onsdag 20 september 2017

Spikklubban av Jan Groth

En synnerligen annorlunda bok, som förefaller vara självupplevd om man ska tro författarens förord. Många år efter händelseförloppet som boken beskriver, har han satt sig ned och rannsakat sitt minne – vad var det egentligen som hände där i Indien, och hur ska jag få folk att tro och förstå vad jag fick utstå?

Resultatet blev romanen om Lars Leonard, som inledningsvis får ett dödsbud om att hans trettiosexåriga bror Sebastian, som bosatt sig i en avlägsen trakt i Himalaya, har dött. Han reser dit, först för att identifiera sin bror och få honom kremerad i New Delhi, och därefter norrut till byn där brodern bott för att strö askan i floden där. Vad han inledningsvis inte vet, men anar och får alltfler bekräftelser på, är att den officiella dödsorsaken antagligen inte stämmer, eftersom fler västerlänningar dött i närtid, med samma diagnos. Vad som känns än mer illavarslande är just det faktum att ett antal andra västerlänningar också dött, dessutom under lite märkliga omständigheter. Vad är det som pågår?

Förvisso vet han att brodern brukat droger i ganska stor omfattning under en längre tid – vad han inte inser vidden av till en början är hur han finansierat detta, och att den omfattande heroinsmuggling som pågår i denna del av Indien, som bevakas av klaner, utnyttjats av globala byggkoncerner för att kunna fortsätta med sina projekt ifred. Ju fler frågor han ställer, desto obekvämare blir han, för somliga. Med livet som insats fortsätter han enträget, med en dåres envishet, att försöka luska vidare i omständigheterna kring sin bror död, tills han tangerar vansinnets gränser.


Inledningsvis är detta en bok om broderskap och sorg, och en önskan att förstå. Succesivt blir det istället en thriller om lögner och maktmissbruk, droger och vanföreställningar. Redan från början varvas kapitlen kring Sebastians död med kapitel som utspelar sig senare i tid, inifrån en psykiatrisk avdelning, där Lars Leonard behandlas. Först förstår man, som läsare, ingenting utav detta, men efter hand klarnar det och man inser att under/efter Indienresan inträffade något som föranlett ett omhändertagande. Och vägen till detta tillstånd är otäck läsning, spänningsfaktorn blir allt högre ju längre in i boken man kommer. Själv förfasas jag över varför han så envetet fortsätter att gräva i något som bevisligen utsätter honom för sådan fara – han borde ju fatta att ingenting kommer att förändras av att han vet hur saker och ting hänger ihop, och Sebastian får han ju ändå aldrig tillbaka. Men det är en svindlande vacker plats alla hemskheter händer på, och den emellanåt isande kylan däruppe får även mig att frysa – dessvärre är det inte många asiater man kommer nära, trots den geografiska kulissen, utan det är mest västerlänningar av olika nationaliteter som figurerar, ofta avdankade, övervintrande hippies. Och kan man bortse från en hel del korrekturbrister så är det en både ovanlig och förfärande bok, som dessutom verkar ha hänt på riktigt! Och spännande är det, när boken väl fått lite styrfart!

/Tuija

lördag 16 september 2017

Damkören i Chilbury av Jennifer Ryan

Först tänker jag vad är detta för rörig framställning! Först utdrag från Mrs Tillings dagbok, sedan ett brev från Ewina Paltry till hennes syster, så en ny dagbok från en ung flicka (Kitty), återigen ett brev från Venetia (Kittys storasyster) till en saknad väninna och så fortsätter det. Njä vad är det här? Håller detta? Skrev människor dagbok på detta beskrivande sätt? Boken hade jag sett flera gånger på biblioteket och blivit nyfiken på, så läste en kompis den och talade väl om den så förväntningarna var höga när jag lånade hem den. Så jag höll ut lite till och till slut tog jag dessa kvinnor till mitt hjärta och sträckläste boken till slutet.

Vi träffar betydligt fler än dessa fyra, gemensamt för dem är att de bor i den lilla byn Chilbury i södra England. Året är 1940. De flesta makar och söner är ute i krig. Tyskarnas plan hörs snart över byn. Nu har det gått så långt att kyrkoherden bestämt att lägga ner kyrkokören – de har inga män kvar som kan sjunga tenor och bas! Då flyttar Prim till byn. Hon är  musiklärare och undervisar vid universitetet och hon startar en kvinnokör! Men hon gör mer än det. Hennes initiativ och inställning till livet tillsammans med avsaknaden av män börjar förändra livet för dessa kvinnor och även för andra i byn. De får ta plats, göra sådant männen alltid gjorde förr och vågar förändra sig. Berättelsen utvecklar sig till en go feelgood-roman. Dock innehållandes en del mysterier, bedrägerier och dominanta män (som givetvis tas ner på jorden) som extra krydda. Därtill följer vi kvinnornas liv i sorg och glädje.

/Liselott


onsdag 13 september 2017

Gänget av Katarina Wennstam

Återigen en angelägen bok om en av samhällets smutsiga bykar - här fenomenet kring gruppvåldtäkt - av mästarinnan bakom många starka böcker, ofta kring mäns våld mot kvinnor i en eller annan form.

Alldeles nyss läste jag hennes debut för ungdomar ”Flickan på hotellet”, som jag skrev om på tonårstipsbloggen Boksnack – ett välbehövligt deckarinslag för tonåringar, som också handlade om hennes hjärtefrågor. Tyvärr känns det litegrann som att hon börjar bli lite väl övertydlig i att gå sina egna ärenden i sina spänningsromaner, Wennstam tenderar att plantera sina egna åsikter hos sina karaktärer, så att man nästan hör henne själv säga dem… Men bortsett från det, och bortsett från oväntade korrekturfel, och ibland lite väl tillrättalagda skeenden, är det återigen ett starkt och viktigt inslag i samhällsdebatten, i romanens form, som hon levererar. Och det är bra. Hennes röst behövs.

Historien då… ja, den cirkulerar kring ett gäng medelålders män, i olika lägen i livet, som har något smutsigt med sig i bagaget från tonåren, något så smutsigt som får en utav dem att plötsligt och oväntat ta sitt liv. Några år senare mördas en annan utav dem. Detta ger övriga en smula kalla fötter… vad är det som händer?

Kommissarie Charlotta Lugn får vi återigen träffa, och hon får lite oväntat fallet rakt ned i sitt eget knä. Vi får också – återigen - träffa advokaten Shirin Nouri, som tidigare hette Sundin som gift, och följa hennes märkliga turer in i dramat, som visar sig ha somliga kopplingar till henne privat. Vi får också till viss del följa männen det egentligen handlar om, hur de gemensamt förgrep sig på en neddrogad tjej de kände i övre tonåren. Ett övergrepp som förföljt dem på olika sätt genom skuld och skam, förträngning och försök till botgöring. Vilket ju förstås inte går. Aldrig någonsin. Detta driver igång ett händelseförlopp de aldrig trodde skulle ske, och allt de försökt dölja riskerar att komma upp i ljuset, och med det riskerar de allt i de liv de skapat åt sig. Som välanpassade män. Bakom vilka det döljer sig män som är kapabla att göra det som grupptrycket kräver av dem, även om det sker på bekostnad av en annan medmänniskas framtid.
Mycket läsvärt som vanligt!

/Tuija

lördag 9 september 2017

Nära dig av Lucie Whitehouse

Härligt med thrillers som börjar på ett sätt och vindlar sig fram till att överraska totalt. En nervig sådan men detaljer och vindlingar hit och dit är Lucie Whithehouse Nära dig. Rowan och hennes bästa väninna Marianne skiljdes i ovänskap och har inte pratat sedan dess. 10 år går och de utvecklas åt olika håll. Men Rowan har alltid saknat Marianne och hennes famlij som hon var en del av under flera år. En familj som gav henne trygghet när hennes egen far var frånvarande. Nu har Marianne tagit livet av sig genom ett fall från taket på sitt hus. Men vad gjorde hon så nära kanten – hon var extremt höjdrädd. Var det ett fall eller ett mord? Hur såg hennes liv ut innan hon dog?

Det dyker upp ett vykort från Marianne i Rowans brevlåda några dagar efter dödsfallet. Jag måste prata med dig står där. Begravningen för Rowan närmare familjen igen och hon tar på sig att bo i huset med baktanke att forska vidare i det påstådda självmordet. Vad menar Marianne med meningen på vykortet? Det vindlar och far hit och dit, hon söker upp människor i Mariannes omgivning, ställer frågor och får svar. Hur ska det sluta? Inte som jag tänk mig i alla fall!


/Liselott

onsdag 6 september 2017

Svart vatten av Louise Doughty

En titel som anspelar på flera olika vatten som döljer minnen av både det ena och det andra! Det här är onekligen en intressant thriller, som utspelar sig dels i det pågående nuet som är 1998, främst på Bali, och dels i det förflutna - från efterkrigstiden till 1965 - i USA, Holland och Indonesien. Vi får en rejäl dos av Indonesiens ganska blodiga nutidshistoria då man framför allt jagade kommunister – i vilket John Harper hade en ganska obetydligt del i, men för honom och hans samvete desto större.

Vi får veta att Harper, som från början hette Nicolaas, föddes i ett lerigt flyktingläger på Sulawesi i början av 1940-talet, son till holländsk mamma och med en pappa – hälften indones, hälften holländare – som halshöggs av japanerna i lägret. Efter krigsslutet skickas de hem till Holland, men emigrerar kort därefter till USA, där mamman träffar en svart, Michael, vars föräldrar kommer att bli oerhört betydelsefulla för honom genom livet. Han får en liten lillebror, Bud, men både mamman och Michael överlämnar dem i farföräldrarnas vård av olika skäl, men Harpers uppväxt präglas ändå för första gången av stabilitet, värme och kärlek till den lite udda familjen som på olika sätt konfronteras med den amerikanska rasåtskillnadspolitiken. Men efter en förfärlig tragedi tvingas Harper att återförenas med sin mamma i Holland i tonåren, och blir så småningom någon form av agent/kurir åt en organisation som hjälper multinationella företag att etablera sig i länder med oroligt politiskt läge.

Under 1960-talet placeras han i Indonesiens huvudstad Jakarta, med en dödslista på kommunister, och blir ordentligt traumatiserad under uppdraget. Långt senare, 1998, sluts cirkeln igen och han återplaceras i Jakarta under de blodiga upploppen, ställer återigen till det för sig och evakueras till Bali där han gömmer sig undan dem han tror är efter honom. I Ubud möter han västerländska Rita som jobbar där som lärare, och upplever kanske för första gången starkare känslor för en kvinna – dock lika rotlös som han, och även hon med tunga hemligheter i bagaget. Med henne rådbråkar han sina mörka minnen och återigen aktualiseras frågorna om skuld och ansvar när det förflutna kommer ikapp.

En synnerligen läsvärd historia - inte egentligen för sitt thrillervärde, för tempot är inte det kanske förväntade - utan för allt det andra man får på köpet.
Boken finns också på engelska, antingen att läsa eller lyssna på.

/Tuija

lördag 2 september 2017

Chocken efter fallet av Nathan Filer

Vad formar en människa? Varför blir hon som hon blir. Matt är ett ängsligt barn redan från starten. Tar åt sig. Hans storerbror Simon har downs syndrom. På en semester på en camping när Matt är nio år händer det många avgörande saker. Matt ramlar och slår sig när han här på ett ställe där han inte får vara. Hans bror bär honom tillbaka till mamma och pappa. De är jättearga. Mamma är långsint något Matt känner av. Någon dag senare blir Matt utskälld av en flicka som spionerar på honom. Ytterligare någon dag senare är storebror död. Vad hände? Vems är felet. 

Efter det blir livet ännu konstigare för Matt. Han förstår aldrig varför. Ett tu tre har han hemundervisning, mamma släpar med honom till läkaren stup i kvarten. Matt tycker att mamma mest är konstigt. I nutid sitter han på en psykiatrisk klinik och skriver sin minnesbilder. Är det för att får ordning på sina minnen? För att inte glömma Simon? För att förstå eller bara för att skriva. Men vad gör han på en psykiatrisk klinik bara 19 år. Varför är han som han är? Vem är det mest synd om? Det handlar även om en familjs sorgearbete. Om att förstå vad som hänt. 

Jag ömkar med alla när jag läser men ibland blir jag bara förvirrad och undrar varför jag läser vidare. Det är lite virrigt. Jag är lite osäker på i vilken ordning saker skett. Men det är också väldigt fascinerande och känslosamt. Jag fortsätter för något fänglsar mig i berättelsen. Beskrivningen av hur en människa med psykisk sjukdom kan känna det. På slutet trillar tårarna. Det påminner mig om när jag läste Torey Haydens böcker för länge sedan. Om kvinnan som hjälpte barn som var inneslutna i sig själva. Detta är Nathan Filers debutroman och han gör det bra.

/Liselott

Beställ boken på bibliotekets hemsida. Den finns även att läsa direkt som e-bok.

onsdag 30 augusti 2017

Vecka 36 av Sofie Sarenbrant

Om ni gillar deckare har säkerligen har ni, precis som jag, fått tipset att läsa böckerna skrivna av Sofie Sarenbrant. Hennes nyaste bok; Bakom din rygg, är det långa reservationsköer på här på biblioteket. När det blir ett sådant tryck på en bok blir jag alltid lite extra nyfiken, men då det kommer dröja ett tag innan jag får den kände jag att kunde testa hennes första bok. Jag blev inte besviken!
Boken inleds med två familjer som har valt att semestra tillsammans i fiskeläget Brantevik. Kvinnorna i respektive familj, Johanna och Agnes, är bästa vänner och båda två höggravida. Stämningen är lite tryckt, framför allt mellan Agnes och hennes man. Sista kvällen bestämmer de sig ändå för att göra något kul och väljer den lokala hamnkrogen där det ska sjungas karaoke. Det blir dock inte kul och Anges går därifrån tidigt. Det är inte förrän dagen efter som övriga i sällskapet upptäcker att hon är försvunnen.
Boken är fängslande och stundom obehaglig, speciellt om man har varit/är gravid. Karaktärerna är de som driver en att fortsätta läsa och även de man tycker illa om är intressanta. Handlingen är dock lite för avslöjande och jag tror nog att ni kommer kunna lista ut vem som är skyldig innan det är meningen att man ska göra det. I mitt fall var jag trotts detta redan så inne i karaktärerna att jag ändå inte kunde sluta. När jag läst färdigt sista sidan kände jag mig inte klar med karaktärerna, det var för många frågor som lämnades obesvarade. Till min lättnad såg jag att den efterföljande boken; I stället för dig, är en fortsättning. Jag kan ju erkänna att den redan hamnat på nattduksbordet där hemma.

/Veronica

lördag 26 augusti 2017

Följ alltid med mig av Karma Brown

Det är väl märkligt att något sorgligt och egentligen tungt, kan upplevas nästan som feelgood och lättsmält sommarläsning! Ändå är det så det känns när jag läser den här debutboken om hur Tegan och Gabes liv vänds på ända när de är som allra lyckligast – Gabe tappar kontrollen över deras bil, som kraschar in i en lyktstolpe - och Tegan förlorar barnet hon väntar.
Sorgen förlamar henne fullständigt och hon vill ingenting mer. Allt togs ifrån henne – hennes lycka, barnet hon väntade, hennes framtid som mamma… för möjligheten att få fler barn krossades också. Hon både älskar och hatar Gabe för vad han ställde till med. Men för att försöka komma vidare lyckas Gabe övertala henne att de ska göra de där resorna som de länge har drömt om, för att skapa lite nya, fina minnen och en nystart. Så ur deras gemensamma önskeburk drar de lapparna ”Möta målande elefanter i Thailand”, ”Gå en matlagningskurs i Italien” och ”Surfa på Hawaii” och verkställer drömmarna.

Det blir resor av helande ur det mörkaste mörker, ur hat och sorg, mot hopp och försoning kring att livet inte blev som man tänkt sig… utan blev på ett annat sätt. Och att det går, det också. Och en intressant twist på slutet är att Tegan i sin sorg lurar inte bara sig själv utan även mig som läsare!

/Tuija

onsdag 23 augusti 2017

Mödrarnas söndag av Grahm Swift

Vilken pärla jag fick tag i! Graham Swift är en författare jag egentligen inte alls känner till men vars namn känns bekant. Jag läser om honom i Alex författarlexikon. Hans genombrott kom redan 1983. Men bara ett par av de tidiga romanerna har översatts till svenska (den senaste 1996). Vi har inte kvar någon bok av honom varken på svenska eller engelska utom den här nya Mödrarnas söndag. Han beskrivs i författarlexikonet så här "Swift är en komplex berättare som gärna låter ett historiskt skeende utvecklas åt olika håll. Enkla människor konfronteras med livets stora frågor i en väv där händelser och människor påverkar varandra." Just så är det i Mödrarnas söndag. 

1924, den dag då alla anställda får resa hem till sina mödrar och hälsa på. Men tjänsteflickan Jane Fairchild har ingen mamma att resa till. Istället träffar hon sin älskare. Vi följer Jane vad som händer henne denna dag, vad hon är med om och vad hon tänker.  Men vi följer henne även som 80-åring vad hon tänker om sitt liv. Allt ihop snyggt ihopvävt och slingrande om vartannat. Hon ligger kvar i sängen när hennes älskar måste åka iväg på en lunchdate. För första gången var Jane inbjuden till hans hus. Hon är den enkla tjänsteflickan, han är den rike sonen på granngodset….
Jag dyker in i berättelsen och hennes liv. Följer den böljande resan av händelser och tankar. Jag vet aldrig vad som ska hända. Men det jag vet av förhandsinformationen om boken är att något avgörande kommer att ske. Men vad!? Blir de påkomna, blir hon gravid vad, vad, vad? Spänningen stegras på ett omärkligt sätt. Jag väntar hela tiden på mer. Är fast i berättelsen. Till slutet.


/Liselott

lördag 19 augusti 2017

Utan dina andetag av Karin Aspenström

Resedrömmar, framtidsdrömmar, ensamhet i tvåsamheten och det mänskliga velandet… hur vill man ha sitt liv, egentligen..? Ja, det sammanfattar kort Aspenströms nya roman som skildrar Evelyns och Eriks förhållande under den två månader långa drömsemestern de tänkt sig avverka – innan det riktiga livet med bröllop och barn ska ta vid. De är båda drygt trettio, har varit ett par i tio år, har det perfekt och ska leva perfekt. Tänker de. Men som läsare inser man snabbt att här ligger ett antal livslögner begravda. Evelyn har inte slutat äta sina p-piller trots att hon lovat, Eriks dåligmående går ibland överstyr, särskilt när hans livsprojekt – romanen som inget förlag vill publicera – kommer på tal, och ett antal liknande tickande bomber ligger under ytan och pyr. Men under och efter drömresan - kringflackandes i Indien, avslutandes i Himalaya – så ska väl allt falla på plats och bli bra?

Givetvis blir ingenting som de tänkt sig. Osedvanligt naiva och dåligt förberedda verkar de vara, trots sin ålder. Hettan, svetten, skitigheten, fattigdomen – allt frestar hårt på dem från början. Men ytterligare sten på börda utgörs av mötet med den obestämbara Wolfman – killen som lever i det ständiga resandet, som slår följe med dem genom att lyckas dupera Erik som lever upp i hans smickrande sällskap. Slår följe – på deras reskassa! Här drar jag som läsare öronen åt mig… hur naiv får man vara, är detta trovärdigt?… Evelyn irriterar sig i alla fall oerhört på Wolfman, men blir även hon så småningom tjusad av något obestämbart hos honom… och givetvis blir de båda ordentligt utnyttjade och lurade, på olika sätt – vem hade väntat sig något annat?

En smula förutsägbart i vissa avseenden, inte alls i andra – en Asienresa får jag mig till livs i alla fall. Och inser också, för femtioelfte gången, att det aldrig är lätt att leva. Hur mycket man än anstränger sig. Det viktiga är väl kanske dock att man aldrig slutar ställa sig frågan om hur man egentligen vill leva sitt liv… och att man är beredd att omvärdera sina val vid behov… Att läsa om andras dilemman kan vara hälsosamt - allt i den aktuella biblioterapins anda!

/Tuija


Beställ boken på bibliotekets hemsidan. Finns även som e-bok och e-ljudbok.

onsdag 16 augusti 2017

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Boktips kan man verkligen få från alla håll. Jag hjälpte en låntagare att klura ut varför hon inte kunde öppna sin e-bok sedan hon stängt den. Hon var angelägen om att läsa klart de sista sidorna för boken var bra. För att felsöka så testade jag att ladda ner den till mig själv. Det lyckades (felet visade sig vara något annat) och när jag då ändå hade den i telefonen kunde jag ju lite gärna läsa lite i den. Och det var ett klokt beslut! 

Det var en deckare det rörde sig om. Perfekt som sommarläsning... En debutant vid namn Lina Bengtsson har skrivit boken Annabelle. Där den unga kvinnan Annabelle försvinner. Den lokala polisen (det utspelar sig i Gullspång, samma ort som författaren är ifrån) begär hjälp från Stockholm och Charlie är en av de poliser som åker för att hjälpa till. Det hon inte berättar för någon är att hon själv är från Gullspång. Men hon hoppas att ingen ska känna igen henne för minnena från uppväxtåren är allt annat än goda. 

Det är en spännande berättelse om turerna i letandet efter Annabelle. Många hemligheter kommer i dagen, inte minst för Charlie. 

/Liselott 

Beställ boken i biblioteket katalog. Finns även som e-bok och ljudbok.

lördag 12 augusti 2017

Offermossen av Susanne Jansson

Under sommaren har jag frossat i deckare och feelgoodböcker. Ren förströelseläsning som inte är jobbig på något sätt. Idag tipsar jag om debutanten Susanne Janssons bok. Boken heter Offermossen och utspelar till stor del runt en mosse på gränsen mellan Dalsland och Värmland. Lingonflickan hittades i mossen så nog har det offrats där. Men kräver mossen fortfarande sina offer? 

Någon som verkar veta mer är Nathalie som återvänder till sin barndoms by. Officiellt för att forska i sitt ämne biologi men kanske ändå mer för att brottas med några demoner – sina föräldrars död och det som hände dagarna där i kring. En annan återvändare är den erkände fotokonstnären Maya Linde. Hon arbetar även som polisfotograf. När Nathalie räddar en ung man som blivit nedslagen på mossen korsars hennes vägar med Mayas. Sakta men säkert arbetar de åt samma håll och försöker komma på vad som egentligen händer på mossen… För det hittas fler lik än Lingonflicka. Lik efter personer som försvunnit i området. Men vem lägger dem där? Ja det var en debut med mersmak. Bra flyt i läsningen och spännande. 

/Liselott 

onsdag 9 augusti 2017

Andreas semesterläsning = tre boktips

 Ah, ljuva semester. En lugn och bekymmersfri period av avslappning och lata dagar på stranden, inte sant?
Så var det dock inte i år. Med ett fullspäckat semesterschema och en rejäl förkylning (en present från min gudson, ungefär ett och ett halvt år gammal) såg det ut att inte bli någon tid över för läsning och reflektion den här sommaren. Men lite böcker hann jag dock med, och vi börjar med:

Den Trettonde Funktionen av Ola Wikander.
Detta är uppföljaren till Serafers Drömmar som jag tidigare skrivit om. Serien fortsätter att gripa tag i mig, men den här boken hade jag väldigt mycket lättare att ta till mig. Endast två dagar tog det, och jag suktar efter den tredje och avslutande delen.
Vi får nu följa Nymwë i långt större utsträckning än i första boken, Kwanzo tar mer av en baksätesroll till hennes ledarskap. Boken utspelar sig några år efter den första boken, och tiden som har gått har varit allt annat än händelselös. Det har faktiskt hänt så mycket att jag gärna hade läst om det när det hände, hellre än att få lite återblickar här och var, men det stör inte på något sätt historien som berättas.
   Nu har jag lärt mig uppskatta Wikanders trilogi fullt ut och jag rekommenderar den varmt till er som vill ha en annorlunda fantasy-bok som ställer sig frågan om det verkligen är rätt att göra något, bara för att man har kapaciteten och kunskapen.

Nästa bok i listan var ett återbesök i min egen bokhylla i form av:

The Eye of the World av Robert Jordan.
Om någon av er läst mina tidigare inlägg så vet ni att den här serien tillhör mina absoluta favoriter. Detta är första delen i serien ”The Wheel of Time”, och att försöka beskriva hela serien är meningslöst. Det är en hel uppsjö av viktiga karaktärer, händelser och fenomen. Men jag kan försöka ge en introduktion till den här boken. Vi lär känna pojkarna Rand, Perrin och Mat, flickorna Egwene och Nynaeve, gycklaren Thom Merrillin samt Lan och Moiraine när boken börjar. Ungdomarna behöver ge sig av hemifrån och följa med den mystiska kvinnan Moiraine och hennes… livvakt… Lan. Gycklaren Thom bestämmer sig för att följa med, på lite oklara grunder.
   Ju mer jag funderar på att skriva här, desto mer inser jag att jag inte kan skriva som jag vill utan att avslöja saker. Så jag säger såhär, om du tycker om exempelvis Sagan om Ringen (J.R.R. Tolkien) eller Kingkiller Chronicles (Patrick Rothfuss) och inte räds att ta dig an ett mastodontverk, så vill jag varmt rekommendera att du läser serien The Wheel of Time. Börja då med A New Spring som är den här seriens motsvarighet till Bilbo (J.R.R. Tolkien)

Sist men absolut inte minst har vi:

Stäppens Krigare av Conn Iggulden.
Jag läste för några år sedan Kejsaren-serien av Conn Iggulden och blev helt såld.
Böckerna är skriva som skönlitteratur, men som historieintresserad så ser jag också att Iggulden har gjort sin läxa ordentligt. Samma sak hände här, med första boken om Djingis Khan. Boken tar tag i sin läsare och håller fast hela vägen till sista sidan. Det är intressant, roande och framför allt bra litteratur. I den första boken får vi följa Temudjin (Djingis Khan) under uppväxten som son till en Khan. Hans far är Jesugai, khan i Vargarnas klan. Och det är här, i den här typen av berättande, som Igguldens briljans syns så tydligt. Han förenklar en del namn, ändrar lite grann i historien för att det ska bli bättre skönlitteratur, men allt sådant står med i slutet på boken, med en förklaring till varför han ändrat/tagit bort saker.
I skrivande stund håller jag på med del två, Bågens Mästare, även den ser ut att bli trevligt sällskap den närmaste tiden.

Så det gör inte så mycket att semestern var fullbokad och att det regnade en del, läsa hann jag ändå.
Nu ska jag bara försöka hitta tiden till att åka och bada också…


Andreas 

Beställ böckerna på bibliotekets hemsida. Två finns även som e-bok och en som ljudbok.

lördag 5 augusti 2017

Serafers drömmar av Ola Wikander

Serafers Drömmar
Första delen i serien ”Stjärnan, Gryningens son” av Ola Wikander.

Ja, nu var det länge sedan jag skrev någonting på den här bloggen, jag har suttit fast i Ola Wikanders verk under en lång tid.
Jag hade svårt att få flyt i mitt läsande av ”Serafers Drömmar”, det kändes som om språket motarbetade mig titt som tätt. Det är dock en väldigt bra story, och även om det gick långsamt så kände jag aldrig att jag inte ville fortsätta läsa.

Ibland hittar vi böcker som helt enkelt inte är helt enkla att läsa. Ofta är just dessa böcker de verk som vi kommer ihåg under många år framöver. Om du läst böcker av exempelvis Dostojevskij eller Kafka så vet du vad jag menar, jag bär fortfarande med mig ”Brott och Straff” och ”Processen” som jag läste när jag gick på gymnasiet.
Jag tror att Ola Wikanders bokserie kan höra till den kategorin, inte för att den är deprimerande eller samhällskritisk, utan för att den helt enkelt får läsaren att ta det lite lugnare, att fundera lite extra. Ibland är det just den typen av litteratur vi behöver, och redan nu kan jag erkänna att jag funderar över bokens frågeställningar om mänsklighet och vad skillnaden är mellan begränsningar och moraliska gränsdragningar. Missförstå mig rätt, jag försöker på intet sätt jämföra Ola Wikander med Kafka, men jag tror att den här boken kommer följa med mig under en lång tid framöver.
För även om det i grund och botten är början på en fantasytrilogi så finns det väldigt djupa och fundamentala frågeställningar i boken.

Karaktärerna är lätta att komma i kontakt med, personligen var jag väldigt förtjust i Serafen Ambrogael och hans kamp mot sin höjdskräck. Vilken fantastisk tanke. Det blir än bättre av att han också är lätt att tycka om.
De olika karaktärerna är tydligt definierade utan att kännas som pappersfigurer, och det är lätt att hålla dem isär, de har sina egenheter och speciella drag.


Det finns en hel del saker i boken som är minst sagt värda att fundera över, och jag tycker att det är en bok värd att läsa. Se bara till att du har gott om tid, och att ta pauser. Språket är vackert, men aningen avancerat och det känns ibland som om jag läser brottstycken ur en 1500-talsroman, snarare än en dystopisk framtidsbild från 2012. Jag har planerat att fortsätta läsa serien, men ska först ta mig an någonting lite mer lättsmält tror jag.

/Andreas

onsdag 2 augusti 2017

I stoft och aska av Anne Holt

Anne Holts romanfigur Hanne Wilhelmsen har jag följt genom alla böcker som getts ut. Nu kom den 10.e boken om henne. I denna (I stoft och aska) och den förra (Offline) finns även Henrik Holme med. Den som kan sin Anne Holt känner igen namnet även från serien om Inger Johanne Vik. Han är med i boken Död i skugga. Henrik är en polis som helst tar sig runt till fots på Oslos gator, har diverse tics för sig men är en fena på att utreda. Han är en person som det är lätt att känna sympati för och jag gärna vill veta hur hans liv ska bli. Även Hanne tar honom till sitt hjärta även om hon knappt vill erkänna det. De senaste böckerna har hon knappt rört sig utanför sin lägenhet. Tillsammans med Henrik försöker Hanne lösa cold cases. 

Hanne Wilhelmsen är ett kärt återseende och I stoft och aska en bok som jag snabbt läste ut. Henrik försöker hitta ledtrådar som kan frikänna en oskyldigt dömd man medan Hanne inte kan tro att en kvinna begått självmord. Det måste vara mord! Samtidigt måste de hålla sina utredningar hemliga för det är inget som är auktoriserat av chefen…

Det har hänt så mycket i Hanne Wilhelmsens liv sedan första boken att jag börjar bli sugen på att läsa dem från början. Men det kommer så mycket intressanta böcker att det får vänta…

/Liselott

Beställ I stoft och aska på biblioteket hemsida. Den finns även som e-bok och e-ljudbok