torsdag 25 augusti 2016

Berättelsen om Narnia

När jag var en grabb på runt 10-11 år så hittade jag i mitt skolbibliotek en bok som hette Min morbror trollkarlen. Detta var på vårterminen och under det gångna vinterlovet hade SVT visat serien Narnia på vinterlovsmorgon.
När jag förstod att det handlade om samma värld blev jag nyfiken. Min bibliotekarie sa att det var en lite läskig bok och var inte helt säker på om jag skulle få låna den, så naturligtvis blev jag nu smått besatt av boken. Efter lite diskussion med min lärare gick hon med på att jag fick låna boken och från sida 1 var jag fast. Sedan den dagen har jag varit en fantasy-läsare framför all annan litteratur.

Så det var lite av en resa i minnets alléer när jag häromveckan läste om denna fantastiska lilla bok skriven av C. S. Lewis. Min morbror trollkarlen är en fristående början av sagan om landet Narnia, lite grann som Bilbo är en fristående början av Sagan om Ringen. Men där Tolkiens språk lätt blir svävande och lite komplicerat, håller sig Lewis till ett språk som tilltalar en yngre publik. Det här är en fantastisk port in i sagornas värld.

Boken handlar om pojken Digory, hans morbror Andrew och moster Letty, och flickan Polly. Digorys morbror Andrew är en kufisk figur med ett hemligt kontor högst upp i huset där de bor. När så barnen under en upptäcktsfärd råkar kliva in i det förbjudna kontoret börjar ett äventyr som de aldrig ska glömma. Under resans gång kommer de att träffa ett magiskt lejon, hitta boten mot en fruktansvärd sjukdom och till slut bygga det magiska klädskåp som barnen Peter, Susan, Edmund och Lucy upptäcker flera år senare. Det är även i den här boken som vi får reda på hur det kommer sig att det står en gatlampa mitt i skogen i Narnia.

Om du har barn i upptäckaråldern som gillar böcker som Mio, min Mio eller Skattkammarön så skulle serien om landet Narnia med största sannolikhet kunna passa. Det är även en väldigt mysig serie att ha vid högläsning.

Ska jag vara ärlig så är den lika bra idag som den var första gången jag läste den, i all sin enkelhet.



/Andreas

lördag 20 augusti 2016

Vi

Kim Thúy har kommit med en ny bok. Den heter Vi och handlar om barnet, dottern och kvinnan Vi. Det är som att komma in i en mysig bubbla att läsa Thúys böcker. Genom korta berättelser för hon mig genom Vietnams 1900-talshistoria med utgångspunkt från de som Vi på något sätt kommer i kontakt med eller genom henne själv. Hennes farföräldrar, föräldrar, tjänare, vänner, bröder etc. De stora händelserna som krig, flykt, liv i exil och det lilla i relationerna mellan människor, matlagning eller den årliga utflykten till havet.

Samtidigt som bubblan är mysig och kärleken löper som en tråd genom berättelsen är det hjärtskärande, hemskt och drabbande. Boken tar slut alldeles för fort…Men ändå har jag fått uppleva otroligt mycket.

För att gå en känsla för hur Kim Thúy skriver kan ni även läsa det jag skrev om hennes första bok Ru.

/Liselott

tisdag 16 augusti 2016

Familjen jag hade

En fascinerande bok om människor och de val de gör vid olika tillfällen. Antingen de är genomtänkta, egoistiska, snabba eller gjorda med tanke på andras åsikter. Boken är Familjen jag hade skriven av Bill Clegg. 

Det skulle bli bröllop, Junes dotter skulle gifta sig. Men istället skedde en brand natten innan bröllopet och hela Junes familj försvann. June förlorade sin sambo Luke, sin fd man, sin dotter Lolly och dotterns blivande man. June är en av de personer allt cirklar kring men snart försvinner hon bort i en bil. Lydia är den andra som har stor plats i berättelsen, mor till Luke men jämngammal med June. Båda hade nyligen återknutit kontakten med sina barn och nu är de borta. Hur klara de denna sorg, denna lycka som förvandlas till intet?

Människor i olika åldrar berättar om branden, om de som dog och sina tankar om henne som överlevde och om sig själva. Alltid utgår de från sig själva och sin relation till händelsen eller de inblandade. Alla är de viktiga i berättelsen, för händelser som skett eller för hur de påverkar framtiden.  Vad händer precis efter, när det gått en månad eller två. Vi får återberättat händelser som ledde fram till beslut som togs, ord som sägs och kanske ångras. Det är många berättelser och många trådar och jag får vara uppmärksam för att förstå den väv av händelser som så sakteliga växer fram. Hur kan Junes och Lydias framtid tänkas bli? Berättelsen rymmer mycket att fundera över, en bok och människor som finns kvar efter jag stängt igen den. Jag är inte förvånad att den blivit nominerad till priser som Man booker prize och National Book Award.

/Liselott 

onsdag 10 augusti 2016

The Dresden Files: Storm Front. Av Jim Butcher

Harry Blackstone Copperfield Dresden, trollkarl, jobbar som detektiv i Chicago. Han finns till och med i gula sidorna, under ”W” för ”Wizard”. Så vitt han själv vet är han den enda praktiserande trollkarlen som jobbar som detektiv och dessutom helt öppet benämner sig som trollkarl. Men människor vill ju egentligen inte veta om det övernaturliga, så de vanligaste telefonsamtalen är från folk som undrar om annonsen är något slags skämt.

Jim Butcher har skapat en helt fantastisk värld mitt i Chicago med sin serie om Harry Dresden, The Dresden Files. Första gången jag kom i kontakt med protagonisten var faktiskt genom en TV-serie som är löst baserad på böckerna. När jag senare fick reda på att det fanns böcker om galningen Dresden så tog det inte lång tid innan jag gick in i bokslukarläge. Om du gillar den här typen av litteratur så är det väldigt svårt att släppa böckerna. Butcher blandar glatt noir-deckare med fantasy och smaksätter med en nypa Warner Bros tecknade serier, vilket leder till en säregen typ av litteratur där man oftast sitter med ett leende på läpparna på grund av den lätta tonen, men där timmarna bara flyger iväg eftersom böckerna griper tag i läsaren och inte släpper taget förrän på sista sidan.

I den första boken, Storm Front, möter vi en näst intill pank Harry Dresden som i huvudsak livnär sig på att vara polisens övernaturliga konsult, tack vare Karrin Murphy som leder SI (Special Investigations). De flesta poliser fnyser åt Dresdens påstådda trolldom och avfärdar honom som en charlatan, men SI har till uppgift att utreda brotten som ingen annan avdelning vill hantera, de som inte riktigt går att förklara och de som inte ger någon publicitet. I den första kategorin passar Dresdens speciella yrkeskunnande väldigt bra när det gäller att hitta förövarna och ta reda på vad som egentligen hände.
Just den här gången har det begåtts mord i Chicago som inte har någon naturlig förklaring, och Murphy vänder sig därför till sin lokala trollkarl för att lösa mysteriet. De kastas in i en jakt på mörka krafter och kallblodiga mördare som kommer att ha konsekvenser mer långtgående än någon kan förutse. Att Dresden dessutom officiellt är den enda praktiserande trollkarlen i Chicago, vilket gör honom till en misstänkt i trollkarlscirklarna, gör inte saken bättre.

Jag har en… överenskommelse… med min lillebror. Varje år när det kommit ut en ny Dresden-bok så får han den i julklapp, och varje år på juldagen (när han läst ut den) så får jag låna den av honom. Personligen är jag fullständigt såld på serien, och jag är jätteglad att meddela att den första boken finns i vår katalog. Du kan reservera den via vår hemsida.
Det finns dock ett litet aber, och det är att boken inte publicerats på svenska. Så om du vill läsa denna underbara fantasy-serie så får det bli på engelska. Kan du överkomma detta hinder så tror jag inte att du kommer bli besviken.



/Andreas

onsdag 3 augusti 2016

Spännande triolgi: Sveket, Sammansvärjningen, Slutet.

I sfärerna lever de omhändertagna. Varmt, skyddat, får precis att äta vad de behöver, läkarvård när det är nödvändigt. Går pulsen upp för mycket ombeds de lugna ner sig. Ständigt övervakade. Men de lärs också upp, de bästa har en chans att gå långt, bli någon att räkna med. Ria är en av dem. En av de mer fascinerande ämnena på schemat tycker jag är att lära sig kontrollera vad man visar utåt, påverka människor med av sin mimik, kroppshållning och vad man säger. 

Utanför sfärerna lever primitiva folkgrupper som människorna i sfärerna måste skydda sig från. Men så inser Ria att något inte stämmer. Det viskas i korridoren och hon råkar höra ett hemligt möte. Något är fel. När Ria tillsammans med en grupp elever lämnar sfären för en resa sker något oväntat.


Detta är början på en trilogi i en dystopisk framtid någonstans i världen. Vad som riktigt har hänt, vad det är för konspiration och vilka hemligheter som döljs tar hela de tre böckerna att ta reda på. Ursula Poznanski har återigen lyckats fängsla mig. Det är spännande, nervpirrande, fascinerande och överraskande. Inget är enkelt, svart eller vitt, vän eller fiende. Något för alla åldrar att fascineras av. Lyckliga ni som kan läsa alla tre delarna i ett sträck…

/Liselott

Alla delarna i biblioteket katalog. De heter Sveket, Sammansvärjningen och Slutet.

onsdag 20 juli 2016

Huset vid sjön

I vissa lägen får man inte bli personligt engagerad särskilt inte om man som Sadie jobbar som polis. Men hon blir det, fallet med mamman som försvunnit och lämnat sin dotter ensam i lägenheten berör henne. Hon går ett steg för långt i sin iver att hitta sanningen och nu har hon ”semester” blivit ombedd att lämna stan. 

Men det är just detta engagemang och sökandet efter sanning som gör att hon löser ett annat mysterium för hon ger sig inte förrän hemligheterna är avslöjade och sanningen är upp i ljuset. Hon passar på att hälsa på sin morfar och i inne i skogen, vid en sjö, springer hon på ett stort hus som lämnats åt sitt öde. Det är illa underhållet, tekoppar står kvar på borden, någon lämnade i hast och har inte kommit tillbaka. Genom att prata med folk, forska i tidningsartiklar och annat får hon reda på vad som hänt. En pojke försvann och hittades aldrig. Men som Kate Morton så ofta gör i sina böcker berättar hon i Huset vid sjön två parallella historier. Så vi får följa familjen som förlorade sin pojke, speciellt hans stora syster Alice. Då en 16-årig förälskad flicka, idag en hyllad deckarförfattare som inte vill gräva i det förflutna. Vad hände egentligen när pojken försvann? Ja, som alltid lyckas Morton skriva en engagerande och spännande berättelse som är svåra att lägga ifrån sig.

/Liselott

onsdag 13 juli 2016

Vinterfolket

Det var så nära att jag la ifrån mig den här boken Vinterfolket. Jag fick först inget grepp om vilka som berättade det var bara rörigt. Kanske för att jag började läsa när jag egentligen borde släckt lampan och somnat. Men så tog jag nya tag och till slut hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Men var beredd på att det finns övernaturliga inslag i berättelsen och den har en dragning åt skräck och thriller… Samtidigt var den härligt oförutsägbar! Där har Jennifer McMahon verkligen lyckats.

1908 vävs samman med nutid. En gammal dagbok läses och instruktioner till hur du återupplivar de döda avslöjas. Det är mycket sorg och förtvivlan när en närstående dör och vad kan växa ur förtvivlan? Vad får det människor att göra? Men det ligger mer bakom händelserna i denna bok där Alice försvinner. Alice som är mor till Ruthie och Fawn. Hon är bara borta en morgon. Varför? Tjejerna letar efter ledtrådar hemma och finner det ena efter det andra i hemliga gömställen i huset. 

Samtidig, och det är där boken börjar, berättar Sara, Martin och Gertie om vad som hände dem 1908. De bodde i samma hus som Ruthie och Fawn gör nu. I närheten finns stenformationen Djävulshanden, en skrämmande skog där varelser har skymtats och några dött eller försvunnit spårlöst… Dagboken som figurerar är just Sara Harrison Sheas hemliga dagbok. Sara som blev brutalt mördad av sin man Martin. Men vad hände egentligen?

/Liselott 

onsdag 6 juli 2016

Simma med de drunknade

Jag kan nästan inte beskriva handlingen i boken Simma med de drunkande utan att det blir virrigt. Enklast är nog att uppmana er att börja läsa. Men jag gör ett försök. Jag gillar den bland annat för författarens skildring av Edvard. En kille som växt upp med sin farfar och farmor på en bergssida i Norge. Levt ensligt och utan särskilt många vänner. Livet har bestått av gården han bor på, potatisen och fåren. Han tror sig veta vem han är, en kille som klarat sig genom grundskolan och sedan börjat arbeta hemma på gården. Mer om hans uppväxt, relationer etc avslöjas efterhand som berättelsen växer fram. 

Edvard vet att hans föräldrar dog när han var tre år. Men han vet inte exakt vad som hände. Ingen har någonsin berättat. Inte förrän både hans farmor och farfar är döda och den gamle prästen bryter tystnaden. Då dyker även det ena mystiska föremålet efter det andra upp i form av gamla brev, konsertbiljetter och en förunderlig kista. Efter detta vet Edvard att han måste ut och resa. Han som knappt lämnat dalen han växt upp i reser nu till Shetlandsöarna för att söka en förlorad släkting.

Lars Myttings skildring av naturen, mötena, husen, hemligheterna, vädret ja allt han stöter på känns i mig när jag läser. Undan för undan väcks minnen till liv för Edvard. Ska han få svar på sina frågor och hitta lösningar på de mysterier han upptäcker längs vägen. Det är inte endast svaret på hur hans föräldrar dog utan även vem han själv är och vilket liv han vill leva. På vägen upplever han kärlek, sorg, förtvivlan och svek. Jag inser nu efteråt att detta är en av de böcker jag vill läsa igen. Bara jag skriver det här börjar jag tänka på handlingen och fundera över passager i boken.

/Liselott


onsdag 29 juni 2016

Sjuka själar

En kvinna försvinner spårlöst. Ytterligare några månader senare försvinner Fanny och efter ytterligare ett år försvinner även Lukas.
Gemensamt för de tre försvinnandena är att några dagar innan de försvann brann ett träd på deras tomter. Något de inte hade gemensamt, är att Lukas kom tillbaka.
Han hittas en morgon medvetslös på en lekpark med svåra skallskador. De försvunna kvinnornas familjers förhoppningar att få veta vad som kan ha hänt slås dock i kras när det visar sig att Lukas inte minns något ifrån hans försvinnande. Faktum är att han inte minns någonting från ett år innan han försvinner fram till dess att han vaknar upp på sjukhuset.

Det har nu gått 10 år sedan Lukas hittades och han är för första gången tillbaka i sin hemstad igen, fast besluten om att ta reda på vad som egentligen hände honom och Fanny.
Lukas börjar riva upp gamla sår och märker snart att han är på samma spår som han var för tio år sedan, innan hans försvinnande.
Det är som om någonting åter igen har vaknat till liv och saker börjar hända i staden. Så brinner det i ännu ett träd…

Sjuka själar marknadsförs som Kristina Ohlssons första skräckroman och visst var den spännande, bitvis lite obehaglig. Själv skulle jag nog kallade den för en thriller. Skillnaden från en deckare är kanske att det inte är poliserna som löser mysteriet, deras roll verkar mest vara att missa bevis och att strunta i att höra vittnen.
Boken var som sagt spännande och man är inte helt säker på vem som är gärningsmannen förrän på de sista sidorna. Perfekt sommarläsning! 

/Caroline

onsdag 22 juni 2016

Daggerspell - början på en serie.


Den första delen i sagan om Deverry, Daggerspell, börjar med en lektion i uttal. Det finns någonting i språket som påminner väldigt mycket om Kymriska, det walesiska originalspråket med alla konsonanterna. Kerr beskriver även språket som neo-Gaeliska och säger att det är besläktat med Kymriska och andra äldre språk från de brittiska öarna.

När man kommit förbi detta är boken en trivsam, om än lite förvirrande, berättelse om återfödelse, ödesbestämda händelser och småknytt. För mig tog det lite tid att faktiskt komma in i berättelsen, och det blir inte lättare av att man hela tiden hoppar fram och tillbaka i tidsåldrarna, men när alla bitarna väl föll på plats så började jag känna igen mönster och beteenden hos de olika nyckelpersonerna.

I centrum av handlingen finner vi Nevyn, en åldrig helare som reser runt och hjälper fattiga som rika med sina örter och sitt läkekunnande. Hans historia är troligen den sorgligaste i hela boken, men samtidigt är det också tack vare honom som jag kommer att fortsätta med serien. Nevyn är seriens Gandalf, han är den där kufiska gubben som alltid hjälper till, vet mer än alla andra och ändå inte beter sig högtravande eller despotiskt.

Katharine Kerr har ett sätt att beskriva hur handlingar kan påverka en persons öde som gör att boken blir både mer klurig och mer lockande. Om en person gör något som går rakt emot det som ödet hade tänkt, så kommer den personen att vara tvungen att rätta till felet i nästa liv, eller nästa igen. Poängen är att en person inte släpps fri förrän den uppfyllt sitt syfte, inte ens döden är ett hinder i en värld där återfödelse är ett faktum.

Personligen kommer jag fortsätta med serien, jag lånar hem del två under min semester. Jag rekommenderar den till personer som gillar ödestyngda fantasyserier, boken finns både på engelska och svenska (den svenska versionen heter Silverdolken), men vill du ha den svenska versionen så får vi reservera den från filialerna i Bräkne-Hoby eller Listerby. Den engelska versionen finns på stadsbiblioteket.


/Andreas

torsdag 16 juni 2016

Parfymsamlaren

London våren 1955. Grace vaknar med ett ryck ur en mardröm. Hon borde gjort sig i ordning för länge sedan. Det är mycket Grace borde. Frottera sig med andra fruar, ordna middagar, vårda sitt utseende och på andra sätt hjälpa sin man till en bättre position i samhället. Men Grace är inte intresserad av det. Nygift efter en stormande förälskelse men ändå inte lycklig istället är hon otillfredsställd, uttråkad och olycklig. Då får hon ett brev som måste kommit fel. Hon ärver en dam i Paris, Eva d´Orsey. En dam hon aldrig har hört talas om. Flygbiljetten är betald och advokatfirman väntar på henne. Med tanke på situationen hemma bestämmer hon sig för att åka. Om inte annat för att reda upp arvet. Om hon nu är rätt arvtagare vem är kvinnan? Varför låter hon Grace ärva?

Grace sökande efter svaret på vem Eva är blir inte alldeles enkelt. Varvat med denna får vi historien om Eva. Från det att hon som 14-åring började arbeta på ett hotell i New York tills hon dör ensam i en lägenhet i Paris. Parfymsamlaren är engagerade och bra, timmarna gick fort när jag började läsa. Jag gillar de olika miljöerna Kathleen Tessaro målar upp. Hur parfymsamlandet kommer in i bilden låter jag er själva ta reda på. Men bara den delen i historien är sinnlig och fantastisk.

/Liselott

torsdag 9 juni 2016

Lyckliga människor läser och dricker kaffe

Diane driver ett bokhandelskafé som heter Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Just nu är hon varken lycklig eller läsande. Diane sörjer sin femåriga dotter och make som dog i en bilolycka. Men hon har en som tar hand om henne, Félix, hennes omtänksamme men påstridiga anställde i kaféet. Till slut står han inte ut med att hon använder sin lägenhet som bunker och vägrar att ta del av omvärlden. Hans plan är en resa som verkar inkludera party och solsemester. Det låter fruktansvärt i Dianes öron. Istället lyckas hon ta ett eget beslut och hyr en stuga på Irländska landsbygden på obestämd tid. Kanske kan hon få sörja ifred där utan Félix påträngande omsorger. 

Från Paris till en ödslig strand blir ett rejält miljöombyte. Hade det inte varit för den oartiga, stela och avvisande grannen kunde Diane varit hyfsat nöjd med sin tillvaro. Hon beblandar sig inte mer än nödvändigt med lokalbefolkningen. Men den där grannen han irriterar henne något så makalöst och verkar där till ganska arg… Som läsare anar jag att det här kan bli intressant! Och det blir det. Invecklat, känslosamt och härligt mysigt. Jag småfnissar åt deras ordväxlingar. 

Det var en riktigt go och härlig bok Agnès Martin-Lugand skrivit. Den rymmer Dianes bottenlösa sorg men också en möjlig väg ut ur sorgen och tillbaka till livet. Boken heter just Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Bara titeln gjorde sitt till att jag såklart måste låna hem den. 

/Liselott 

onsdag 1 juni 2016

Det lilla bageriet på strandpromenaden

Nu har jag smaskat i mig en god bok igen. Ordvalet är delvis genomtänkt för huvudpersonen Polly är en hejare på att baka bröd och boken heter Det lilla bageriet på strandpromenaden. En bok som är perfekt i hängmattan i sommar. Det börjar med katastrof när Pollys och maken Chris företag försätts i konkurs. Inga pengar, inget boende och inget jobb. Då hamnar Polly på en ö längs Cornwalls kust som är härligt otillgänglig stora delar av dygnet, tidvattnet styr när vägen in till fastlandet går att köra på. Berättelsen börjar mörkt men snart introduceras den ene mannen efter den andra och jag börjar fundera över vem hon ska bli kär i (för det är klart att hon ska bli det). Dessförinnan tar Polly hand om en skadad lunnefågel som är ett charmigt inslag i handlingen. En folkilsken tant som verkar har monopol på brödbakandet på ön sätter krydda på berättelsen.

Detta är en bok jag kommer att le åt varenda gång jag plockar fram den för att tipsa om den. Och se Jenny Colgan har skrivit en uppföljare som redan kommit! Den heter Sommar på strandpromenaden.

/Liselott 

onsdag 25 maj 2016

Korpringar – Siri Pettersen


Korpringar inleds med boken Odinsbarn, där vi får följa Hirka. En flicka på 15 vintrar, som tillskillnad från alla andra i Ymslanden inte har någon svans. När hon växer upp tror hon att en varg tog hennes svans när hon var baby, det är det hennes far berättar för alla och hon har ett ärr efter händelsen.
Hirka får till sin förskräckelse dock reda på att hon aldrig haft någon svans, att hon inte är en Ymsättling utan något som hon tidigare trott bara fanns i sagor för att skrämma små barn. En människa. Hennes far fann henne när hon var baby och förbarmade sig över henne trots alla hemska saker han hört om de svanslösa.
Ingen i Ymslanden har sett en människa på tusentals år, de finns bara i sagor och legender som ondskefulla varelser som sprider röta.
Hirka måste nu komma på ett sätt att ta sig igenom Riten, som alla Ymsättlingar i hennes ålder måste gå igenom, utan att bli påkommen som människa. Samtidigt som ett ännu större hot är på väg mot Ymslanden.
Jag vill inte berätta för mycket, då jag inte vill förstöra upplevelsen. Jag kan bara säga att det är spännande, det är magi, det är resor mellan världar både kända och okända.


Korpringar består av tre böcker; Odinsbarn, Rötan och Kraften.
Siri Pettersen har genom sina tre böcker om Hirka och Korpringarna skapat ett helt fantastiskt fantasy-universum. Hon har blandat klassiska fantasy-element med nordiskmytologi och folktro i tre helt underbara böcker.
När jag läst ut den tredje och sista delen kände jag mig helt tom inuti. Jag ville inte lämna Hirka, Rime eller korparna bakom mig. 

/Caroline

lördag 14 maj 2016

H som i hök

Det är i djup sorg som Helen McDonald bestämmer sig för att ta upp sin barndoms favoritsysselsättning och träna en rovfågel, denna gång en duvhök. Natur- och fågelintresset har följt henne sedan hon var liten och nu efter faderns död dras hon till falkenerandet som en tillflykt. Helen hoppas få lindring i den annars förlamande sorgen.

Men vägen dit är inte enkel, det tar tid att tämja ett vilt djur. Hon köper höken från en uppfödare på Irland och hämtar den i en papplåda i Skottland. Efter en lång bilresa då hon bara kan höra skrapandet av klor och känna dess tyngd blir första steget att skapa ett band till fågeln. Helen börjar med att döpa sin duvhök till Mabel. 

Falkenerarkonsten går långt tillbaka i tiden. Det är en flertusenårig jaktmetod som härstammar från Asien och en mängd olika rovfåglar har använts. I England var falkenerarna tidigare aristokrater och de jagade i slutna sällskap. Helen berättar också om hur författaren T H White försökte manna (tämja) en duvhök vilket han har skrivit om i sin bok The Goshawk. Jo det är samme T H White som skrivit Svärdet i stenen. Så parallellt med Helens mödor med Mabel följs Whites dito med sin hök. Den bakgrundsbeskrivningen är inte oviktig för både T H White och McDonald vill fly in i något annat, från en värld som stundtals upplevs som obarmhärtig. 


Samtidigt som träningen av Mabel blir mer intensiv fördjupas Helens depression och hon blir alltmer folkskygg. Men med tiden lättar sorgen och till slut har höken och Helen blivit ett jaktpar. Bandet som började med namngivningen har nu blivit en stark relation, slutligen kan Mabel få flyga helt fritt.

Det märks att Helen McDonald är en van skribent men mer än så. Hennes skildringar av naturen, himlarna och höken är utsökta. Jag får ett sug efter att få uppleva dimmorna, landskapen och ljuset hon beskriver. Och jag kommer definitivt att spana efter siluetter av rovfåglar hädanefter.

Helen McDonald är författare, filosof och historiker. Vill du veta mer om henne finns en fin intervju här. Från australisk radio, 58 min.
/Annika