onsdag 30 november 2016

Expedition Kanchenjunga

2011 skrev jag om Michell Pavers första skräck/spökroman för vuxna. Nu har hon kommit med en ny Expedition Kanchenjunga. Där vi bland annat följer Kits och hans bror Stephen under en expedition för att bestiga Kanchenjunga i Himalaya år 1935. Det är det tredje högsta berget i världen, mytomspunnet av klättrare och lokalbefolkningen. Vad som driver Kits är lite oklart. Vill han följa i sin idols fotspår (Lyell) eller helt enkelt visa att han är bäst?  Vilken orsaken än är har Kits bror, läkaren Stephen Pearce, oväntat fått en plats i gruppen. Det han som berättar om äventyret de är med om.

De följer en tidigare expedition i spåren. Den Lyell ledde och där flera av deltagarna dog. Alla blev återfunna och begravda. Eller blev de? Vad hände egentligen uppe på berget under Lyells expedition? Kits blir avrådd från att gå samma väg som Lyell valde – ändå gör gruppen det… Bärarna är vidskepliga och vill inte starta samma dag som Lyells expedition startade. Ska deras vidskeplighet sätta käppar i hjulet på expeditionen? För Stephens del är expeditionen ett äventyr som börjar i lycka och eufori men med en tilltagande krypande känsla av mörker, ondska och skräck. Att han även har svårt att komma överens med sin bror gör inte expeditionen enklare.

Det är en riktigt bra och intressant beskrivning och berättelse hon skriver Michelle Paver. Det känns äkta och som jag tar del av expeditionsberättelse. Jag tänker också ganska mycket på hur expeditioner egentligen ser idag och såg ut. Där i detta fall engelsmännen kämpar sig fram och prisar sin förträfflighet medan de som egentligen bär hela expeditionen på sina ryggar, bärarna, knappt omnämns fast de gör det största och tyngsta jobbet.
Michelle Paver lyckas åter skriva en spännande, skrämmande historia. Där kylan känns, vinden viner och mörkret faller snabbt om kvällarna.


/Liselott

onsdag 23 november 2016

Augustprisnominerad: Tio över ett

Som ni märkt har vi en ny medarbetare som bidrar med lästips på bloggen nämligen Tuija. Hon driver också en tonårsblogg Boksnack. Där skrev hon så här om Tio över ett, en av de böcker som är nominerad till Augustpriset:

En roman om kärlek, vänskap och en smått otrolig stadsflytt. Så står det på baksidan, och till det skulle jag vilja tillägga "men också om ångest, rädslor och en stor portion ansvarstagande". För det är verkligen en fantastiskt fin skildring av något så ofattbart som att man ämnar flytta på Kiruna, men också vad den flytten kan göra med människorna den omfattar. Och för mig som sydlänning är det än mer exotiskt med det ständiga mörkret, alternativt ljuset, och allt annat som hör norra Sverige till. Skrivet av en författare vars tidigare alster jag tyckt mycket om - men detta är en helt fristående historia som inte alls behandlar samiskheten som de andra gjort.

Den handlar istället om Maja, som gissningsvis går på högstadiet, och som är mycket förtjust i hockeykillen Albin. Själv ägnar hon sin egen fritid till att läsa och skriva mycket istället, t o m att filma. Men inte vad som helst, utan filmen om vad Kiruna är idag, och vad den betyder för dem som bor där. Hon vill att filmen ska finnas kvar åt eftervärlden, den dagen marken kollapsat och de alla dött. För att stan ska kollapsa, det är hon helt övertygad om. Men flytta vill hon verkligen inte heller, trots att det kanske är enda sättet att överleva. Hon hatar vad LKAB gör emot Kirunaborna, hon hatar tanken på framtiden. Den borde bli såsom den är just nu, här ska inte flyttas på allt och alla, för det kan aldrig bli detsamma! Ovanpå detta är hon livrädd, i väntan på flytten. Livrädd för att marken under dem inte ska hålla för alla sprängningar. Så varje natt klockan tio över ett ställer hon mobillarmet för att vara beredd vid nattsprängningen. Hon väntar in mullret och skakningarna, men framför allt väntar hon alltid på ljudet av sirener, efteråt, som ska bekräfta det hon hela tiden befarat - att stan rasat ned i gruvhålet. För det scenariot har hon en plan - en väska står alltid färdigpackad under sängen, med det nödvändigaste för henne, lillasystern, mamma och pappa. Och inte nog med det - hennes allra, allra bästa och närmaste vän Julia ska tvingas flytta till Luleå med sin mamma. Vad finns kvar till henne då? Alla nojjor går till slut över styr när hon sover allt mindre, och hon får panikångestattacker. Ingen har riktigt fattat vad hon går omkring och bär på. Så hur ska hon få rätsida på sitt liv igen?

Detta är så otroligt lyhört och fint skrivet, det är en fantastiskt modig och stark liten karaktär hon har skapat, Ann-Helén Laestadius. Och en väldigt fin berättelse om något alldeles unikt, som aldrig genomförts någon annanstans på jorden, och som är en sorts experiment på hög nivå. Hur ska det egentligen gå för alla Kirunabor?


/Tuija

Beställ boken eller läs den direkt som e-bok, allt i bibliotekets katalog.

onsdag 16 november 2016

Ormbunkslandet nominerad till Augustpriset

En utav årets nomineringar till Augustpriset, i barn- och ungdomsklassen - ett mycket modigt val, måste jag säga! En strålande och stark bok, med en alldeles egen lyskraft, om incest mellan syskon - ett tabubelagt ämne som det nästan aldrig pratas om, än mindre skrivs om. Katarina von Bredow gjorde det (1991!), i den starka och oerhört mycket lästa "Syskonkärlek" (som Elin Bengtsson faktiskt refererar till - huvudkaraktären Margit har läst den, men konstaterar att de åtminstone hade olika pappor..). Men få vågar beröra detta... och - i ärlighetens namn kan det ju inte vara ett jättevanligt fenomen att två syskon har så starka känslor för varandra att de inleder en sexuell relation. Men likväl förekommer det, och att döma av intresset för Bredows bok så är det fascinerande att läsa om. Augustnomineringen för Ormbunkslandet motiverades såhär: "Margit och Mika är ett. Intimt sammansvetsade, älskande. Men de är också syskon, och medvetna om att deras kärlek inte är accepterad. Så Mika bryter upp, och övergiven reser Margit till Malmö, möter nya människor och engagerar sig politiskt. Men Mika finns kvar närmast hjärtat. Elin Bengtssons ungdomsroman handlar om det kanske allra mest förbjudna: incest. Med ett poetiskt och symbolmättat språk vidgar och utmanar hon synen på sexualitet och vilken kärlek som får och inte får finnas."

Jag kan bara instämma. Det förbjudna, som många betraktar som onormala, sjuka, äckliga är bevisligen kittlande. Men ingenting kunde vara naturligare för Margit och Mika. Men deras dilemma ställs på sin spets när Mika, efter alla år av spott och spe i skolan där alla misstänkt detta (förmodligen även föräldrarna, anar man), utan att förbereda Margit bestämmer sig för att söka sig till lumpen efter gymnasiet. Margits värld rasar, hon flyr tillvaron innan hon ens hunnit ta studenten, köper en enkel biljett till Malmö - och blir kvar där. Genom sitt vacuum lyckas hon ändå skaffa sig  nya vänner, och som de politiska aktivister de är, och Margit blir, demonstrerar de, ockuperar hus etc. Och i en av tjejerna blir Margit faktiskt kär. Så det finns hopp om livet. Men såret efter Mika kommer ändå aldrig att läka. Han är hennes andra halva, hur långt ifrån varandra de än kommer att leva.

 Det är så lätt att känna med Margit i alla hennes val och kval. Men även Mikas. Det här är lågmäld dramatik på hög nivå, välskrivet och äkta, och rekommenderas varmt!

/Tuija 


Beställ boken i biblioteket katalog

onsdag 9 november 2016

The Fireman av Joe Hill

Ingen vet riktigt när, eller var det började. En fruktansvärd epidemi sprider sig som en löpeld genom USA. Läkarna kallar sjukdomen för ”Draco Trychophyton”. Alla andra kallar den för ”Dragonscale”, en smittsam, dödlig spor som täcker den infekterades kropp med vackra svart och guld färgade mönster, innan den får personen att bokstavligen brinna upp! Miljontals människor är infekterade, det brinner överallt. Det finns inget botemedel, ingen går säker.
Harper Grayson, en sjuksköterska som önskar att hon vore mer som Mary Poppins, tog hand om hundratals infekterade patienter innan sjukhuset där hon arbetade brann upp. Nu har hon upptäckt svart-guldiga fläckar på sin egen kropp.

När sjukdomsepidemin fortfarande var ny och kändes långt borta hade Harper och hennes man, Jacob, bestämt sig för att om de någonsin blev infekterade så skulle de göra slut på sig själva, tillsammans.
Men till Jacobs förskräckelse vill Harper försöka överleva. I alla fall tills barnet hon bär är fött. När hon arbetade på sjukhuset hade hon nämligen sett infekterade kvinnor föda friska barn, så hon hoppas och tror att lyckas hon bara överleva tills barnet är fött kommer barnet att klara sig.
Övertygad om att hans fru har smittat honom blir Jacob mer och mer instabil. Han lämnar Harper och i det lilla samhället där de bor blir det allt mer kaotiskt. Infrastrukturen faller, världen brinner.

Mitt i allt kaos uppstår cremation squads, grupper av människor som tar lagen i egna händer och beslutar sig för att utrota alla de tror bär på sporen.
Harper är dock inte så ensam om att försöka överleva som hon först tror. En mystisk främling i en skitig gul brandmansjacka, bärande en järnstång, balanserande mellan galenskap och död dyker plötsligt upp utanför hennes dörr.

Känd enbart som ”The Fireman”, promenerar han omkring i det sönderfallande samhället, en galning infekterad med ”Dragonscale” som lärt sig kontrollera elden som brinner i sporerna och använda den för att rädda andra infekterade som jagas av cremation squads.
Medan världen brinner runt dem måste Harper lära sig the Firemans hemlighet innan hon själv, och hennes ofödda barn, också brinner.

Boken är en riktig tegelsten på 768 sidor, men den höll mitt intresse från början till slut. Det är en bra blandning av spänning och karaktärsutveckling, med mycket fokus på relationerna mellan huvudpersonerna. Boken finns än så länge inte översatt till svenska utan endast på engelska.
Söker du en annorlunda dystopi att sätta tänderna i rekommenderar jag Joe Hill’s The Fireman.

/Caroline

onsdag 2 november 2016

Anteckningar från Burma

Tänk vad uppfriskande det kan vara att tvingas omvärdera en ståndpunkt!     
Jag har inte läst serietecknade medier sedan ungdomsåren och utgått ifrån att det inget är för mig, i min ålder. Men ack vad jag bedrog mig! Av en slump fick jag kanadensiskfranske Guy Delisles tecknade Burmaskildring i min hand – jag förstod först inte ens att den var tecknad, för den är biblioteksklassad för att placeras på geografihyllan, Sydostasien – inte bland tecknade serier. Men nyfiken blev jag, och jag har sällan lett så igenkännande och roat som under den högtidsstund det tog att läsa boken.

Det är en fullständig njutning att följa författarens bildsekvenser kring hur han med fru och bebis åker till Burma, för hon ska jobba som läkare där medan han ska ta hand om deras lille plutt. Iakttagelseförmågan hos författaren är stor, och har man någonsin rest i Asien, oavsett var, så är igenkänningsfaktorn hög. Oändligt många detaljer är knivskarpt skildrade, särskilt dem som västerlänningar reagerar på, men över lag är det otroligt snyggt gjort, både att lyckas illustrera humorn i varje skildrad situation, men också författarens/huvudkaraktärens tankar och reflektioner kring det upplevda. Men det är också en ypperlig källa till kunskap – mycket av det du inte visste om Burma innan, det lär du veta efter. Det är ju trots allt en stat med en stängt förflutet, och det är först nu, när turismen försiktigt börjat utvecklas, som vi fått en chans att lära känna landet mer. 



Jag blev tillräckligt nyfiken efter denna bekantskap för att även vilja läsa ett alster han gett ut några år tidigare, som rätt och slätt bara heter ”Pyongyang”.  Även den är en personlig betraktelse, denna gång av Nordkoreas huvudstad, under en vistelse där i två månader – dock utan fru och barn. Tyvärr nådde inte den alls upp till samma höjder, för han tycks ha utvecklats väldigt mycket under åren däremellan. Den har inte alls samma tydliga struktur och heller inte det humoristiska anslaget fullt ut – vilket förstås kan vara svårt när det gäller just Nordkorea! Dock ett intressant bidrag till litteratur om ett ännu mer slutet land än Burma… bilderna är precis så grå, kala och sterila som man bara kan föreställa sig att det verkligen är i detta märkliga land, som aldrig upphör att förvåna. Men som sagt – inte alltid helt lätt att förstå, och saknar många av de poänger han hade behövt plocka för att göra skildringen intressant. Desto mer intressant var verkligen Burmaskildringen – det är långsam, njutningsfull läsning, med fullt fokus på varje tecknad bild. Som säger allt! Totalt sett en ny, mycket trevlig bekantskap, och ett tredje verk av författaren är en diger lunta anteckningar från – Jerusalem! För den som är intresserad!
Samtliga finns att låna på biblioteket.


/Tuija

fredag 28 oktober 2016

Slutet på sommaren

Anders de la Motte är en författare som fler och fler låntagare frågar efter. Själv har jag inte läst honom. Men han har fått två priser av Svenska deckarakademin. Årets debutant 2010 med boken Geim och så i fjol blev UltiMatum årets bästa svenska kriminalroman. Nu han kommit med en ny bok, Slutet på sommaren. Den lånade jag hem för att läsa och när jag började läsa tog den slut på några dagar.

I huvudrollen den inte helt sympatiska Veronica. Hon överlever och håller sin ångest i schack som gruppledare i terapi. Att ta del av andra människors smärta är vad hon behöver. För när hon var tonåring försvann hennes lillebror och återfanns aldrig. Familjen trillade sönder. Just nu har Veronica ställt till det för sig. Hon har en chans kvar att behålla jobbet men det verkar inte gå bra med det. För på en terapisession kommer det in en kille som berättar om sina minnen. En pojke som försvann, en trädgård beskrivs och Veronica undrar om det är hennes bror som sitter framför henne… Inte lätt att vara korrekt i sin yrkesroll då. 

Så klart åker hon hem till byn i Skåne där pappa och hennes andre bror (nu polis) bor kvar. Så klart börjar hon ställa frågor och undersöka och så klart är inte det populärt. Vem talar sanning, vem kan hon lita på och är hennes bror försvunnen eller död? 

Det kan nog bli att jag läser någon mer av de la Mottes böcker för den här var bra! 

/Liselott 

onsdag 19 oktober 2016

Twilight-sagan berättad med två medier.


Först och främst, jag vet att jag antagligen inte tillhör den tilltänkta målgruppen för serien om Edward, Bella och alla de andra i staden Forks. Detta hindrar mig inte från att uppskatta serien och därför vill jag nu dela med mig lite av mina åsikter om böckerna och filmerna.

Böckerna är skrivna av Stephenie Meyer, och det är en riktigt tonårs-kärlekssaga det handlar om. Flicka möter vampyr, vampyr vill äta upp flicka, flicka och vampyr blir kära i varandra. Ni vet, den klassiska historien. I både böckerna och filmerna får vi en inblick i Bella Swans vardag, och det finns en enkelhet här som är väldigt tilltalande. Stephenie Meyer försöker inte komplicera saker i onödan, och lyckas väldigt bra med att förmedla jobbiga känslor med enkla medel. Ni kommer förstå vad jag menar när ni läser eller ser New Moon.

Mitt största problem är att serien tack vare sin enkelhet är svår att skriva om. Den berör, men det är inte något nyskapande eller världsomvälvande som händer. Missförstå mig rätt, jag tycker att böckerna är bra, men dom är bra på samma sätt som min läsfåtölj är bra. Otroligt mysig att krypa upp i, finns alltid där när jag vill fly verkligheten några timmar, men jag går inte och funderar på eller längtar efter den när jag gör andra saker. Jag rekommenderar serien till de flesta av mina vänner, och jag är glad att jag har läst, och sett, alla delarna av den. För det är en fin kärlekssaga.

Nu ska vi ta och jämföra böckerna med filmerna lite grann. Det blir alltid så att filmerna skiljer sig från böckerna, exempelvis är det svårt att filma tankar. I just den här serien hade det varit bra om det gick, men jag tycker ändå att det mesta av känslan från böckerna följer med över till filmerna.
Min största kritik är väl att det är för mycket action i filmerna, men jag antar att det är enklare att tilltala en bred publik med lite slagsmål. Till syvende och sist är det ändå så att filmerna och böckerna berättar samma historia, men det är som om två olika personer berättar på sitt sätt.
Böckerna har en lugnare infallsvinkel, mer dialog och framför allt mer sympatisk karaktärsframställning vad det gäller vissa personer. Ibland känns det som om manusförfattaren till filmerna vill att tittaren ska få en annan uppfattning om en karaktär än vad Stephenie Meyer själv tänkte när hon skrev böckerna. Fast det kan i och för sig vara jag som skapat min egen bild och bakgrund för karaktärerna när jag läste böckerna.

Jag gillar skådespelarna som valts ut till filmerna, dom passar in i sina roller (även om Jackson Rathbone som spelar Jasper Hale snarare ser ut att ha ont i magen än att vara plågad av sin blodtörst). Personlig favorit är Ashley Greene i rollen som Alice Cullen, hon är precis så sprallig som hon är i böckerna.

I min personliga tävling så vinner böckerna över filmerna, men jag är glad att jag sett filmerna och jag skulle se dom igen om det kom upp som förslag för en filmkväll, eller om dom visas på TV. Böckerna står hemma i bokhyllan sen ett flertal år tillbaka. Böckerna (både på svenska och engelska) och filmerna finns att reservera i vår katalog.

Titlarna är som följer:
Twilight, New Moon, Eclipse, Breaking Dawn  
I filmversionen delas Breaking Dawn upp i två delar som, för enkelhetens skull, heter Breaking Dawn part 1 och 2

De svenska boktitlarna är:
Om jag kunde drömma, När jag hör din röst, Ljudet av ditt hjärta, Så länge vi båda andas 
Go Team Alice!

/Andreas

torsdag 13 oktober 2016

Där vägarna möts

En bok som nog inte är så lätt att hitta av sig själv är Där vägarna möts av Tommi Kinnunen. Den ser ganska beige och tråkig ut. Själv fick jag tips om den av en låntagare som talade väl om den. 

Det börjar med en kvinna i en säng. Hon minns sin man Onni. Visst var han bra på många sätt men han var inte för henne. Det är Lahja som ligger i sängen. Jämte sitter sonen och svärdottern Kaarina. Svärdottern hon inte gillar. När hon märker hur hårt hon kramar sonens och svärdotterns händer släpper hon taget om sonen men behåller greppet om Kaarinas hand… 

Sedan handlar det mest om kvinnorna i släkten eller i alla fall livet sett genom deras ögon. En i taget gör vi nedslag i deras liv med några års mellanrum. Korta sekvenser som ger mig en bild av vardag och verklighet i kvinnors liv. Småsaker, funderingar över situationer och händelser. Den första att föra talan är Lahjas mamma Maria som jobbade som barnmorska i norra Finland. Sedan Lahja, svärdottern Kaarina och sist Onni. Mannen som försökte leva sitt liv som man skulle men som alltid brottades med längtan efter något annat, något förbjudet. 

Jag tyckte mycket om berättelsen eller berättelserna jag fick genom boken. Livet i norra Finland genom hela 1900-talet. Vardagsliv, krig, känslor och mödor. Jag gillade den bäst när jag kunde läsa lite varje dag. För jag råkade göra ett längre uppehåll och då tappade jag bort historien lite, tyvärr. Men det började med sträckläsning till sena kvällen… 

/Liselott

onsdag 5 oktober 2016

Isobels resa

En go härlig saga att försjunka i och en helt ny värld att upptäcka. Det är vad Kajsa Ingemarsson erbjuder i sin bok Isobels vandring. Ett fiktivt land vars natur och klimat ger olika sätt att leva. Antingen du väljer bergen, slätterna, floden, havet, skogarna eller ödemarken. Folk reser inte så mycket men det finns vandrare. De vandrar genom landet och för med sig berättelser från den ena delen till den andra.  

Isobel bor med sin familj vid floden. Hon hör berättelsen om mannen med en sten. Stenen uppfyller varje önskning. Hon kan inte släppa tanken på honom. När det är dags för den årliga resan till stan letar hon efter honom där. Han finns inte kvar. Men hon finner Anived och köper av honom en flöjt. Både Anived och flöjten blir betydelsefulla för henne. Snart är Isobel och Anived på resa genom landet för att söka mannen med stenen. 

Den är en fascinerande resa. Små händelser, möten med människor, funderingar och iakttagelser. Jag gillar det otroligt mycket. Läsningen flyter på sida efter sida, stillsamt men händelserikt. Som en paus från allt annat. Illustrationer av Saga Mariah Sandberg förgyller läsningen. Smakprov på hennes tecknarkonst hittar du på hennes hemsida. 

/Liselott 

onsdag 28 september 2016

Elva dagar i Berlin

Efter ett tips från en låntagare bänkade jag mig med Håkan Nessers bok Elva dagar i Berlin. Början var riktigt bra. Svår att lägga ifrån sig när huvudpersonerna i boken introduceras. Nesser har en härlig ton när han berättar om Arne som på sin fars dödsbädd får ett uppdrag. Sök upp din mamma och överlämna ett paket. Mamman som inte alls är död som fadern sagt utan förlöpte hemmet med en annan man… 

Arne, som sedan en olycka i barndomen inte är så självgående, känner sitt ansvar och beger sig på egenhand till Berlin där modern senast bodde. Tyska kan han inte heller utöver de få fraser han lärt in inför resan… Som gjort för problem och det blir det. 

Utöver Arne introduceras även en professor som vill hämta hem sin älskade från de döda och en tysk flicka som älskar Bröderna Lejonhjärta till den milda grad att hon lär sig svenska. Alla möts de i Berlin under de elva dagar Arne är där. Sannolika och mindre sannolika händelser radar Nesser upp i denna saga. Någonstans på mitten när Arne vandrar på Berlins gator går det lite trögare för mig att läsa, men så tar berättelsen fart igen. När boken är slut är jag riktigt mysnöjd med den. Väva en historia är han bra på Nesser! 

/Liselott

Boken finns att låna för att läsa som vanlig bok, med stor stil eller på skärm och lyssna på som cd-ljudbok. Boka ditt ex här.

tisdag 20 september 2016

Mustang


Mustang är en flerfaldigt belönad franskturkiskt drama av regissören Deniz Gonzo Ergûen.

Fem föräldralösa systrar växer upp i en liten turkisk by vid svarta havet tillsammans med sin mormor och morbror. Levnadsglada, fantasifulla och vilda lever de ett sorglöst liv. Detta börja anses som opassande och mormodern får besöka av byns kvinnor som menar på att det är dags att strama åt tyglarna och se till att flickorna inte förlorar sin heder och drar vanära över familjen. Mer och mer dras deras frihet in. Systrarna ska tämjas till att följa de religiösa reglerna och traditionerna. Blickarna mellan systrarna när de får en lektion i hur man lagar turkisk husmanskost är blytunga.

Det stora vackra huset som de bor i liknar alltmer ett fängelse I slutet av filmen är det med ett pickande hjärta jag följer de två kvarvarande flickornas flykt från hus och by till drömmarnas Istanbul.

Trots det allvarsamma ämnet är filmen både humoristisk och charmig. Vackert filmad och karismatiska skådespelare gör den till 97 sevärda minuter.



/ Karin Asplund

Reservera filmen på Ronneby biblioteks hemsida!

onsdag 14 september 2016

Jonathan bortom all kontroll

Meg Rosoff var den som i år förärades världens största barn- och ungdomslitteraturpris, ALMA-priset till Astrid Lindgrens minne. Läs mer omdet här. Jag vill minnas att jag läst den av hennes böcker som först översattes till svenska: Så har jag det nu. Men det är så pass länge sedan (2005 kom den) att jag inte minns den så väl, men jag får en bra känsla när jag tittar på omslaget. Fyra andra böcker av henne finns översatt till svenska. Den som vill träffa henne kan göra det på Bokmässan i Göteborg senare i september.

Nu har hon skrivit en ny bok, mer riktad till vuxna, som heter Jonathan bortom all kontroll. Och ja, Jonathan hamnar verkligen bortom all kontroll.
Var börjar det? Kanske när han får ansvar för broderns hundar. För hur vet man att hundar mår bra och är nöjda? De ser ut att vilja något mer. Dessutom ser de på honom som att han inte borde vara nöjd med sitt liv. Han har väl inget dåligt liv?Han bor ju ändå i New York, även om jobbet inte är utvecklande för fem öre och han kan vilken dag som helst kan bli uppsagd från lägenheten. Men efter att har sett hur hundarna tittar på honom och sedan konfererar sinsemellan… Är hans liv så bra som han vill tro?

Det är när flickvännen (som jobbar åt en bröllopsfirma) får chansen till ett gratis-live-på-nätet-bröllop som saker och ting börjar gå riktigt snett. Han älskar att flickvännen är en ordningsam och lugn tjej till skillnad från honom själv. Men vill han verkligen gifta sig med henne? Samtidigt funderar Jonathan för sig själv: om man sa ja till saker man var livrädd för skulle kanske livet byta riktning, öppna sig, bli spännande. Så sagt och bestämt, gratis-live-på-nätet-bröllopet planeras...Det är också då orden börjar komma ut fel ur Jonathans mun, bröllop blir begravning...

Relationen hundarna och Jonathan emellan är så härligt skildrad. Meg Rosoff lyfter fram vilket uttryck funderingarna över om man är nöjd med det liv man lever kan ta. Särskilt när en så fantasirik och drömmande hjärna som Jonathan har är inblandad. Hur vet man vad man vill i livet? Vad som är rätt och att göra och fel? Boken är inte lätt att beskriva men rolig, fantasirik, absurd, mysig och tankeväckande. Den får mig verkligen att vilja läsa Rosoffs andra böcker.

/Liselott


onsdag 7 september 2016

Sanningen om Alice

Katherine Webb kommer nu med sin fjärde bok på svenska. Hon skriver bara bättre och bättre. Förra boken En sång från havet tyckte jag var den bästa hon skrivit hitintills. Sanningen om Alice som den nya heter är ännu bättre!

Rachel ska gifta sig och hennes make verkar vara förälskad i henne. Hon hoppas att hennes egna känslor också ska utvecklas till kärlek för honom. Hon behöver inte längre arbeta som guvernant utan får ett eget hem. Men inget blir som hon tänkt sig. Delvis på grund av makens förväntningar på henne inte infrias och hans sätt att leva. Men också för att hon inte kan låta bli att engagera sig i andra människor. För så klart finns här en gåta som ska lösas. Sanningen om den försvunna Alice. Tjänsteflickan Starling misstänker Jonathan Allen för att ha mördat hennes älskade matmor Alice men hon saknar bevis. Rachel försöker hjälpa henne genom att nästla sig in hos Jonathan. Men vem gömmer vilka hemligheter? Vem kan Rachel lita på?  

Berättelsen utspelas till störst del 1821 men med tillbaka blickar tills Starlings tid tillsammans med Alice. Jag gillar boken delvis för att den har en ton av mörker i sig. Både i miljöerna personerna rör sig i, Baths bakgator och krogar, men även för att människorna i sig gömmer hemligheter. Det är otroligt spännande och samtidigt intressant. Tjock är den också så den räcker länge!

Liselott


lördag 3 september 2016

De föräldralösa

Föräldralösa barn vilket liv får de? I USA mellan åren 1854 och 1929 sätts över 200 000 föräldralösa barn på tåg för att skeppas till andra städer än t ex New York och förhoppningsvis bli en del av en familj. Många var inte så tursamma utan blev i princip drängar och pigor och fick slita hårt. Detta ämne skriver Christina Baker Kline om in sin bok De föräldralösa. 

Men hon utgår från Molly. Ett barn som förlorade sin pappa och mamman kan inte ta hand om henne. Istället har hon flyttats mellan flera familjer. 2011 är hon 17 år och uthärdar livet hos sina senaste fosterföräldrar. Men när hon blir påkommen med att stjäla en bok från biblioteket döms hon till samhällstjänst. 50 timmar att arbeta av och Molly hamnar hos Vivian för att städa ur vinden. Vivian som också är föräldralös och blev det 10 år gammal, 1929. Vivian är en av dem som sattes på ett barntåg. Efter att Molly och Vivian träffats och vartefter lådorna packas upp får vi höra Vivans livsberättelse. Boken är intressant, sorglig och stark och går snabbt att läsa. 

/Liselott


torsdag 25 augusti 2016

Berättelsen om Narnia

När jag var en grabb på runt 10-11 år så hittade jag i mitt skolbibliotek en bok som hette Min morbror trollkarlen. Detta var på vårterminen och under det gångna vinterlovet hade SVT visat serien Narnia på vinterlovsmorgon.
När jag förstod att det handlade om samma värld blev jag nyfiken. Min bibliotekarie sa att det var en lite läskig bok och var inte helt säker på om jag skulle få låna den, så naturligtvis blev jag nu smått besatt av boken. Efter lite diskussion med min lärare gick hon med på att jag fick låna boken och från sida 1 var jag fast. Sedan den dagen har jag varit en fantasy-läsare framför all annan litteratur.

Så det var lite av en resa i minnets alléer när jag häromveckan läste om denna fantastiska lilla bok skriven av C. S. Lewis. Min morbror trollkarlen är en fristående början av sagan om landet Narnia, lite grann som Bilbo är en fristående början av Sagan om Ringen. Men där Tolkiens språk lätt blir svävande och lite komplicerat, håller sig Lewis till ett språk som tilltalar en yngre publik. Det här är en fantastisk port in i sagornas värld.

Boken handlar om pojken Digory, hans morbror Andrew och moster Letty, och flickan Polly. Digorys morbror Andrew är en kufisk figur med ett hemligt kontor högst upp i huset där de bor. När så barnen under en upptäcktsfärd råkar kliva in i det förbjudna kontoret börjar ett äventyr som de aldrig ska glömma. Under resans gång kommer de att träffa ett magiskt lejon, hitta boten mot en fruktansvärd sjukdom och till slut bygga det magiska klädskåp som barnen Peter, Susan, Edmund och Lucy upptäcker flera år senare. Det är även i den här boken som vi får reda på hur det kommer sig att det står en gatlampa mitt i skogen i Narnia.

Om du har barn i upptäckaråldern som gillar böcker som Mio, min Mio eller Skattkammarön så skulle serien om landet Narnia med största sannolikhet kunna passa. Det är även en väldigt mysig serie att ha vid högläsning.

Ska jag vara ärlig så är den lika bra idag som den var första gången jag läste den, i all sin enkelhet.



/Andreas