Ove har åsikter om allt som rör sig utanför hans fönster. Om hundar som pinkar på fel ställe och om grannar som beter sig, det vill säga joggar eller har stora solglasögon. Listan kan göras hur lång som helst. Men allt eftersom vi sakta lär känna Ove inser vi att han likt en kronärtskocka är vass utanpå men har kvaliteter inuti. Kvaliteter som inte uppenbaras i första taget.
Men så möter han några nya grannar som sakta bryter Oves isolering. För sedan Oves fru dog för ett halvår sedan har han isolerat sig. Och det är här som jag undrar vad det här är för slags bok. Är den sorglig, en samhällssatir eller är den rolig? Ja om man tycker att det är roligt med fördomar som luftas och kommer på skam, då är den smårolig. Fast jag är mer intresserad av Ove, hur han blev så butter och tvär. Sakta och bit för bit berättas historien om den ärlige, arbetsamme och händige Oves bakgrund och varför han blev den mest oflexible mannen i radhusområdet. Och jag gillar Ove mer och mer.
En man som heter Ove av Fredrik Backman ingår i genren sura gubbar med goda hjärtan. Eller kanske en bättre beskrivning skulle vara: Män som inte vet att de är deprimerade?
/Annika
Reservera boken i bibliotekets katalog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar