
Först tyckte jag det var urtråkigt. Skrev hon verkligen så här, med detaljer i överflöd, förkortningar hit och dit som jag varken lägger på minnet vad de betyder eller intresserar mig särskilt mycket för. Men vartefter sidorna vändes så blev det bättre. Detaljerna började fascinera istället för irritera mig.
Boken är verkligen skriven ur Scarpettas synvinkel. Hennes
funderingar om människorna runt henne, om morden som begåtts etc är vad
boken består av. Men det är en bok där Scarpetta hålls lite utanför sina
kollegors arbete, där mycket pågår och har pågått utan hennes vetskap, och även
jag som läsare hålls ovetande.
Själva storyn är att hon är chef för ett nytt rättsmedicinsk
center i Cambridge, Massachusetts, där virtuella obduktioner kan göras. Men hon
har inte varit där sedan det öppnade eftersom hon tillfälligt arbetar åt den
amerikanska regeringen på en flygvapenbas. Så sker ett mord i Cambridge som är
mycket underligt och hon hämtas hem av sina arbetskamrater, systerdottern Lucy
och den bufflige och egensinnige polisen Pete Marino. De skulle inte hämtat
henne så plötsligt och utan förvarning om inte något speciellt hänt och
Scarpetta börjar inse att det skett saker på det rättsmedicinska centret hon
inte har en aning om. Medan snön yr utanför fönstren rullas en ordentlig härva
upp varvat med obduktioner och letande av ledtrådar för att förklara dödsfall
och det är riktigt bra! Inte utan att jag blir sugen på att läsa serien igen
från början…
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar