Precis som att börja om

Att vara barn och se händelser ur ett barns perspektiv skiljer sig från att vara vuxen och se barndomens händelser ut ett vuxet perspektiv. Särskilt när familjemedlemmar påstår att det man alltid trott inte är sant. Vad ska man tro då? Mycket omvärderas i berättelsen Precis som att börja om. Både för mig som läsare och för huvudpersonen Pia-Lisa.

Boken inleds 1980. Pappan är död och huset hon växt upp i har sålts. De tömmer det sista Pia-Lisa, hennes mamma och hennes storasyster Yvonne. Barnflickan Ulla de hade kommer på tal och Pia-Lisas minns henne med kärlek och värme medan Yvonne har en helt annan bild av barnflickan. Det har Pia-lisa läst sig till i Yvonnes dagböcker. Eftersom hon tjuvläst dagböckerna är det inget hon konfronterar syster n med. Strax åker vi tillbaka i tiden och får följa Pia-Lisa och hennes familj åren 1963-68. Den tid Ulla var deras barnflicka.

Sedan sker ett hopp fram till 1978. Pia-Lisa bor i lägenhet, blir kär, umgås med barndomskompisen Robban. Men det är också året när hon får reda på att pappan är sjuk, döende. Det är inte lätt att vara Pia-Lisa. Jag gillar henne för att hon är sig själv men har svårt med vissa saker hon gör.  I slutet av boken är de åter 1980 och Pia-Lisas liv ställs på sin spets.

Hon skriver otroligt bra Ninni Holmqvist. Beskriver tiden, människorna, relationerna dem emellan och det känns verkligt. Ibland är det är minst sagt rörigt och bitvis skruvat. Och som det är i livet så händer inte en sak i taget utan allt på en gång.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.