Åh, det var härligt att stiga in i familjen Pipers händelserika
värld. Jag var fullständigt borttrollad från verkligheten medan jag läste. Anna har huvudrollen men hennes vuxna syskon,
syskonbarn och före detta maken är lika stor del av berättelsen. De har följts
åt genom livet, de fyra syskonen, men har ändå olika syn på sin familj och vad
den varit med om. Tryggheten har inte varit föräldrarna (i alla fall inte för
de två äldsta Anna och Neil) utan farmor. Nu bor hon på ålderdomshem, men trivs
hon där?
Det tillsammans med omsorgen om och irritationen på varandra är vad
boken handlar om. Det är även det som dryftas om under de söndagsmiddagar som
de träffas på. Söndagsmiddagarna som jag
får äran att närvara vid medan livet rullar på. Det handlar om minstingen Josh
som alltid varit skör, kommer han ens till middagen? Maeve som inte verkar ha
någon ordning på sitt liv med ständigt nya pojkvänner. Något tonårssonen inte
är allt för glad över. Vem är nu denna senaste? Neil och hans älskade Santi som
nyligen adopterat en bebis, men hur är det att gå från lyckliga sambos till
familj? Anna själv upptäcker att hon är
gravid! 40+ och singel, hur ska detta bli? Därtill ett par hemligheter som jag
inte vill skriva om här, de ska upptäckas… Härligt och underbart är det i alla
fall.
Samtidigt finns de där frågorna där. Hur mycket vet vi egentligen om våra
närstående? Berättar vi verkligen vad vi känner, vad vi funderar på och vad som
skrämmer oss? Berättelsen var i alla fall en perfekt avkoppling med både humor
och allvar och en som jag så här i efterhand funderar över lite då och då.
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar