onsdag 5 juni 2019

”En av pojkarna” av Daniel Magariel


Det här är en synnerligen mörk historia, där den debuterande författaren har plockat stoff ifrån sin egen uppväxt. Berättelsen handlar om två – här namnlösa - bröder, den ene kanske i dryga tioårsåldern och den andre runt femton, som efter en uppslitande skilsmässa och vårdnadstvist följer med sin far, från Kansas, för att börja ett nytt liv i Albuquerque. Det är den yngre av bröderna som är berättarrösten, och vi förstår att han saknar sin mor, saknar det han minns av en trösterik barndom, men – som den superlojale son han tvingas vara – stöttar sin far i allt, även fördömandena kring modern och senare även storebrodern. För här finns något riktigt obehagligt mellan raderna. Det som från början förefaller hoppfullt blir snabbt någonting helt annat.

Vi blir varse hur fadern relativt fort faller – tillbaka! – i ett drogberoende som man anar varit en del utav äktenskapsproblematiken. Demoner som säkert funnits där även innan drogerna, gör honom oberäknelig, elak, hotfull, och slutligen grym och våldsam. Han smutskastar brödernas mor, och spelar ut bröderna mot varandra – allt i ett försök att hålla den yngre i sitt järngrepp, ett försök som den äldre genomskådat. Brödernas utsatthet gör så ont, där den vuxne de är så beroende av går allt mindre att lita på, och deras ohållbara situation förvärras för var dag. Som sista utväg ur sitt elände planerar de en flykt undan fadern, tillbaka till modern, men hur ska de kunna komma undan fadern som bevakar dem som en hök?

Det här är ingen munter läsning - det är just så tungt och mörkt som det förefaller - men trots allt finns det hopp. Ett hopp man verkligen önskar dem som lever i liknande misär i verkliga livet. Och det är väl just därför sådana här berättelser egentligen är viktigare än de mer lättsmälta. Men lite ont i magen får man…

/Tuija


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar