lördag 25 februari 2017

Eremiten av Thomas Rydahl

En deckardebut som slagit igenom stort i Danmark, blivit prisbelönt, troligen får minst två uppföljare och också kommer att bli filmad. Dessutom utspelar den sig på norra Fuerteventura - en plats jag tycker oerhört mycket om - och skildrar livet som levs i skuggan av turismen. Ett mycket lockande scenario för mig! Dock är detta en deckare av det ovanligare slaget, något som författaren själv kallar ”slow crime” – det är ett eftertänksamt tempo som oerhört väl passar platsen den utspelar sig på; vindpinat och öde. Men tempot passar även karaktären Eremiten, som den tilltufsade, dystra, 67-åriga taxichaffis han är, som tjugo år tidigare flytt sitt danska öde. Vilket detta öde är låter författaren oss bara ana, men det skall tydligen klarna i kommande efterföljare.

Eremiten, som egentligen heter Erhard, framlever sitt udda liv antingen i sin taxibil, stämmandes pianon hos de få rika på ön, eller läsandes böcker i sitt vindpinade skjul tillsammans med getterna Helan och Halvan. Dock omkullkastas den spartanska vardagslunken av ett makabert fynd som bland annat han blir vittne till – en på en surfstrand uppspolad, icke existerande bil, innehållande en kartong med en ihjälsvulten tremånaders bebis i - som väcker något djupt liggande hos Erhard, som inte kan glömma fyndet. När sedan den lokala polisen inte är intresserad av sanningen blir Erhard som besatt av att ta reda på vad det är för ett barn, vilka föräldrar som kan ha övergivit det, och hur bilen hamnade där på stranden. Fullständigt olösligt kan tyckas, en ståndpunkt som även polisen anammar, men när någon välbeställd betalar en prostituerad för att ta på sig skulden så att ärendet snabbt kan läggas till handlingarna, ser Erhard bokstavligen rött. Och börjar vända på varje möjlig och omöjlig sten för att komma sanningen närmare. En sanning vars väg är både lång och krokig eftersom han är en total novis när det gäller modern teknologi, en sanning som försätter honom i mer eller mindre livsfara om och om igen, men framför allt en sanning vars omfattning han aldrig kunnat ana.

Jag tycker om boken trots, eller tack vare, sitt ovanligt eftertänksamma tempo. Jag kan heller inte låta bli att tycka om Erhard, trots sina märkliga tillkortakommanden och ibland obegripliga beslut. Han växer med tiden, ju mer man får följa hans tankegångar och osjälviska handlingar, och jag tycker om hans (eller egentligen författarens) sätt att beskriva alla övriga, förekommande karaktärer – poliser, välbärgade, prostituerade, likväl som alla övriga hårt arbetande små människor, som nyanserade sådana. Absolut läsvärd för den som önskar en läsupplevelse som sticker ut, utöver det vanliga!


/Tuija

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar