Isle of Lewis, platsen Fin Macleod lämnat men tvingas
återvända till. Men det är inte stärkt och lugn som han återvänder. Snarare
trasig, olycklig och ensam, vilse i livet. När Fin lämnar lägenheten i
Edinburgh lämnar han efter sig det nu tomma barnrummet och sin fru. Går du nu
finns jag inte kvar när du kommer tillbaka, säger hon. Och han går.
Fin återvänder till den karga vindpinade ö där han växte
upp, Yttre Hebriderna. Han återvänder i egenskap av kriminalkommissarie för att
ett mord på ön kanske har kopplingar till ett liknande som han utreder i
Edinburgh. Men det är inte bara mordet som är i fokus. Fin möter sin barndoms vänner
och ovänner, de gamla gubbarna som nu är ännu äldre, huset där han bodde som
barn och minnena. I varje kurva, på varje höjd finns det minnen. De som blev
kvar, vad hände med dem?
Det är minnena som gör detta till en deckare med det lilla
extra. Minnena blir som berättelser i deckarhistorien. Pojkstrecken, skoltiden,
första förälskelsen och allt annat som till slut gjorde att han lämnade ön och
inte återvände förrän nu, 18 år senare. Först trodde jag dessa återblickar
skulle slöa ner berättelsen men de tillför så mycket fniss, medkänsla och kännedom
om Fin och de andra att det bara blir bättre. Dessutom säger de en hel del om
hur det var att leva där. Allt når sin kulmen på en enslig, stenig fågelö, i
ett rasande oväder och med oväntade vändningar.
Svarthuset är första delen i en trilogi och jag hoppas de
följande snart blir översatta till svenska. De finns redan på engelska. Peter
May har skrivit ett par serier till och innan dess skrivit och producerat för
brittisk tv. Född i Skottland men nu boende i Frankrike och det var även där
denna prisade bok först kom ut. Kanske kan den
vara något att ge bort i julklapp?
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar