"Som en fjäder i vinden" av Sofia Lundberg

En författare som varit efterfrågad, särskilt i Bräkne-Hoby och speciellt titeln ”Den röda adressboken” är Sofia Lundberg. En kollega bloggade om den 2016. Efterföljande titlar är ”Ett frågetecken är ett halvt hjärta”, ”Och eken står där än”. Så när jag ville prova något som var svenskt, lite vanligt men som det verkade åt feelgood-hållet så hittade jag Sofia Lundberg senaste bok. Jag blev lite nyfiken om hon var så bra som läsarna tyckte.

Den handlar om grannflickorna Viola och Lily. Viola som växer upp som ensambarn i en trygg, välmående familj och hon blir kvar på Gotland hela sitt liv. Sedan Lily som växer upp i en fattig miljö, många syskon och mamma dör när Lilys lillebror föds. Men hon försvinner ut i världen. Vännerna skiljs åt och hörs inte av mer. Men innan de skiljs får vi följa deras liv och vänskap. Alltid i tiden runt lillebrors födelsedag och mammans ”dödelsedag”. Jag är väldigt förtjust i sådana här vardagsskildringar.

Så kommer en dag när Viola är gammal då Lily faktiskt ringer. Hon säger farväl. Men Viola känner att hon måste söka upp sin väninna en sista gång, innan det är försent. Hon, hennes döttrar och barnbarn tar sig snabbt iväg mot Paris. Där finns Lily – men var? Och lever hon än?

När en berättelse sträcker sig över så lång tid blir det ganska kortfattade nedslag kring ”dödelsedagen”. Boken är inte heller så tjock (men alldeles lagom lång). Jag tycker ändå det fungerar bra. Härliga småberättelser om vardag, äventyr, sorg och skratt. Om hur olika två vänners liv kan komma att bli. Hur lätt det är att tappa bort varandra. Men så klart finns det en anledning till det… En hemlighet som till slut avslöjas.

Av en händelse läste jag samtidigt en annan ny bok som också utspelar sig på Gotland, under 40-talet och med en ung kvinna i huvudrollen ”De kom från öar”. Den kommer i ett annat blogginlägg… Ett annat år... 

/Liselott

"En sång för alla dom" av Mike Gayle

Ibland blir man så insatt i människors liv att man fråga sig. Vänta, måste det ta slut? Kan vi inte få två kapitel till!

Vi ska bege oss bort mot England där änkemannen och nuvarande pensionerade Hubert Brid bor tillsammans med katten Puss. Varje vecka ser han fram emot att prata med sin dotter som är bosatt i Australien. Varje samtal är fyllda av detaljerade händelser och tokiga aktiviteter som Hubert gjort med sina vänner. Det finns bara en nackdel. Allt som Hubert berätta för sin dotter stämmer inte, han ljuger. Sanningen är att han oftast inte träffa en enda själ på dagarna, om han inte måste. Det var inte meningen att det skulle blir så här eller att Hubert skulle fortsätta ljuga, men han trivs med sitt eget sällskap och är rädd att göra sin dotter oroligt om han skulle berätta hur allt stod till.

För att göra situationen ännu svårare släpper hans dotter bomben under ett av deras samtal en kväll att hon ska komma och besöka honom inom ett par månader och vill träffa hans vänner. Huberts tillvaro ställs på ändan. Nu har han inget annat val än att bita i det sura äpplet och försöka göra den omöjliga uppgiften: att försöka återspegla hans liv så sanningsenligt innan dottern upptäcker sanningen. Men hur ska det går för Hubert? Kan hans nya spralliga granne Ashley med sin lilla dotter hjälpa honom att kliva ut ur sin trygga bubbla? En sak är alla fall säkert. Hubert kommer längs sin resa snubbla över en andra chans till kärlek samt ta modet och återupptar en förlorad vänskap. Vi kommer att få en inblick över hur Huberts första tid i England såg ut och hur vissa händelserna har format honom till den person han är idag och han kommer sakta att inse att det faktiskt går att skapa bekantskap och vara med andra människor, bara man vågar ta det första klivet.

Åhh vad jag föll för den här boken! Varje gång jag skulle fortsätta att läsa kändes det som om jag fick vara med om något nytt och jag hann inte avsluta kapitel 2 förrän jag upptäckte att jag började bry mig om karaktärerna. Man upplevde alla olika känslor på den här resan. Stundtals var det roligt, ibland mer allvarligt, rörande kring skildring av kärlek, hur utanförskap kan prägla en, hur ålderdom får en att se på alla livets händelser med nya ögon men på något sätt fanns det alltid en värme trots allt som hände. Jag kommer definitivt att läsa fler böcker av författaren. Det här är en bok som jag inte kan rekommendera tillräckligt!

/Emma    

"Till de döda" av Emma Ångström

Isa och hennes nyblivne make, Adam, har flyttat ut på landet. De bosätter sig i flygelbyggnaden till en herrgård. Huset är alldeles för stort för dem nu, men Isa tänker att de ska ha plats för en stor barnaskara. Isa har också öppnat en butik i närheten där hon ska arbeta.

Vi får följa historien om Isa och Adam, hur de gifter sig, åker på smekmånad och flyttar till herrgården. När de flyttar in hittar Adam en pärm med gamla tidningsurklipp om en mördarsekt i Västmanland i slutet av 20-talet. Den historien återvänder Isa till flera gånger samtidigt som den skrämmer henne.

Huset rymmer en hel del skrämmande historia. Av en granne får Isa veta att man tidigare förvarat lik på vinden. När tjälen var för hård och det inte gick att gräva förvarade man liken på likvinden i väntan på att de skulle föras till kyrkogården. Grannen berättar också om den hemska branden i byskolan 1929 då alla barn omkom.

Isa blir gravid men får missfall. Ett missfall som orsakar henne stor smärta, både psykiskt och fysiskt. Hon har fullt av mediciner vid nattduksbordet som ska dämpa smärtorna och Adam undrar om hon borde börja med antidepressiva också.

Parallellt med Isa och Adams historia får vi följa Isa när hon är ensam hemma i huset i en dryg vecka. Adam är bortrest i Italien. Isa har aldrig tidigare trott på spöken, men nu börjar hon både se och höra de mest underliga saker i och utanför huset.

Jag, som inte brukar läsa thrillers, är glad att jag på ett tidigt stadium bestämde mig för att läsa den här boken i dagsljus.

Slutet är riktigt ruggigt.

/Sara

"Torsdagsmordklubben" av Richard Osman

Gamlingar på ett lyxigt äldreboende, Coopers Chase i England, som löser mordfall, kan det vara något att läsa om? Särskilt som det är en ganska tjock bok. Men den var något. En annorlunda deckare, eller kanske bara en klassisk pusseldeckare som därför skiljer sig mot de flesta andra som ges ut nu för tiden.

Boendet presenteras lite närmare i boken så det behöver jag inte göra här. Men vad är Torsdagsmordklubben? Den startades av en tidigare poliskommissarie som ville titta lite närmare på vissa mordfall som inte var lösta. Tyvärr har hon tvingats sluta i gruppen som just nu består av Elizabeth (en kvinna med oändliga kontakter och som jobbat med något hemligt i sitt tidigare liv), Ibrahim (fortfarande praktiserande psykiater, mycket bra att ha med i en utredningsgrupp), Ron (tidigare fackkämpe, vältalig som få) och så nytillskottet Joyce (sjuksköterska). En stor del av händelserna berättas av Joyce genom hennes dagbok. Ett lite speciellt berättarsätt, lite virrigt, lite pladdrigt precis som Joyce är, men det funkar.
Med i berättelsen finns också poliserna Donna och Chris.

Och det är gamla mordfall det hela inleds med tills ägaren för Coopers Chase hittas död i sitt hem, mördad. Klubben får reda på det via Jason, känd boxare och son till Ron (hur nu han fått reda på mordet). Torsdagsmordklubben har ett uppdrag, de måste hitta en mördare.

Men det är bara början… Finurligt, roligt, vindlande och med ännu fler mord. Vem löser morden först? Polisen eller Torsdagsmordklubben.

/Liselott

P.S del två ”Mannen som dog två gånger” är lika bra!

"Crown of Feathers" av Nicki Pau Preto

Förutom mysiga feel-good böcker som jag ofta vänder mig till när jag vill läsa något lättsamt, så finns det en specifik gener som jag älskar att förvinna in i. Nämligen fantasy. 

För länge sedan vakades den här världen av de så kallade fenixryttarna. Legendariska hjältar som svävade omkring högt uppe bland molen på vingar av eld. Tills ett krig bröts ut mellan två kungliga systrar som gjorde att världen aldrig blev sig lik.

Vi får möta 16 åriga Veronyka som inte har ett enkelt liv. Sedan kriget bröt ut gjorde det både henne och hennes syster Val, föräldralösa och nu har de ingen plats som de kan kalla ett hem. Trots systrarna starka olikheter har de en sak gemensamt. De har hört talas som de gamla berättelserna om fenixryttarna och det är vad dem ska bli, först måste de försöka hitta egna fenixägg. Men efter en dramatisk händelse kan Veronyka inte färdas längre med sin syster, de går helt enkelt skilda vägar.

Vi får möta en annan person, Sev. En soldat från imperiet vars huvuduppdrag är att hitta gömda ryttare men även människor med förmågan att kunna kommunicera med djur. Imperiet har styrt sedan ryttarnas fall och de vill att det ska förblir så. Men Sev bär på en hemlighet. En dyrbar hemlighet som skulle försätta honom i livsfara om det kom ut. Är han verkligen den som han sägs vara?

Vi återvänder till Veronyka. Trots sveket som hon känner har hon bestämt att hon till varje pris ska blir en del av fenixryttarna, även fast det innebär att hon måste förklä sig och byta namn. Snart befinner hon sig på den platsen som hennes hjärta alltid velat vara vid och hon hade inte kunnat vara lyckligare. Där får hon också lära känna Tristan. Han är en del av en liten skara av fenixryttarna som har lyckats undkomma det grymma ödet. Men Tristan plågas av en gammal rädsla som vägrar att släppa taget om honom. Vad händer när Veronyka måste hjälpa honom inför ett viktigt test? Har hon det som krävs för att hjälpa honom utan att hon försätter sin nya identitet i fara?

Snart börjar oroligheter att bildas och de kommer närmare. Veronyka har precis börjat känna att hon har hittat ett hem men snart kommer hon att får reda på något som förändra hela hennes värld. Samtidigt har den nya kejsaren fått höra talas om att fenixryttarna har börjat att återvända och han ser det som ett stark hot. Han vill se till att berättelserna om ryttarna ska förbli en sägen en gång för alla.

Jag skulle ljuga om jag inte påstod att detta är en av mina absoluta favoriter när det kommer till episka fantasyberättelser. Jag var helt uppslukad av den här boken och läste den intensivt under en hel sommar. När jag läste den här första gången hade tvåan inte kommit ut, tack och lov har den gjort det nu! Äntligen ska jag få reda på fortsättningen. Ett magiskt äventyr som kommer att får dig att läsa långt in på små timmarna och hålla dig på helspänn tills sista sidan är vänd.

/Emma 

P.S Böckerna finns bara på engelska.

"Pestön" av Marie Hermanson

Äntligen kommer en uppföljare till Den stora utställningen. En bok jag blev väldigt förtjust i då hon skriver en fiktiv berättelse utifrån den verklige händelsen att Albert Einstein är spårlöst försvunnen några dagar när han är på väg till en föreläsning i Göteborg. Vad gjorde han dessa dagar? I blogginlägget från 2018 beskrev jag boken som en blandning mellan mysdeckare och skröna.

Marie Hermanson skriver verkligen olika typer av böcker. Jag har läst flera och jag tror varenda en skiljer sig från de andra. Den jag skriver om idag och den tidigare i samma serie är deckare och de utspelar sig i Göteborg under 1920-talet. Jag gillar böcker som utspelar sig lite tillbaka i tiden. 

Huvudperson är polisen Nils Gunnarsson som nu blivit överkonstapel och så Ellen. Ellens berättelse började i förra boken när hon försökte skaffa sig en karriär som journalist och bli den nya tidens självständiga kvinna. Men nu är hon förlovad och ska gifta sig… Hur blev det så? Vill hon detta? 

Då träffar hon återigen Nils som har fått ett mystiskt (och otäckt) mord att lösa. Det hänger samman med Pestön som tidigare var karantänstation. Men vad används det till idag? Till följd av en rad tillfälligheter befinner sig Ellen på ön, undercover som piga… Men finns det också en mördare på ön? Och det enda sättet för Nils och Ellen att hålla kontakten är att skriva brev som skickas med motorbåten som åker mellan ön och Göteborgs hamn…

Underhållande och spännande läsning fick jag så länge boken varade. Den tog slut alldeles för fort…

/Liselott

"När natten är som ljusast" av Nadia Hashimi

Författarens debutroman var Pärlan som sprängde sitt skal och man skulle nästan kunna se den här boken som en fortsättning, även om det inte alls handlar om samma personer. Platsen är Kabul i Afghanistan.

När Fereba föds dör hennes mor. Fadern, som bara kallas Padar-jan (käre far), blir ensam med Fereba och hennes storebror Asad, men gifter snart om sig med KokoGul. Även om KokoGul tar hand om Fereba som en mor känner hon ett avstånd. Det blir särskilt tydligt när Fereba är giftasvuxen.

KokoGul föder fyra döttrar. Fereba längtar efter att börja skolan, men trots att hennes halvsystrar får börja vill KokoGul att hon stannar hemma och hjälper till i hushållet. Fereba har ett hemligt ställe i fruktträdgården. En dag märker hon att grannpojken sitter uppe på muren och tittar på henne. De börjar prata med varandra, trots att pojkar och flickor inte ska umgås.

Så kommer grannfrun på besök. Det är väldigt intressant att läsa om hur frierier går till i den här delen av världen, i en kultur helt olik vår. Att mödrarna kommer på besök för att titta på den tilltänkta svärdottern efter att fäderna har förhandlat, att det sker som ett spel där modern bjuds på te och sötsaker, om man godkänner uppvaktningen.

Grannpojken gifts bort med Ferebas äldsta halvsyster. Kanske är det ett misstag. Han ville gifta sig med den äldsta dottern, men Fereba räknades inte. Men senare kommer Mahmods mamma med frieriet till Fereba.

Fereba utbildar sig till lärare. 1979 gifter hon sig med Mahmod, samma år som Sovjetunionen invaderar Afghanistan. Efter sex år i ett barnlöst äktenskap föds Salim.

1989 retirerar de sista sovjetiska trupperna. Fereba och Mahmod får en dotter, Samira. Men situationen i Kabul blir värre. Talibanerna tar makten. Fereba får inte längre undervisa, och hon tvingas bära burka. Männen måste ha skägg. Lyder man inte straffas man hårt. TV- och radioapparater är bannlysta, musik är förbjudet. Salim går i skolan, men flickor får ingen undervisning.

Samtidigt som de väntar sitt tredje barn planerar Fereba och Mahmod en flykt till England. Men Mahmod blir tillfångatagen av talibanerna. Det blir Fereba som ensam får fly med tre barn över gränsen till Iran och vidare till Grekland.

I Athen försvinner Salim från den övriga familjen. Här koncentreras berättelsen kring vad som händer honom när han lever som papperslös flykting och förtvivlat försöker hitta sin familj och ta sig vidare. Fereba ställs inför frågan om hon ska vänta på Salim eller fortsätta flykten med de andra två barnen.

Det är en spännande och mycket angelägen berättelse.

/Sara

"Döda löv" av Tom Malmquist

På ett bokcafé kan jag ju inte bara ha kvinnliga författare. När jag hade två ”uppväxtskildringar som utspelar sig i Sverige” skrivna av kvinnor fick jag ju komma på någon manlig variant… Jag hade tittat på Tom Malmquists nya bok flera gånger: Döda löv. Tja varför inte testa den.

Det är inte en direkt uppväxtskildring utan handlar mer om att återvända till sin barndoms by. Den lilla byn på landet som Nils lämnade som 16-åring. Det blev först Musikhögskolan i Stockholm men snart var han internationellt känd bluesartist!

Men för att våga stå på scen var han tvungen att lugna ner sig… Drogerna blev nödvändiga. När han gör bort sig inför föräldrarna tappar de kontakten. Nu återvänder han till byn.

Fadern är död – men Nils kom inte till begravningen. Men så bestämmer han sig för att resa dit, utan att i förväg ha meddelat mamma att han kommer. Det är ett mycket speciellt återvändande. Planlöst hamnar Nils än här och än där och är med om både sannolika och osannolika händelser. Möter människor från sin barndom. Alla har han haft någon relation med. Vilka är de i dag, vilka var de då? Vem är Nils?

Jag gillar den! Förutom att författaren av någon anledning bytt ut alla ”och” till ”&”. Det bromsar min läsning, bromsar flytet. Annars är berättelsen fylld av härliga personer. Tom Malmquist har tidigare skrivit poesi, skönlitteratur och är kulturjournalist. Honom får jag läsa något mer av.

/Liselott

"Dö för vårt syndiga släkte" av Marianne Cedervall

Det är första gången jag läser något av Marianne Cedervall, men det lär inte bli den sista. ”Dö för vårt syndiga släkte” är första delen i hennes nya serie om Deckarprästen Samuel, en bok som faller mig helt i smaken.

Prästen Samuel får inte jobbet som domkyrkokaplan i Västerås som han sökt. I stället tar han ett vikariat som församlingspräst i norra Dalarna, i det fiktiva samhället Klockarvik. Sambon Marit, som nu plötsligt blivit särbo, är inte särskilt förtjust i att han flyttar iväg. Hon blir kvar i Västerås där hon jobbar som diakon i domkyrkan.

Det snöar när Samuel kör till Klockarvik. När han kommer fram ska han träffa sin nya chef, kyrkoherden i församlingen. Men det är en kvart kvar till mötet och han känner att han först behöver ett samtal med sin högste ”boss”, Gud själv. Därför går han upp mot kyrkan och känner på porten. Det är låst. Han går vidare runt kyrkan, men tvärstannar plötsligt. Ser han rätt? Lutad mot ett gammalt järnkors sitter något stort och klumpigt, till hälften täckt av snö. Det är en död man som sitter där, fastbunden i korsets armar, naken på överkroppen och med ben och fötter översnöade.

Samuel läser välsignelsen över den döde och omedelbart efteråt får han syn på en äldre man med en fiollåda på andra sidan kyrkogårdsmuren. De stirrar på varandra en stund innan Samuel springer in till kyrkoherden och rapporterar om mordet.

En stund senare har två poliser från Mora dykt upp, kriminalkommissarie Maja-Sofia Rantatalo och hennes kollega. Det visar sig att den döde är hotelldirektör Finn Mats Hansson, och graven där han hittades är familjegraven.

Samuels första uppdrag som präst blir att lämna dödsbud till Hanssons änka, Liss Katrin Hansson. Men i Hanssons villa finns inte Liss Katrin, utan Finn Mats nya unga flamma, Amanda Snygg.

De första dagarna i Klockarvik ägnar Samuel åt att lära känna församlingsborna. Det blir också ett bra tillfälle för honom att fundera över vem som är skyldig till mordet. Men när han kontaktar kommissarie Rantatalo blir hon inte särskilt glad över att han leker privatspanare.

Det här är en riktig mysdeckare, med adventsfirande i kyrkan, skidträning, förmiddagsfika med kyrkans anställda och middag på puben. Dessutom lite kärleksbekymmer på det. Jag ser fram emot att följa Deckarprästen Samuel framöver.

/Sara