Mayas dagbok

19 år och undangömd på ön Chiloé utanför Chiles kust börjar Maya på sin dagbok. Maya skriver om varför hon hamnat där, om Manuel Arias hon delar hus med, befolkningen på ön och vilka hon lär känna medan dagarna går. Jag läser om hennes uppväxt och vilka personer och deras frånvaro som format henne och påverkat hennes val i olika situationer. Det är ett tufft liv på många sätt, särskilt de sista åren. Det är då Maya råkar in i den händelsekedja som gör att hon måste gömma sig. Men uppväxten har samtidigt varit underbar och annorlunda. På vilket sätt märker ni när ni läser boken.

Det är en fantastisk berättelse som Isabelle Allende skrivit. Hon målar både Las Vegas slum och Chiloés natur och dess invånare verkliga för mig. Genom Mayas farföräldrar, Chiloé och dess invånare beskriver hon även Chiles hemska historia under militärtdikaturen. Något jag själv mest hört om på tv. Allende gör denna historia tillgänglig genom sina rollfigurers liv.

Men jag köper inte att det är Mayas dagbok jag läser utan mer som att jag deltar i hennes liv. Allt är så detaljerat berättat att det känns fel att Maya kan beskriva på det sättet. Inledningsvis i sin dagbok erkänner Maya att hon har för vana att försköna verkligheten men att hon fortsättningsvis ska försöka ljuga så lite som möjligt. Ändå känns berättelsen mer som en saga än en dagbok. Händelseförloppet är liksom för otroligt för att gå ihop. Vissa saker löser sig lite för lätt. Men låt inte detta hindra er från att läsa Mayas dagbok för sidorna bara flög i väg för mig. Dessutom upplever ni kanske boken på ett helt annat sätt.

/Liselott

Boken på biblioteketswebbsida