Kontorsninja

Har du någonsin suttit på ditt jobb och insett att du bläddrar i högar med tomma papper för att se upptagen ut, eller gått till kaffemaskinen för trettonde gången, trots att det inte ens har varit lunchrast än? Är du så trött på förväntningar, målsättningar, marknadslägen och möten att du hellre skulle gömma dig under skrivbordet än prata med kollegan på andra sidan rumsavdelaren?

I så fall kanske du kan bli en kontorsninja, precis som Jens Jansen. Så ta en kopp kaffe till, skaffa dig en mysig kartong bakom kontorets yuccapalm och dra på dig ett underställ i bästa ull. Nu ska vi sluta vara mellanchefer, telefonister eller fondplacerare för några timmar. Nu är det dags att inte vara, att försvinna från radarn ett tag.

Tanken på att helt och hållet sluta existera i den moderna, stressiga, produktiva världen är säkert något som många har tänkt vid något tillfälle i sitt liv. Att få leva ifred från alla krav på prestation, alla tidrapporter, leveransscheman, arbetsplatsträffar och fikapauser (nåväl, kanske inte fikapauserna, då får man trots allt dricka kaffe).

Lars Berge beskriver den slutgiltiga formen av letargi, när en person så fullständigt tröttnat på sin tillvaro att han eller hon gör i princip vad som helst för att fly från den, utan att vara självmordsbenägen.

Boken fångade mig tidigt i inledningen med en humor och ett lättsmält språk som, även om den kanske inte är den mest välskrivna bok jag läst, ändå pockar på fortsatt uppmärksamhet. Genom att överdriva precis lagom mycket lyckas Lars Berge skapa en huvudkaraktär som det går att relatera till, även om hans beslut är av en natur som jag själv aldrig ens övervägt. Jens visar på en uppfinningsrikedom och en beslutsamhet som går stick i stäv med vad jag tolkade som livströtthet i början av boken, men som senare visar sig vara något annat. Jens Jansen är helt enkelt trött på den vardag som hans livsval lett honom till och gör allt i sin makt för att slippa undan.

/Andreas

Boken på bibliotekets webbsida.