lördag 21 november 2020

”Vintervatten” av Susanne Jansson

Det är både en suggestiv och kuslig historia som ges ut postumt, ett år efter författarens bortgång. Och så synd, känns det. Att en lite ovanlig berättarröst inte får fler chanser. Dock har hon tidigare gett ut ”Offermossen” som jag blev väldigt nyfiken på nu i efterhand, som delvis hänger ihop med denna. Som också lär vara en historia som balanserar på gränsen mellan det verkliga och det oförklarliga – här finns alltså ett litet mått av mysticism som förhöjer spänningsromanen till något mer än det traditionella. Och här är det havet som lockar människorna med sitt mörka djup. 

Men det är också en roman om sorg och skuld, en roman som svänger än hit och än dit… jag vet aldrig varthän det bär. Och slutet överraskar!

Allting börjar i alla fall med att treårige Adam försvinner spårlöst vid en brygga nära familjens hus på Orust. Han återfinns inte och polisen kan inte göra annat än att avskriva fallet som en tragisk drunkningsolycka. Man hittar nämligen både pojkens röda spann och en av hans skor i vattnet. Men pojkens pappa Martin, som driver en musselodling, kan och vill inte förstå. Skulden över att han ett ögonblick tappade kontakten med sin son äter sig in i honom på ett närmast brutalt vis – han isolerar sig, hallucinerar, tappar all verklighetsförankring så till den milda grad att hans hustru med deras lilla bebis inte längre orkar vistas i hans kolsvarta mörker. En av de ytterst få som inte ger upp Martin i detta mörker är en tillfälligt boende fotokonstnär; Maya, och sakta tinar Martin upp ur sin förlamning. För att på ett nästan maniskt vis vakna till liv när han hittar gamla papper på vinden som påvisar att deras hus tidigare ägts av människor som havet slukat. Först en hel familj som gick genom isen… också den 11 januari – precis som hans Adam! Men 1965. Och när han med Maya börjar gräva i detta så har de märkligaste saker hänt den 11 januari under årens lopp…

Det är fängslande från första stund, historien griper verkligen tag i mig trots att det är närmast plågsam läsning genom Martins mörker. En historia som dröjer sig kvar i mig – ett mycket bra betyg!

/Tuija

Logga in på Ronneby biblioteks hemsida för att reservera boken. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar