lördag 17 juni 2017

Det som inte dödar oss av David Lagercrantz

Nu är den femte delen i Milleniumserien på gång. Mannen som sökte sin skugga kommer i september. Ska jag då våga mig på att skriva något om den fjärde Milleniumbok, som ju är skriven av David Lagercrantz och inte av Stieg Larsson, av naturliga skäl… Jag har noterat att ingen av mina kollegor gjort det, antingen för att de faktiskt inte läst den – av olika skäl – eller för att det kan vara kontroversiellt att ha åsikter i sammanhanget. Jag ger mig på ett försök i alla fall!

Och ja, jag blev rejält underhållen. I ett synnerligen rasande tempo skildrar Lagercrantz ett par novemberveckor i Mikael Blomkvists och Lisbeth Salanders liv. Det är en historia av smått osannolika mått som serveras, dit jag inte tror att Stieg Larsson hade sträckt sig. Hans kännetecken var ju ändå att balansera det på den knivskarpa eggen av trovärdighet, som gjorde att man på något sätt ändå kunde köpa konceptet med Lisbeth Salander, denna i sig otroliga människa. Men nu blir det lite för bra, det mesta – helt ok för sitt underhållningsvärde, men det märks på många plan att det inte är Stieg Larssons signum över verket. Språkbruket, till exempel, har inte behandlats med samma omsorg som Stieg skulle gjort (där ett gediget redaktörsarbete kunde snyggat till åtskilligt slarv). Vilket i sig är en smula förvånande, att inte Lagercrantz själv kunde lagt sig lite mer vinn om korrekthet. För han kan, ju. Dessutom tar han till lite väl enkla knep för att informera läsaren, men egentligen Blomkvist, om massor av detaljer kring Lisbeths uppväxt, genom att låta den f d förmyndaren Holger berätta, men framför allt en kvinna som varit fostermamma till Lisbeths tvillingsyster. En kvinna som rimligtvis inte borde ha en aning om ens hälften som hon detaljerat delar med sig av.

Och här kommer jag osökt in på det som för mig känns som ett oförlåtligt fabricerande – dock utan att jag har belägg för det, för egentligen borde jag ha läst om alla Stiegs tre böcker för att kolla tidigare fakta. Hade Lisbeth verkligen en tvillingsyster? Det är inget jag har något som helst minne utav. Och dog inte Holger, förmyndaren? Visserligen fick han väl en stroke eller liknande, först, men jag har en känsla av att han nog också dog, så småningom. Vilket jag dock kan ha fullständigt fel i. Men att han skulle vara kristallklar och kunna berätta åtskilligt om Lisbeth för Mikael känns lite som en omskrivning av historien, det med. Men som sagt, det kan vara mitt minne som sviker, och inte Lagercrantz som sviktar… Trots allt detta hade jag ändå ganska god behållning av de femhundra sidorna, för det ska Lagercrantz ändå ha all heder av – det är en minst sagt fantastisk (!) historia han har hittat på!


/Tuija

Beställ boken i bibliotekets katalog. Finns även som ljudbok, e-bok och med stor stil.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar