onsdag 22 februari 2017

En historielektion i fantasytoner i Albions dotter av Ilka Tampke

När jag skulle leta efter mitt nästa projekt till den här bloggen så bestämde jag mig för att leta efter nya fantasyböcker av författare jag inte kände igen. Det blev jackpot när jag hittade Albions Dotter av Ilka Tampke. Utgiven 2016 på svenska och en författare som jag aldrig tidigare hört talas om, och dessutom med Albion som en del av titeln. Kunde det bli bättre?

En kort förklaring: Albion är namnet som användes när man talade om Storbritannien under Roms storhetstid. Det används fortfarande i vissa, mer poetiska sammanhang för att beskriva Skottland och till viss del England (om jag minns rätt).

Boken utspelar sig under det första århundradet i en liten keltisk by vi namn Caer Cad och vi får följa den föräldralösa flickan Ailia under hennes uppväxt och de svårigheter som hennes avsaknad av familj medför. För trots att hon har en kärleksfull adoptivmor och en mycket högre position i samhället än vad en ”hudlös” egentligen kan förvänta sig, så finns det en hel del saker som hon inte är en del av.

Boken tar oss med på en resa in i ett samhälle där trolldom finns överallt och alla ting har ett eget syfte och en egen berättelse. Det är lätt att svepas med och tänka att det handlar om vilken ”vanlig” fantasybok som helst, men här finns mer än ett korn av historia. Rituella offer, heliga dagar med alla tillhörande traditioner och en helt annan syn på omvärlden må kännas påhittat, men det finns mycket som får mig att tänka på druidernas seder. Jag har extremt begränsad kunskap om dessa, men lite har jag läst i min jakt på Artur-legender och annat.
Dessutom, hur annorlunda är det jag precis beskrev från det som Asa-troende höll på med på 700-talet?
Min poäng är att boken lyckas kännas både som en slags studie av livet på 40-talet e.Kr. och som en fantasybok på samma gång.

Mycket intressant läsning och det är till och från väldigt svårt att lägga boken ifrån sig.
Den finns att låna på stadsbiblioteket, fantasy-avdelningen.


/Andreas

lördag 18 februari 2017

Atomer av Sofia Nordin

Sofia Nordin är en både produktiv och intressant författare, med ett alldeles eget sätt att närma sig svårtangerbara ämnen. I sin senaste roman, som är obehaglig samtidigt som den är intressant och fängslande, tar hon sig an att gestalta Alma, som vi får följa omväxlande i hennes vuxna nu, och hennes barndom då alla frön såddes.

Som vuxen kemiforskare möter vi henne på krogen, varifrån hon ibland raggar sängpartners för kortare bruk. Intresserad av ordentliga förhållanden är hon inte – mänskliga relationer är inte hennes starka sida. Och just denna kväll händer det mest oväntade – mannen som påverkat hela hennes tonårs- och vuxna liv står plötsligt framför henne. Samtidigt som Cedrik inte tycks känna igen henne alls, så påverkad han är, så känner hon igen honom ögonblickligen. Hur skulle hon inte kunna?
För han var hennes närmaste barndomsvän – de gjorde allt tillsammans, och planerade att resa jorden runt när de gått ut nian. Vilket han gjorde. Men utan henne. Och nu har hon sig chans att… ja, vad? Hon tar med honom till sin lägenhet, och i ett hastigt, ogenomtänkt ögonblick när han av misstag går in i hennes klädkammare, vrider hon om nyckeln och låser in honom. Utan att riktigt veta vad hon ska göra med den uppkomna situationen…

Dagarna blir till helt bisarra upplevelser för Cedrik, som Alma inte vill släppa ut, och heller inte vill röja sin riktiga identitet för, och medan vi som läsare får följa denna galet uppkomna situation som Alma väljer att inte släppa taget om, så får vi också följa henne genom hennes minnen – från när Cedrik i femårsåldern flyttade in i grannhuset, hur de gjorde allt tillsammans alltid – utom i skolan – och hur sedan sommargästen Cilla, med en alldeles för stor självklarhet ägnar sig åt Cedrik, utan att förstå att hon tar Cedrik ifrån Alma… Och här sås frön av de mest skilda slag, som ingen av de tre varken ser eller inser vidden av. Och inte heller jag som läsare, men jag noterar att Sofia Nordin är en mästare på att skildra osympatiska drag hos en människa, som först inte förefaller så farligt - man känner t o m igen sig i både ett och annat, och det är väl där det skickliga ligger. Men ju mer man lär känna Alma, desto mer inser man hur gränslös, egoistisk och elak hon är. Vilket många av oss har drag utav, men också spärrar som reglerar hur långt vi kan gå… Är hon t o m galen, eller är hon bara en smula tydligare än gemene man, som försöker dölja liknande drag hos sig själv? Kan det vara den uppkomna situationen som skapar den vi blir?
Ja, inte vet jag, men hon känns, konstigt nog, trovärdig i mycket – men han? Hur många skulle agera som Cedrik  - både i ungdomen och nu? Och slutligen kan man inte annat än slås av hur många märkliga saker som kan forma en människas liv…

Som sagt – obehaglig, men väldigt intressant läsning!


/Tuija

onsdag 15 februari 2017

Bara Alice av Maggie O´Farrell

Boken heter Bara Alice och baksidestexten säger att det handlar om henne och hennes liv. Men det stämmer inte. Jag tycker det till lika stor del är en kvinnoskildring av tre generationer där vi följer Alice, Alice mamma och Alice farmor. 

Först undrar jag lite vad det egentligen är jag läser. Känns så där intressant. Men ju mer jag läser desto bättre blir det. Det börjar konstigt. Alice verkar inte må så bra men reser från London till Edinburgh för att träffa familjen. De pratar och skrattar men Alice verkar avskärma sig lite, så går hon iväg till toaletten. Dessa fyra minuter hon är borta förändrar hennes liv. Hon ser något som drabbar henne så fullständigt att kroppen rent fysiskt reagerar. Hon reser genast tillbaka till London men är knappt medveten om vad hon gör. Senare samma dag blir hon påkörd och hamnar i koma. Var det medvetet hon tog steget ut i gatan? Familjen kommer och vakar över henne och berättelsen om Alice utvecklar sig sakta över boksidorna omväxlande i nutid och dåtid.

Jag uppmanar er att läsa den för den innehåller så otroligt mycket. Otroligt vad hon kan skriva Maggie O´Farrell. När jag läst klart är jag dock lite frustrerad för det slutar med en riktig cliffhanger. Tyvärr hittar jag inte att hon fortsatt skriva om Alice så jag får fantisera ihop fortsättningen själv.

Detta är hennes debutroman men hon har skrivit flera efter den. Just nu är hon aktuell med Det måste vara här som jag hunnit läsa och snart bloggar om. Jag har tidigare bloggat om Den hand som först höll min.

/Liselott


lördag 11 februari 2017

Arvet efter dig av Jojo Moyes

Det är väl inte många som missat boken och filmen Livet efter dig! Så pass omtyckt blev boken att författaren inte kunde låta bli att skriva en uppföljare till storsäljaren  – trots att hon absolut inte tänkt göra det! Men efter att läsare i åratal frågat och undrat, så klack det plötsligt till i henne en tidig morgon - helt plötsligt bara visste hon vad som hänt Lou och hennes närmaste, och satte igång att skriva ned det i en hast. Och resultatet, Arvet efter dig,  blev en känslosam resa även denna gång.

Efter att Lou lämnat Will och hans öde bakom sig rent tidsmässigt, försöker hon lappa ihop det som en gång varit hon. Arton månader efter att Will valde att avsluta sitt liv, lever hon ensamt och en smula tröstlöst i sin lägenhet i London, med bara minnen som sällskap. Hon jobbar i en flygplatsbar och vet inte riktigt hur hon ska gå vidare med sitt liv, när hon av misstag ramlar ned från sitt tak. Men överlever, mirakulöst nog. När hon senare, som konvalescent, försöker läka alla sina fysiska och psykiska sår hamnar hon bl a i en samtalsgrupp för efterlevande, som hon inte tycker sig känna något gemensamt med. Men när hon en dag ser vem som hämtar den unge Jake från gruppen, och inser att det är ambulansmannen som bokstavligen räddade livet på henne, så börjar en resa mot ett mer komplicerat liv, där hon mot sin vilja dras till denne Sam, som kanske skulle kunna vara den kärlek i livet hon inte längre har kvar – men är hon mogen för det? Och som om livet inte blir komplicerat nog, så kliver en ung tjej in genom hennes dörr, som dessutom visar sig vara Wills dotter! Hur…??

Ja, allt får sin förklaring, och det är många turer kring det mesta – vilket verkligen kännetecknar Jojo Moyes berättarstil – men det blir, naturligtvis, bladvändare av även denna roman, och det är spännande och småromantiskt precis som det brukar. Hög feelgoodfaktor utlovas!


/Tuija

onsdag 8 februari 2017

Daisy i kedjor av Sharon Bolton

Snygg, karismatisk mördare kontaktar advokat för att bli frikänd. Hamish Wolfe säger han är oskyldig till de tre mord han dömts för. Maggie Rose är advokat och bästsäljande true crime författare. Hon tar sig bara an fall hon anser sig kunna vinna. Ska hon ta sig an detta? För att kunna göra en bra bedömning börjar hon sätta sig in i fallet. Då ingår det att även prata med mördaren. Ska hon som alla andra falla för Hamish Wolfe…

Jag har varit väldigt tveksam inför att börja läsa boken Daisy i kedjor. Trodde den skulle vara alltför förutsägbar. Men då glömde jag fullständigt bort att ta hänsyn till författaren Sharon Bolton. Inget blir förutsägbart när hon är i farten! Jag läste ut boken samma dag – tur det var en söndag och jag var ledig! Den var fullständigt trollbindande. Inget var vad jag trodde. Det har jag upplevt i hennes tidigare böcker också, att allt jag läst får omvärderas när jag får veta ytterligare detaljer. Samtidigt lyckas hon göra bra personporträtt och finna spännande miljöer. Här finns spelet mellan mördaren och advokaten. En polis som verkar tveksam till att fallet är vattentätt. Är det rätt man som dömts. Och om han är skyldig kan hon ändå få ut honom?

När du läst klart den kom gärna och prata med mig om slutet…

/Liselott

lördag 4 februari 2017

Mysteriet i Annex 3

Jag följde aldrig Kommissarie Morse när det gick som serie på tv från slutet av 80-talet till 2000 och jag har heller inte läst böckerna skrivna av Colin Dexter. Men den senaste tv-serien som baseras på Morse har jag följt med nöje: Unge kommissarie Morse. När jag nu skulle ha något att lyssna på i bilen föll ögonen på en av två ljudböcker som vi har om Morse. Jag började lyssna på Mysteriet i Annex 3.

Tomas Bolme läser och han gör det bra. Jag är lite förvirrade i början (kanske mest för att jag oftast bara hinner lyssna tolv minuter i sträck). Vi får följa Tom när han upptäcker (genom en titt i sin frus handväska) att hon har en älskare. Han följer efter henne och ser HONOM. Detta kan han inte tåla. Några månader senare, närmare bestämt på nyårsdagen har vi en död man i ett hotellrum i Annex 3. Morse får ansvar för fallet tillsammans med assistens Levis och utredningen drar igång. 

Det är så skönt att inte behöva läsa om bestialiska mord med hemska detaljer. Istället följer jag deras förhör, dragna slutsatser och hypoteser om hur mordet har skett och av vem. Skrattar åt hur och händelser och personer beskrivs och ordväxlingarna mellan Morse och Lewis.  Så klart lyckas de hitta rätt mördare, tillslut, eller hur gick det egentligen till?


/Liselott

onsdag 1 februari 2017

The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss (finns även på svenska)

Många av mina kompisar har talat om för mig att jag bör läsa Patrick Rothfuss’ böcker om Kvothe och hans äventyr. Jag måste erkänna att det tog ganska lång tid innan de lyckades övertala mig till det, eftersom jag på senare tid varit mer intresserad av att läsa om böcker som jag läst i min ungdom.

Dessutom är det inte någon nätt liten pocketbok vi talar om här, den andra delen i serien på engelska har över 800 sidor. Den svenska översättningen är uppdelad i två böcker, vilket har både för och nackdelar i min värld.
Det är underbart att ha en riktigt tjock bok i händerna, man vet att det finns möjlighet till oavbruten underhållning i flertalet timmar, ibland dagar, innan man måste plocka upp nästa del. Samtidigt är det otympligt och tungt. Jag tar väldigt sällan med mig tunga, tjocka böcker när jag reser, för att ta ett exempel. Då är det mycket smidigare med en pocketbok.

Men nu ska vi prata om min senaste förälskelse som är Patrick Rothfuss’ berättelse om Kvothe. Jag läste boken på engelska, men den finns även att låna på svenska. Den svenska titeln är ”En Vis Mans Fruktan”

Det hela börjar på ett litet värdshus i en liten by. Ni vet, en sådan by där alla känner alla och sammanhållningen är viktigast. Detta värdshus drivs av en man som inte är född i byn, tillsammans med hans lärling vars ursprung är okänt för allmänheten. Men Kote, som värdshusvärden heter, och Bast, hans lärling, är trevligt och ärligt folk som gärna hjälper till, så det spelar kanske inte så stor roll om dom inte är födda i byn.
På värdshuset bor för tillfället också en skrivare, som mot betalning gärna ställer upp och skriver officiella dokument såsom testamenten och liknande. Så de goda byborna har en bra anledning att hälsa på i värdshuset.

Men det är när värdshuset inte har några andra gäster än skrivaren som vi får ta del av de verkligt underhållande delarna av boken. Kote har nämligen en berättelse som skrivaren hemskt gärna vill ta del av, men det är inget för bybornas öron.

Jag trodde inte att jag skulle kunna fastna i en bok på det här sättet igen, inte sedan den avslutande delen av Robert Jordans serie ”The Wheel of Time” har jag haft så svårt att sluta läsa. Jag tror det kan ha att göra med hur boken är skriven. Det sitter verkligen en sagoberättare och berättar historien.
I normala fall brukar fantasyböcker kännas beskrivande, men här kan jag nästan höra hur Kotes röst går upp och ner i ton och volym, beroende på hur intensiv historien för tillfället är.
Jag kanske bara är lättpåverkad efter många timmars rollspelande i ungdomen, men det kändes som om någon berättade historien för mig medan jag läste den.

The Wise Man’s Fear är som sagt del 2 i serien, men jag klantade mig lite grann och läste den först. I skrivande stund håller jag på med del 1, ”Name of the Wind”, och den verkar vara precis lika bra som del 2.


/Andreas

lördag 28 januari 2017

En osynlig

En bok som varit populär och efterfrågad i början av året är Lykttändarna av Pontus Ljunghill. Jag pratade med en låntagare som reserverade just den. Hon talade så väl om den. Det utspelar sig i Stockholm 1928 innan de började riva träkåkarna och fattigkvarteren. Hon gillade miljöerna och hur de beskrevs. Jag blev väldigt nyfiken på den och satte upp den på min läslista, me lånade istället hem hans första bok De osynliga som faktiskt utspelar sig fem år efter Lykttändarna

Jag måste hålla med om att den är väldigt bra. Ett spännande brott (en åttaårig flicka hittas mördad) och fantastiska miljöer i Stockholm. Inte alltid så ljusa och trevliga men murrigt härliga. Det är krogar, ölhak, bakgator och lägenheter. Men även polishuset där flera av de anställda bor med sina famlijer! Så inte vår huvudperson den unge kommissarien John Stierna. Det är han som håller i utredningen av mordet på flickan. Men det går inte bra. Ledtrådar följs men ingen mördare anhålls. Detta varvas med hur John lever 25 år senare, just innan preskriptionstiden för mordet går ut. Fallet med flickan som han aldrig löste söker honom, går inte att glömma. En journalist intresserar sig för fallet och John Stierna läser i de gamla handlingarna. Är det något han missat? Spännande in i det sista!

/Liselott

Beställ böckerna av Pontus Ljunghill i bibliotekets katalog eller läs dem direkt.

onsdag 25 januari 2017

Blindgång av Jørn Lier Horst

2014 bloggade jag om den första boken på svenska av Jørn Lier Horst. Här skriver jag om den fjärde Blindgång, den femte är beställd till biblioteket... 

Det är en bra deckare som går lätt att läsa. William Wisting står återigen inför ett svårt fall. De har kört fast helt enkelt. En taxichaufför är försvunnen men varken hans bil eller kroppen efter honom finns att finna. Trycket från massmedierna är hårt. Månaderna går, av en slump får de en öppning. Samtidigt är Wistings dotter (kriminalreportern) Line höggravid. Hon har flyttat hem till samma stad som pappa bor i. Givetvis snubblar hon in i ett mysterie trots att hon är ledig. För en barndomsvän till Line och också flyttat hem igen till ett hus hon ärvt. Där står ett kassaskåp som rymmer både det ena och det andra. Bland annat en pistol som använts vid ett mord…


Wisting har ett pussel med ledtrådar att lägga för att hitta lösningen på fallet med taxichauffören. Dessutom verkar fallet med taxichauffören ha beröringspunkter med ett mord i en annan stad. Men det är inte populärt att Wisting försöker koppla ihop taxichauffören försvinnande med mordet. Ska han backa eller göra sig ovän med chefer och kollegor? Spänning in i det sista! 

/Liselott

söndag 22 januari 2017

Dirigenten från Sankt Petersburg

Första delen i Moskva Noir-trilogin är Dirigenten från Sankt Petersburg. Det är ett författarpar som skriver. Paul Leander Engström som står för faktakunskapen. Han har bland annat arbetat som underrättelseagent och senare på den ryska finansmarknaden. Tillsammans med författaren Camilla Grebe blir hans sakkunskap och erfarenheter till en berättelse.

Det börjar med ett affärsmöte 1993 där svenske Fredrik hjälper en ryss att skapa ett bolag. Men snart utvecklar sig kontraktsskrivandet till något så osannolikt och brutalt. Detta sätter tonen för berättelsen där affärer går före allt och alla medel är tillåtna. Det är en grym och otäck berättelse men samtidigt fascinerar den och jag läser vidare. 10 år framåt bor Fredrik i Moskva och är etablerad, rik med fru och barn. Men nu vill han avveckla sitt företag och lämna landet. Det är hans vän Tom som berättar. Tom arbetar på en investmentbank och blir plötsligt rådgivare i en affärsuppgörelse åt RusOil, Rysslands högst värderade företag. Han ser fram emot en fin bonus när affären är i hamn. De ska göra en hemlig affärsuppgörelse. Men någon håller inte tyst…

Som sagt grym och brutal men fascinerande. Var det så här det gick till i Ryssland runt 2000? Jag tycker romanen lyfter när ytterligare personer introduceras i berättelsen bl a en åklagare vid namn Skurov.


/Liselott

onsdag 18 januari 2017

Begrav dina döda av Louise Penny

Det är en njutning att få läsa den senaste boken om kriminalkommissarie Gamache. Den passar dessutom utmärkt att läsa just nu för den utspelar sig mitt i smällkalla vintern i Québec och så klart lite i det lilla samhället Three Pines. Kylan är nästan outhärdlig och snön yr. Men allt är definitivt inte som vanligt. Gamache är sjukskriven för att återhämta sig. Vad som hänt och hur han egentligen mår själsligt och kroppsligt och vad som hänt berättas så snyggt. Jag säger inte mer det får ni läsa själva.

Under sin sjukskrivning passar Gamache på att hälsa på sin gamla chef och mentor i Québec och samtidigt forskar han i stadens historia. Det gör att han tillbringar många timmar i huset som tillhör Litterära och historiska sällskapet. Men så klart sker snart ett mord just i det huset och kommissarien som ska utreda fallet ber Gamache om hjälp… Samtidigt ber Gamache sin kollega Beauvoir (som också är sjukskriven) att forska lite mer (i all hemlighet) i ett fall som stör honom. Var det rätt man som blev dömd för mordet? Läs om den utredningen i boken Ett ohyggligt avslöjande. Läs helst Ett ohyggligt avslöjande före Begrav dina döda så du inte förstör spänningen genom att veta vem mördaren är.

/Liselott


Reservera Begrav dina döda i bibliotekets katalog på hemsidan. 

måndag 16 januari 2017

”Versioner av oss” av Laura Barnett

Tanken med parallella universum har alltid fascinerat mig, och när baksidan av den här nya debutromanen indikerar att den ska vara som ett möte mellan David Nichols En dag och filmen Sliding doors – då blev jag riktigt nyfiken. För de versioner av Eva och Jim vi löpande får följa genom boken, de är alternativa öden till deras liv tillsammans – eller utan varandra.
De möts för första gången av en slump, när de båda som studenter i Cambridge 1958 korsar varandras vägar genom att Eva, cyklandes, väjer för en hund – och trillar omkull. Och antingen hjälper Jim henne, eller inte, men i en av de tre versionerna så är detta starten på deras kärlekshistoria. Den långa versionen. I en annan version är det starten på deras förhållande som ganska snabbt får ett abrupt slut. Men fortsätter att glöda under en livstid. I en tredje version fortsätter livet precis som det utstakats innan cykelhistorien, dvs Eva fortsätter sitt pågående förhållande med en annan man.

Som läsare får vi omväxlande följa deras alternativa liv genom de olika öden vi presenteras för – de gifter sig eller skiljer sig, får barn i olika förhållanden, satsar eller satsar inte på sina karriärer (skrivande och målande), når framgång – eller inte. Men hela tiden löper den röda tråden av att de finns, centralt eller perifert, i varandras liv ändå. Nedslag görs vid ett antal livsavgörande tillfällen, där deras vägar korsas – eller bara nästan. Och de tillfällena går igen genom alla tre versionerna. Ibland genom Jims ögon, ibland genom Evas. Och när vi lämnar dem 2014 så vet man inte vilken version som egentligen var den bästa… För vem? För dem? Slump eller öde, men vi verkar få vår beskärda del av glädje och sorg, lycka och svek, framgångar och motgångar, oavsett valen vi gör i livet. Och tur är väl det, även om tanken är både kittlande och svindlande - hur det hade kunnat gå om bara…

Tanken, idén, bakom romanen Versioner av oss är lysande tycker jag, dock har jag som läsare länge, länge problem med att hålla isär de olika versionerna. Varje gång ett nytt kapitel börjar behöver jag stanna upp och tänka efter vilken version det rent konkret är, för i mångt och mycket är det förvillande likt, och det är lite väl många namn (på barn t ex) att hålla reda på. Det blir bättre efter hand, men aldrig tillräckligt för ett bra läsflöde – tyckte jag. Men en spännande och annorlunda, och mycket läsvärd roman, ändå!


/Tuija

måndag 2 januari 2017

Sannare än sant

Under hösten har vi haft en bokklubb på biblioteket med fem lässugna 12-åringar och en bibliotekarie. Tillsammans har vi läst boken Sannare än sant av den amerikanske författaren Dan Gemeinhart. Boken rekommenderas från 10 år och uppåt, men den kräver en hel del av sin läsare. Även en vuxen kan uppskatta den.

Mark har bestämt sig för att bestiga berget Mount Rainier. Trots att han lider av en svår sjukdom vill han göra detta, om det så är det sista han gör i livet.
Resan till Mount Rainier har han planerat noga. För att vilseleda de som eventuellt vill hindra honom köper han en bussbiljett till Spokane, men hoppar sedan på tåget till Seattle, åt helt motsatt håll. Med på resan har han sin hund Beau, en kamera och en ryggsäck innehållande anteckningsbok, penna, rep, tändstickor, vatten och lite mat.
Det blir en strapatsrik färd. Han blir överfallen och rånad på det mesta av sina pengar. När han stannar på en restaurang för att äta kan han se på TV att han är efterlyst av polisen.
Hemma finns bästa kompisen Jessie, som anar vart Mark rest, men som brottas med tankarna på om hon ska avslöja det eller om hon ska låta Mark bestämma själv över sitt liv.
Mark når till slut fram till berget, men överraskas av ett snöoväder. Det är nästan så man börjar frysa själv när man läser om hur Mark stretar på uppför berget.

Alla i bokklubben tyckte att det var en bra bok. Jag lät dem skriva ner några tankar:

 En bok som är spännande och rolig och sorglig. En bok fylld av kärlek, känslor och mycket, mycket mer.

Den är sorglig och seriös, och det är sannare än sant! En cliffhanger efter varje avsnitt!

Läs denna bok om du vill läsa något sorgligt!

Sorglig, spännande, medlidande, hjärtskärande, bra, äventyrlig. En bok man inte kan sluta läsa.

Bra, sorglig, hjärtskärande, spännande, överraskande.


Trots att alla skrev att boken var sorglig bestämde vi oss för att den slutar bra.

/Sara



torsdag 29 december 2016

Kall, kall jord

Kall, kall jord den första Sean Duffy-thrillern på svenska utspelar sig på Nordirland i början av 80-talet. Spelplatsen är Belfast med omnejd, Sinn Féin, IRA, Margaret Thatcher, bomber, hungerstrejk och kravaller. Jag såg det på nyheterna då det begav sig men förstod nog aldrig då vad det handlade om. Men nu får jag veta mer. 

Mitt i detta jobbar kriminalinspektör Sean Duffy. Han slipper för det mesta att mota demonstranter för att i stället försöka lösa två mord. Men kolla under bilen för att leta efter bomber måste han var gång han kör iväg… En spännande miljö i en våldsam tid och intrigen är inte den lättaste. Många förkortningar på olika organisationer, maffialiknande verksamhet, hemligheter med mera. Men boken är riktigt bra! Håll utkik efter fler böcker av Adrian McKinty.

/Liselott 

onsdag 28 december 2016

Årets sista boktips - Ensam kvar

Ensam kvar - en dystopi liknande Hungergames/Hungerspelen, fast för vuxna? Ja, det gissade jag på, när jag började läsa den amerikanska debutanten Alexandra Olivas ”psykologiska spänningsroman”. En genre som de flesta förlag nuförtiden verkar vilja sälja in sina böcker som… och ja, det säljer nog. För det lockar många som vill ha fängslande spänning och tempo, men som kanske har tröttnat på mängden blodiga mord som deckarna ofta har.

Men här består spänningen mest i de väl valda avsnitten om nuet – och hur det ska gå – eftersom man som läsare redan vet vad som hänt. Men det vet inte huvudkaraktären!
För i omväxlande kapitel får man följa Zoo här och nu, mitt i en världsomspännande katastrof, som hon som sagt själv inte ens vet om - men också i nedslag i historien som gjorde att hon hamnade just där hon är. Hon är en ung kvinna i sina bästa år som står inför större beslut i livet - lyckligt gift och med planer på att skaffa barn. För att få lite distans och betänketid anmäler hon sig som deltagare i en tv-sänd realityserie som går ut på överlevnad i vildmarken – en synnerligen påkostad historia där olika typer av deltagare ställs mot varandra, med både psykiska och fysiska utmaningar. Allt eftersom tv-sändningarna fortlöper, så befinner hon sig till slut ensam, efter olika typer av tävlingar lagkonstellationerna emellan. Vad hon inte vet är att under tiden, strax efter att hon gett sig iväg på utmaningar på egen hand, så har omvärlden drabbats av en pandemi av oerhörda mått – folk dör som flugor. Men hon fortsätter att tro att allt hör till spelet, att de döda stinkande kropparna är skickligt gjorda dockor, väl utplacerade, som fortsatta utmaningar att övervinna. Hon träffar på en överlevande, i full förvissning om att han är en kameraman med små dolda mikrofoner och inspelningsanordningar, och fortsätter trots hans förklaringar ändå tro att allt bara tillhör spelet, ända tills…
Och när hon till slut har förstått hur allting ligger till… hur ska hon då kunna fortsätta hem för en bekräftelse hon bara inte vill ha?

Det är en stark och berörande historia om mod och styrka, kärlek och ångest. Hur skulle man överleva om man på allvar verkligen var tvungen att lära sig att överleva? Vill man verkligen ens det? Det är ett obehagligt skräckscenario som Oliva skildrar, som ligger lite på lur i allas vår vardag, eftersom ingen vet hur många pandemier världssamfundet klarar att kontrollera… Det här är både läs- och tänkvärt!


/Tuija