Jag har läst de två böcker som finns översatta av
författaren Domingo Villar. Han introducerar i sin tur kommissarie Leo Caldas
och regionen Galicien i nordvästra Spanien för mig. Det rör sig om två
mysdeckare utan en massa action. Istället söker Caldas och hans assistent Estévez
ledtrådar, pratar med folk eller vad som behövs för att lösa de mord som sker.
Fokus läggs lika mycket på Caldas vanor, hans vardag och relationer som på
polisarbete.
Miljön är staden Vigos gator, saltstänkta stränder, leriga
vingårdar, slingrande vägar och vackra vyer. Mycket av polisarbetet bedrivs på
diverse barer och matställen där spännande lokala rätter serveras tillsammans
med mycket vitt vin. Det känns som att jag är på plats. Extra roligt tycker jag
det är att Caldas assistens är från en annan del av Spanien och har mycket
svårt för Galiciens invånare. De svarar knappt aldrig rakt ut på en fråga och
säger inte vad de tycker och tänker. Raka motsatsen mot Estévez och som gjort
för roande kulturkrockar.
När jag på bibliotekets nya webbsida gör en sökning på
Domingo Villar får jag förutom vilka titlar biblioteket har även upp lite
information om författaren från författarlexikonet Alex. Dessutom kan jag välja
att gå vidare och läsa än mer genom att ha bibliotekskortet till hands. I Alex
ser jag att författaren medverkar i radio som matexpert. Det förklarar all mat
och dryck i boken och ger partierna om kommissariens medverkan i ett radioprogram
mer verklighetsanknytning. Jag läser också att Villar är född och uppvuxen i
Vigo, och annat intressant.
På det hela taget två bra böcker. Den andra boken, De
drunknades strand är nästan tre gånger så tjock, men sidorna rinner som vatten
mellan fingrarna. Det finns ett djup i boken som samtidigt gör att jag läser lugnare och med
eftertanke. Kanske beror det på den annorlunda miljön och de funderingar Caldas
själv har om de han möter. Jag märkte stor
skillnad när jag började läsa Griffiths femte deckare om Ruth Galloway. Den
läser jag mer för spänningens och nöjets skull och med mindre eftertankens.
Ni kanske är nyfikna på handlingen i böckerna? Nattens mörka
toner utspelas i Vigo och innehåller ett grymt mord. Först verkar det omöjligt
att lösa men efter mycket vånda och högt spel lyckas Caldas ringa in mördaren. I
De drunknades strand tar författarens med oss till ett litet fiskesamhälle utanför
Vigo. Där sitter lösningen på mordet minst lika långt inne. Eller är det ett
självmord? Många teorier stöts, blöts och förkastat när Caldas hittar nya
ledtrådar och lyckas pressa fram svar från de inblandade. In i det sista är
mordet en gåta för mig. Ett sant nöje att läsa!
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar