Det är dessutom en udda samling människor som ger sig ut i djungeln för att hitta en gömd skatt. Alla deltagarna har ett eget skäl till att följa med på resan och det uppstår en rivalitet om vilken som ska nå sitt mål först.
Det här är en bok jag stark rekommenderar.


/Anneli


onsdag 15 mars 2017

Swede Hollow av Ola Larsmo

När det gäller synen på den svenska emigrationen till Amerika under slutet av förra sekelskiftet så är vi nog alla väldigt hårt präglade av Vilhelm Moberg. Det är Karl-Oskar och Kristina vi ser framför oss, det strävsamma och dugliga lantbrukarparet som lyckas med att skapa sig en framtid på andra sidan Atlanten. Ola Larsmo ger en annan bild av den svenska emigrationen. Många emigranter hamnade som arbetare i de större städer, och det är dessa personer Larsmo skriver om.

Ola Larsmos roman (eller jag skulle snarare vilja kalla det en dokumentärroman) handlar om Swede Hollow och dess invånare. Under slutet av 1800-talet växer det fram en kåkstad i Saint Paul, Minnesota, USA. Den byggs framför allt av svenska emigranter, och får namnet Svenska Dalen eller Swede Hollow. Det är värsta sortens slumområde, där de allra fattigaste hamnar. Så fort man får möjlighet så flyttar man därifrån, dödligheten är också hög. Sjukdomar härjar på grund av de fruktansvärda hygieniska förhållandena, och för lite mat gör det inte bättre. Finns där ett ledigt hus (eller ja, skjul skulle vi snarare kalla det) är det fritt fram för vem som vill att flytta in, så länge hyran på en och en halv dollar i månaden betalas. Männen försörjer sig på olika dagsverken, många får jobb på järnvägsbolaget. Kvinnorna tar jobb som hembiträden, sömmerskor och i en del fall förekommer prostitution.

I boken får vi följa familjen Klar, som sommaren 1897 utvandrar från Örebro. Det är Anna och Gustaf, och deras tre barn Ellen, Elisabet och Carl. Efter ett halvår i New York hamnar de i Swede Hollow, tillsammans med andra som de har lärt känna under överfarten. Det blir en tuff tillvaro för dem, frågan är om de verkligen fick det så mycket bättre än i Sverige. Men det är inte bara önskan om en bättre framtid som fick dem att emigrera, Gustaf har ett annat skäl också. Berättarperspektivet skiftar för varje kapitel i boken. Ibland är det Anna eller Gustaf, ibland något av barnen. Även andra personer får komma till tals och berätta sin historia. Den som jag fastnade mest för är Inga från västkusten, som emigrerar själv för att förhoppningsvis få arbete som hembiträde. Hon är en driftig kvinna, en ledargestalt. Påläst, kunnig och vet hur hon ska få den information hon behöver blir hon något av en ledare för svenskarna som emigrerar med fartyget Majestic sommaren 1897. Det är hon som får gruppen att söka sig till Swede Hollow, där hon har hört att det finns arbetstillfällen.

Det finns inte mycket skrivet om Swede Hollow, bara några tidningsartiklar från den tiden och bandinspelningar från 70-talet med människor som växte upp där. Så Larsmos roman fyller väl sitt syfte, att ge röst åt de svenskar som inte fick en så bra tillvaro ”over there”. Och det är lätt att dra paralleller med dagens emigrantströmmar.

/Jonna

Reservera boken i bibliotekets katalog eller läs den direkt som e-bok

lördag 11 mars 2017

Bläckfisken av Christer Lundberg

Denna sköna radiopratares andra fantasifulla skröna – den första var ”Gräspojken”, som kom ut 2012. Det var en underbart helgalen historia, som rönte stor uppmärksamhet, och nu har han släppt en minst lika galen historia, eller egentligen en betydligt galnare, som man inte vet om man ska skratta eller gråta åt, alternativt njuta eller förfasas över. Trots den sanslösa humorn, som gör att man sitter och småler mest hela tiden, så sätter man nästan kaffet i halsen mellan varven, när actionthrillerådran i boken tittar fram. Det är både mjukt och kärleksfullt, liksom makabert och bisarrt. En härlig mix av genrer, med andra ord!

Och i centrum för denna skröna är det dels den trettiofemårige halvloosern Jimmie - tidigare halvkriminell, nu arbetslös hemmason - som ägnat sina senaste femton år åt dataspelande, efter att hans bästis sprängts i luften framför ögonen på honom. Han får en praktikplats på Sjöfartsmuséet, där ett av hans uppdrag går ut på att ta hand om en speciell liten bläckfisk. Denna lilla Julia blir därmed den andra centrala figuren i romanen, för hon växer i en hastighet som blir okontrollerbar för Jimmie, varpå han förvarar henne i sumpen, muséets stora vattenbehållare under golvet, och till slut tvingas släppa ut henne i Göta Älv…! En annan central figur, framför allt för Jimmies växande självkänsla, är kollegan Lisa, som tycker om honom precis som han är, trots alla hans tvivel, och som blir indragen i denna bläckfisksoppa utan like, mot sin vilja. Tillsammans hamnar de i händerna på gangsters (som visar sig vara något helt annat och oväntat dessutom) och driver denna makabra historia till det enda goda slutet den skulle kunna få. För - som undertiteln lyder – det är verkligen ”en vidunderlig kärlekshistoria”.

/Tuija

Lyssna eller läs den direkt eller beställ boken, vad du än väljer gör du det på bibliotekets hemsida!

onsdag 8 mars 2017

Där gryningen dröjer av Anna Lihammer


En författare som jag i bloggen tidigare nämnt som hastigast är Anna Lihammer. Nu har hennes tredje deckare kommit Där gryningen dröjer. Hennes tre böcker utspelar sig alla i Stockholm på 30-talet. Huvudpersoner är polissystern Maria Gustavson och kriminalkommissarie Carl Hell. De är inga medel-svenssons någon av dem. Har en del i bagaget och försöker klara sig inom yrket och privatlivet i ett Sverige som inte var lika öppet och tillåtande som det vi lever i idag. Mer vill jag inte skriva om dem utan hoppas ni blir lite nyfikna och läser böckerna för att lära känna dem bättre.

Storyn i denna bok är att ett riktigt brutal mord äger rum. Carl Hell blir den som får sköta utredningen. Han är nästan glad för det då det hindrar honom från att åka ner till Berlinolympiaden och uppvisningen av ras och renhet som råder där. Han försöker få polissystern Maria knuten till utredningen för han uppskattar hennes klarsynthet i utredningsarbetet. Samtidigt får vi följa några män som bor i Stockholm. Det är Lasse, Emil, Anders och Werner. De deltog alla i en expedition i polarforskare Andrés fotspår. En expedition vi får följa genom boken parallellt med utredningen av mordet. Så klart har expeditionen och mordet med varandra att göra. Men på vilket sätt?

/Liselott


lördag 4 mars 2017

Berör mig inte, berör mig av Inger Alfvén.

Den senaste romanen är hennes tjugoandra i ordningen, och en intressant sådan med mycket reflektioner över livet och det svåra med att leva det. Och att åldras med det. Och att inte få åldras med det.

Vi får följa fem människors livsöden, och inledningsvis Anna Sofias, som är den gemensamma faktorn för de övriga. Anna Sofias berättelse, som framkommer genom de andras, visar på ett ganska tomt och innehållslöst liv, som hon genomlevt barnlös, gift med industrimagnaten Laurence. Hennes sista tio år, mellan femtio och sextio, lever hon parallellt med döden, i sviterna av sin tuffa cancer. Hon har en nära väninna, Bitte, som Laurence i sin ensamhet efter Anna Sofias död lär känna mer, liksom hennes dotter Bea, som han blir minst sagt förtjust i. Problemet är bara att Laurence är över sjuttio (om än inte i sin egen självbild) och Bea en underskön, bortskämd tjugosjuåring som beter sig som en tonårstjej, och har ett kraschat förhållande, liksom halvkraschade skådespelardrömmar i bagaget. Vi får också lära känna Gunnel, en pensionerad bibliotekarie, vars vägar korsas med Anna Sofias, men även Niklas, en ung man som lever i ett gungfly utan dess like tills hans dataspel gör världssuccé. Även han träffar Anna Sofia i ett sent skede i hennes liv, och det mötet blir av avgörande betydelse för honom och för hans vändning i livet.
Dessa fyra människors vägar korsas, i sin tur, av en slump, i Indien. Anna Sofia hade ett delvis indiskt förflutet, och det har viss del i att de hamnar där – dock är det en smula osannolikt att de skulle träffas och lära känna varandra. Den enda som känner till någon som helst koppling till Anna Sofia är Gunnel, som känt igen Laurence från hennes begravning. Och deras dagar i Indien blir både stillastående och dramatiska på en och samma gång…

Det är ett intressant upplägg på romanen, där var och en har fått sitt kapitel – ett läsflöde på ca 50 sidor vardera, där man inte kan sluta läsa förrän man fått veta hur det ska gå för dem. Laurence är en minst sagt osympatisk figur, som dock visar på mänskliga sidor mellan varven trots att han är både inbilsk och en smula maktfullkomlig. Bea känns även hon som tämligen osympatisk, i sin ungdomliga naivitet och bortskämdhet. Niklas vet man knappt vad man ska tycka om – hans livsöde är så speciellt att man inte kan annat än glädjas med honom när han till slut hittar stigar i livet som han vill vandra. Så den enda som blir kvar, som jag genuint känner sympati för, från början till slut, är bibliotekarien Gunnel (!) – hon berör mig på flera olika plan, och verkar vara den enda som levt med fötterna på jorden – kanske inte så konstigt med tanke på författarens eget perspektiv. Men tillsammans är de en intressant mix som plockar fram både det bästa och det sämsta hos varandra. Intressant läsning!


/Tuija

onsdag 1 mars 2017

Sommarleken av Ellen Mattson

När Sandra parkerat mopeden och söker sig fram genom skog och snår mot havet för att hitta en strand finner hon något helt annat. Hon snubblar ut på en äng som visar sig vara en trädgård med fyra personer, tre ungdomar och en äldre dam, uppställda som i ett stilleben. Ett gammalt trähus i bakgrunden dränkt i grönska lockar på Sandra, hon vill undersöka det mer. När damen (farmor) och ungdomarna (Ylva, Rikard, Pierre) börjar prata med henne fängslas hon är mer. Deras sätt att prata till henne och med varandra, kläderna, utseendet, hon dras till dem och vill vara en del av deras gemenskap. Denna första dag är hon med dem och badar, men något händer på väg upp ur vattnet hon ramlar och skadar sig på knät. Drog någon henne i benet? Omplåstrad skjutsas hon snabbt tillbaka till mopeden. Abrupt tvingas hon iväg. Men redan dagen efter är hon tillbaka och lämnar en blomma som tack för hjälpen. Eller som ursäkt för att komma tillbaka? Hänger sig på dem, vill få höra till. Så fortsätter sommaren. Sandra återvänder ständigt till huset. Hör till men ändå inte, bjuds in men inte helt. Alltid lite utanför. Spelet mellan Sandra och ungdomarna är fascinerande att följa. 

Ellen Mattson skriver lockande, vindlande om både miljön och människorna och relationerna dem emellan. Hela tiden är det något som skaver, något som inte är bra. Mer vill jag inte skriva. Resten av berättelsen bör få växa fram när du läser. Men boken är utomordentligt bra.


/Liselott

lördag 25 februari 2017

Eremiten av Thomas Rydahl

En deckardebut som slagit igenom stort i Danmark, blivit prisbelönt, troligen får minst två uppföljare och också kommer att bli filmad. Dessutom utspelar den sig på norra Fuerteventura - en plats jag tycker oerhört mycket om - och skildrar livet som levs i skuggan av turismen. Ett mycket lockande scenario för mig! Dock är detta en deckare av det ovanligare slaget, något som författaren själv kallar ”slow crime” – det är ett eftertänksamt tempo som oerhört väl passar platsen den utspelar sig på; vindpinat och öde. Men tempot passar även karaktären Eremiten, som den tilltufsade, dystra, 67-åriga taxichaffis han är, som tjugo år tidigare flytt sitt danska öde. Vilket detta öde är låter författaren oss bara ana, men det skall tydligen klarna i kommande efterföljare.

Eremiten, som egentligen heter Erhard, framlever sitt udda liv antingen i sin taxibil, stämmandes pianon hos de få rika på ön, eller läsandes böcker i sitt vindpinade skjul tillsammans med getterna Helan och Halvan. Dock omkullkastas den spartanska vardagslunken av ett makabert fynd som bland annat han blir vittne till – en på en surfstrand uppspolad, icke existerande bil, innehållande en kartong med en ihjälsvulten tremånaders bebis i - som väcker något djupt liggande hos Erhard, som inte kan glömma fyndet. När sedan den lokala polisen inte är intresserad av sanningen blir Erhard som besatt av att ta reda på vad det är för ett barn, vilka föräldrar som kan ha övergivit det, och hur bilen hamnade där på stranden. Fullständigt olösligt kan tyckas, en ståndpunkt som även polisen anammar, men när någon välbeställd betalar en prostituerad för att ta på sig skulden så att ärendet snabbt kan läggas till handlingarna, ser Erhard bokstavligen rött. Och börjar vända på varje möjlig och omöjlig sten för att komma sanningen närmare. En sanning vars väg är både lång och krokig eftersom han är en total novis när det gäller modern teknologi, en sanning som försätter honom i mer eller mindre livsfara om och om igen, men framför allt en sanning vars omfattning han aldrig kunnat ana.

Jag tycker om boken trots, eller tack vare, sitt ovanligt eftertänksamma tempo. Jag kan heller inte låta bli att tycka om Erhard, trots sina märkliga tillkortakommanden och ibland obegripliga beslut. Han växer med tiden, ju mer man får följa hans tankegångar och osjälviska handlingar, och jag tycker om hans (eller egentligen författarens) sätt att beskriva alla övriga, förekommande karaktärer – poliser, välbärgade, prostituerade, likväl som alla övriga hårt arbetande små människor, som nyanserade sådana. Absolut läsvärd för den som önskar en läsupplevelse som sticker ut, utöver det vanliga!


/Tuija

onsdag 22 februari 2017

En historielektion i fantasytoner i Albions dotter av Ilka Tampke

När jag skulle leta efter mitt nästa projekt till den här bloggen så bestämde jag mig för att leta efter nya fantasyböcker av författare jag inte kände igen. Det blev jackpot när jag hittade Albions Dotter av Ilka Tampke. Utgiven 2016 på svenska och en författare som jag aldrig tidigare hört talas om, och dessutom med Albion som en del av titeln. Kunde det bli bättre?

En kort förklaring: Albion är namnet som användes när man talade om Storbritannien under Roms storhetstid. Det används fortfarande i vissa, mer poetiska sammanhang för att beskriva Skottland och till viss del England (om jag minns rätt).

Boken utspelar sig under det första århundradet i en liten keltisk by vi namn Caer Cad och vi får följa den föräldralösa flickan Ailia under hennes uppväxt och de svårigheter som hennes avsaknad av familj medför. För trots att hon har en kärleksfull adoptivmor och en mycket högre position i samhället än vad en ”hudlös” egentligen kan förvänta sig, så finns det en hel del saker som hon inte är en del av.

Boken tar oss med på en resa in i ett samhälle där trolldom finns överallt och alla ting har ett eget syfte och en egen berättelse. Det är lätt att svepas med och tänka att det handlar om vilken ”vanlig” fantasybok som helst, men här finns mer än ett korn av historia. Rituella offer, heliga dagar med alla tillhörande traditioner och en helt annan syn på omvärlden må kännas påhittat, men det finns mycket som får mig att tänka på druidernas seder. Jag har extremt begränsad kunskap om dessa, men lite har jag läst i min jakt på Artur-legender och annat.
Dessutom, hur annorlunda är det jag precis beskrev från det som Asa-troende höll på med på 700-talet?
Min poäng är att boken lyckas kännas både som en slags studie av livet på 40-talet e.Kr. och som en fantasybok på samma gång.

Mycket intressant läsning och det är till och från väldigt svårt att lägga boken ifrån sig.
Den finns att låna på stadsbiblioteket, fantasy-avdelningen.


/Andreas

lördag 18 februari 2017

Atomer av Sofia Nordin

Sofia Nordin är en både produktiv och intressant författare, med ett alldeles eget sätt att närma sig svårtangerbara ämnen. I sin senaste roman, som är obehaglig samtidigt som den är intressant och fängslande, tar hon sig an att gestalta Alma, som vi får följa omväxlande i hennes vuxna nu, och hennes barndom då alla frön såddes.

Som vuxen kemiforskare möter vi henne på krogen, varifrån hon ibland raggar sängpartners för kortare bruk. Intresserad av ordentliga förhållanden är hon inte – mänskliga relationer är inte hennes starka sida. Och just denna kväll händer det mest oväntade – mannen som påverkat hela hennes tonårs- och vuxna liv står plötsligt framför henne. Samtidigt som Cedrik inte tycks känna igen henne alls, så påverkad han är, så känner hon igen honom ögonblickligen. Hur skulle hon inte kunna?
För han var hennes närmaste barndomsvän – de gjorde allt tillsammans, och planerade att resa jorden runt när de gått ut nian. Vilket han gjorde. Men utan henne. Och nu har hon sig chans att… ja, vad? Hon tar med honom till sin lägenhet, och i ett hastigt, ogenomtänkt ögonblick när han av misstag går in i hennes klädkammare, vrider hon om nyckeln och låser in honom. Utan att riktigt veta vad hon ska göra med den uppkomna situationen…

Dagarna blir till helt bisarra upplevelser för Cedrik, som Alma inte vill släppa ut, och heller inte vill röja sin riktiga identitet för, och medan vi som läsare får följa denna galet uppkomna situation som Alma väljer att inte släppa taget om, så får vi också följa henne genom hennes minnen – från när Cedrik i femårsåldern flyttade in i grannhuset, hur de gjorde allt tillsammans alltid – utom i skolan – och hur sedan sommargästen Cilla, med en alldeles för stor självklarhet ägnar sig åt Cedrik, utan att förstå att hon tar Cedrik ifrån Alma… Och här sås frön av de mest skilda slag, som ingen av de tre varken ser eller inser vidden av. Och inte heller jag som läsare, men jag noterar att Sofia Nordin är en mästare på att skildra osympatiska drag hos en människa, som först inte förefaller så farligt - man känner t o m igen sig i både ett och annat, och det är väl där det skickliga ligger. Men ju mer man lär känna Alma, desto mer inser man hur gränslös, egoistisk och elak hon är. Vilket många av oss har drag utav, men också spärrar som reglerar hur långt vi kan gå… Är hon t o m galen, eller är hon bara en smula tydligare än gemene man, som försöker dölja liknande drag hos sig själv? Kan det vara den uppkomna situationen som skapar den vi blir?
Ja, inte vet jag, men hon känns, konstigt nog, trovärdig i mycket – men han? Hur många skulle agera som Cedrik  - både i ungdomen och nu? Och slutligen kan man inte annat än slås av hur många märkliga saker som kan forma en människas liv…

Som sagt – obehaglig, men väldigt intressant läsning!


/Tuija

onsdag 15 februari 2017

Bara Alice av Maggie O´Farrell

Boken heter Bara Alice och baksidestexten säger att det handlar om henne och hennes liv. Men det stämmer inte. Jag tycker det till lika stor del är en kvinnoskildring av tre generationer där vi följer Alice, Alice mamma och Alice farmor. 

Först undrar jag lite vad det egentligen är jag läser. Känns så där intressant. Men ju mer jag läser desto bättre blir det. Det börjar konstigt. Alice verkar inte må så bra men reser från London till Edinburgh för att träffa familjen. De pratar och skrattar men Alice verkar avskärma sig lite, så går hon iväg till toaletten. Dessa fyra minuter hon är borta förändrar hennes liv. Hon ser något som drabbar henne så fullständigt att kroppen rent fysiskt reagerar. Hon reser genast tillbaka till London men är knappt medveten om vad hon gör. Senare samma dag blir hon påkörd och hamnar i koma. Var det medvetet hon tog steget ut i gatan? Familjen kommer och vakar över henne och berättelsen om Alice utvecklar sig sakta över boksidorna omväxlande i nutid och dåtid.

Jag uppmanar er att läsa den för den innehåller så otroligt mycket. Otroligt vad hon kan skriva Maggie O´Farrell. När jag läst klart är jag dock lite frustrerad för det slutar med en riktig cliffhanger. Tyvärr hittar jag inte att hon fortsatt skriva om Alice så jag får fantisera ihop fortsättningen själv.

Detta är hennes debutroman men hon har skrivit flera efter den. Just nu är hon aktuell med Det måste vara här som jag hunnit läsa och snart bloggar om. Jag har tidigare bloggat om Den hand som först höll min.

/Liselott


lördag 11 februari 2017

Arvet efter dig av Jojo Moyes

Det är väl inte många som missat boken och filmen Livet efter dig! Så pass omtyckt blev boken att författaren inte kunde låta bli att skriva en uppföljare till storsäljaren  – trots att hon absolut inte tänkt göra det! Men efter att läsare i åratal frågat och undrat, så klack det plötsligt till i henne en tidig morgon - helt plötsligt bara visste hon vad som hänt Lou och hennes närmaste, och satte igång att skriva ned det i en hast. Och resultatet, Arvet efter dig,  blev en känslosam resa även denna gång.

Efter att Lou lämnat Will och hans öde bakom sig rent tidsmässigt, försöker hon lappa ihop det som en gång varit hon. Arton månader efter att Will valde att avsluta sitt liv, lever hon ensamt och en smula tröstlöst i sin lägenhet i London, med bara minnen som sällskap. Hon jobbar i en flygplatsbar och vet inte riktigt hur hon ska gå vidare med sitt liv, när hon av misstag ramlar ned från sitt tak. Men överlever, mirakulöst nog. När hon senare, som konvalescent, försöker läka alla sina fysiska och psykiska sår hamnar hon bl a i en samtalsgrupp för efterlevande, som hon inte tycker sig känna något gemensamt med. Men när hon en dag ser vem som hämtar den unge Jake från gruppen, och inser att det är ambulansmannen som bokstavligen räddade livet på henne, så börjar en resa mot ett mer komplicerat liv, där hon mot sin vilja dras till denne Sam, som kanske skulle kunna vara den kärlek i livet hon inte längre har kvar – men är hon mogen för det? Och som om livet inte blir komplicerat nog, så kliver en ung tjej in genom hennes dörr, som dessutom visar sig vara Wills dotter! Hur…??

Ja, allt får sin förklaring, och det är många turer kring det mesta – vilket verkligen kännetecknar Jojo Moyes berättarstil – men det blir, naturligtvis, bladvändare av även denna roman, och det är spännande och småromantiskt precis som det brukar. Hög feelgoodfaktor utlovas!


/Tuija

onsdag 8 februari 2017

Daisy i kedjor av Sharon Bolton

Snygg, karismatisk mördare kontaktar advokat för att bli frikänd. Hamish Wolfe säger han är oskyldig till de tre mord han dömts för. Maggie Rose är advokat och bästsäljande true crime författare. Hon tar sig bara an fall hon anser sig kunna vinna. Ska hon ta sig an detta? För att kunna göra en bra bedömning börjar hon sätta sig in i fallet. Då ingår det att även prata med mördaren. Ska hon som alla andra falla för Hamish Wolfe…

Jag har varit väldigt tveksam inför att börja läsa boken Daisy i kedjor. Trodde den skulle vara alltför förutsägbar. Men då glömde jag fullständigt bort att ta hänsyn till författaren Sharon Bolton. Inget blir förutsägbart när hon är i farten! Jag läste ut boken samma dag – tur det var en söndag och jag var ledig! Den var fullständigt trollbindande. Inget var vad jag trodde. Det har jag upplevt i hennes tidigare böcker också, att allt jag läst får omvärderas när jag får veta ytterligare detaljer. Samtidigt lyckas hon göra bra personporträtt och finna spännande miljöer. Här finns spelet mellan mördaren och advokaten. En polis som verkar tveksam till att fallet är vattentätt. Är det rätt man som dömts. Och om han är skyldig kan hon ändå få ut honom?

När du läst klart den kom gärna och prata med mig om slutet…

/Liselott

lördag 4 februari 2017

Mysteriet i Annex 3

Jag följde aldrig Kommissarie Morse när det gick som serie på tv från slutet av 80-talet till 2000 och jag har heller inte läst böckerna skrivna av Colin Dexter. Men den senaste tv-serien som baseras på Morse har jag följt med nöje: Unge kommissarie Morse. När jag nu skulle ha något att lyssna på i bilen föll ögonen på en av två ljudböcker som vi har om Morse. Jag började lyssna på Mysteriet i Annex 3.

Tomas Bolme läser och han gör det bra. Jag är lite förvirrade i början (kanske mest för att jag oftast bara hinner lyssna tolv minuter i sträck). Vi får följa Tom när han upptäcker (genom en titt i sin frus handväska) att hon har en älskare. Han följer efter henne och ser HONOM. Detta kan han inte tåla. Några månader senare, närmare bestämt på nyårsdagen har vi en död man i ett hotellrum i Annex 3. Morse får ansvar för fallet tillsammans med assistens Levis och utredningen drar igång. 

Det är så skönt att inte behöva läsa om bestialiska mord med hemska detaljer. Istället följer jag deras förhör, dragna slutsatser och hypoteser om hur mordet har skett och av vem. Skrattar åt hur och händelser och personer beskrivs och ordväxlingarna mellan Morse och Lewis.  Så klart lyckas de hitta rätt mördare, tillslut, eller hur gick det egentligen till?


/Liselott