Två bra serier!

Eftersom jag haft lite svårt att hitta lockande vuxenböcker har jag passat på att gotta ner mig i ungdomsböcker istället. Jag nämnde trilogin Legend av Marie Lu i ett tidigare inlägg. Nu har jag börjat läsa två serier till, båda framtidsdystopier.

Den första är den omtalade och filmade Divergent av Veronica Roth. En riktig sträckläsningsbok. Spelplatsen är Chicago. I ett försök att lösa människornas svårigheter att hålla sams sorteras alla människor in i fem jämlika falanger. De lärda, de tappra, de fridfulla, de ärliga och de osjälviska. Valet av falang sker när ungdomarna fyller 16 år. Beatrice väljer en annan falang än den hon är uppväxt i. Hon går från de osjälviska till de tappra. Brytningen med resten av familjen är total för falang går före blod. Från invant och familjeliv till nytt, okänt och i Beatrice fall brutalt. För alla som väljer den falang hon önskar sig till får inte plats. Hon måste slåss för att få stanna, bara de tappra blir kvar.

Divergent – vad kommer titeln ifrån. Enligt normen tillhör varje person en falang, ingen kan passa in i fler. Men det föds barn som passar in i flera falanger sk divergenter. Beatrice är en av dem och hon funderar över om det är rätt att bara tillhöra en falang. Borde inte alla leva tillsammans i stället för uppdelat?

Det spännande och fascinerande från första sidan. Beatrice tankar och funderingar, våndor om valet som ska göras, att försöka klara sig kvar i den falang hon valt. Att bli någon annan än den hon varit i 16 år. Falangernas sätt att leva skiljer sig oerhört. Vänner och ovänner korsar hennes väg. Mitt i allt detta möter hon den första pirrande kärleken.

Den andra jag läste är Ryttarna av legendaren Mats Wahl, första delen i hans serie Blodregn. Mats Wahl började sin författarkarriär på 80-talet och snart gett ut 50 böcker! En pärla från honom är Vinterviken.  Jag hade lite motstånd mot berättelsen till en början dels för att den startar med en anonym 7-åring och hennes mamma. Men snart förstår jag att det är de två och resten av deras familj vi följer i boken. Dels är det väl mycket detaljerade beskrivningar av deras liv och hur de löser vardagsproblemen. Men det kanske bara är jag som hakar upp mig på det. Berättelsen tar snart fart och blir riktigt bra. Dessutom är det intressant att den utspelar sig i Sverige. Ett framtida Sverige där vädret påverkar människors sätt att leva. Hur och vad som hänt växer fram lite i taget.

Huvudperson är Elin. Liksom Beatrice i Divergent har hon fyllt 16 år. Elin och hennes bror blir attackerade av grannarna när de rider hem från stan. Elin dödar en i självförsvar och brodern blir tillfångatagen. Det som ligger bakom attacken är det livsavgörande behovet av reservdelar till det vindkraftverk varje familj har på sin gård. Elin rider för att förhandla om sin bror men när hon kommer fram till gården där han bör hållas fången är det ingen där. Stället är övergivet. Var finns hennes bror? Det händer mycket på vägen. Här finns en styrande militär, attacker från motståndsmän och viljan att överleva i en förändrad värld. Ser fram emot del två.

/Liselott

P.S Ja, jag har sett filmen Divergent som vi har på biblioteket. Men boken var sååå mycket bättre!

 

Serierna på biblioteket webbsida, Blodregn och Divergent.

Miss Mary Bennets självständighet

I sommar har jag fått mig en rejäl dos Jane Austen. Dels gick Övertalning som radioföljetong och nu i slutet kom den nya översättningen av samma bok. Där emellan har jag läst Miss Mary Bennets självständighet som jag nämnde i ett blogginlägg tidigare i år och nu mer om den.

Att ge sig ut på en resa för att kartlägga fattigas villkor är vad Mary Bennet gör när modern dör. Efter 38 års väntan får Mary äntligen göra de hon vill, något hon brinner för. Hon är så pass gammal att hon bör kunna resa på egenhand och har pengar så hon klarar sig.

Mary är mellanbarnet i skaran av fem systrar som presenterades första gången i Stolthet och fördom av Jane Austen. I Colleen McCulloughs fortsättning har det nu gått 20 år sedan Stolthet och fördom utspelades sig och mycket har hänt. Är man trogen Jane Austens förlaga är det lätt att förfasa sig över vilka liv McCullough valt att ge systrarna. Efter den första förskräckelsen väljer jag att förundras över McCulluoghs påhittighet, fnissa lite och tänka att det kanske inte är så oväntat ändå. Det kanske speglar den tid de levde i.

Desto mer oväntad är storyn i denna bok. Från att vara Marys ”självständighetsresa” utvecklar den sig till en klassiskt äventyrs berättelse med stråtrövare, kidnappning, hemska umbärande, död och så klart kärlek! När jag väl kom över att baksidestexten fört mig på villovägar hade jag riktigt roligt. Jag tyckte till och med den blev bättre än vad baksidestexten fick mig att tro.

/Liselott

Boken på bibliotekets webbsida.

Metro 2034

Året är 1948, mannen på bilden är en krigsveteran.

Nej, jag skojar bara, som titeln på boken antyder har det här väldigt lite att göra med skolans historia-undervisning. Metro 2034 (av Dmitrij Gluchovskij) handlar om en dystopisk framtidsvision av den mest deprimerande sorten.

Efter många år av försök till nedrustning och fina avtal om en fredlig samexistens mellan människor världen över så brakade hela korthuset samman. Så vitt jag kan förstå i boken så är det ingen som egentligen vet vem som började kriget, men samtliga kärnvapenbeväpnade länder avslutade på ett sätt som bara människan kan. Med fullständig och total förstörelse.

Det här är inte den första boken i serien, men eftersom föregångaren (Metro 2033) inte fanns inne när jag skulle gå på semester, så fick det bli den här istället. Jag har längtat efter att sätta tänderna i den här serien, men alltid haft något annat som jag skulle läsa klart först.

Så här i efterhand så ångrar jag att jag inte läste 2033 först, i skrivande stund har jag fortfarande inte läst den, men jag ska… Det är trots detta lilla hinder inga större problem att sätta sig in i boken, och även om det är lite frustrerande att springa på sekvenser som man inte riktigt förstår, (eftersom bakgrunden till situationen förklaras i den förra boken) så går det ändå att förstå helhetsbilden med den information man får i den här boken.

Så vad handlar den om då?

Jo, den handlar om tågstationen Sevastopolskaja i Moskvas metro, en del av ett enormt nätverk av stationer som av ryska staten byggts för att fungera som skyddsrum vid en eventuell kärnvapen-attack mot staden.

Den handlar om Homeros, den gamle tunnelbaneföraren som nu tjänstgör som vakt på stationen och även om Hunter, ett underbefäl på stationen som har ett minst sagt dunkelt förflutet. Så vitt jag kan förstå så förklaras det en hel del om honom i den första boken, jag skriver om det när jag läst den.

I boken får vi följa Hunter och Homeros när de ger sig ut i de farliga tunnlarna för att ta reda på varför en av de andra stationerna inte längre svarar, och varför deras karavaner försvinner spårlöst.

Men det finns mer än bara monster i tunnlarna, en del saker hjälper inte kulor och knivar emot, och Homeros inser att hans värderingar kanske inte helt stämmer överens med den kallblodige Hunters. Samtidigt får vi veta att Hunter kanske inte bara är en känslokall mördare och supersoldat, någonstans där inne finns det kanske lite gosigt rosa fluff kvar. Men det kommer att krävas något oerhört speciellt för att locka fram det.

Jag måste erkänna att det inte var den bästa boken jag läst i år, men den höll mig kvar hela vägen till sista sidan, trots att jag inte läst föregångaren och trots att det emellanåt kändes lite för mörkt. Det finns kanske ett ljus i slutet på tunneln trots allt.

/Andreas

Böckerna i bibliotekets katalog.

Inuti ett genis huvud

Det blir lätt missförstånd runt Colin. Han gillar inte när någon rör vid honom, vill inte gärna se någon i ögonen och tolkar saker bokstavligt. Men Colin har ett extremt bra minne, han är logisk och grips inte av irrelevanta känslor. Han är också väldigt duktig på att undersöka saker och därmed bra på att lösa gåtor. Det är ingen tillfällighet att hans idol är Sherlock Holmes, den störste detektiven någonsin.

Colin vet att han uppfattas som egen och försöker så gott det går att anpassa sig. Bland annat har han en fusklapp med ansiktsuttryck för att på det sättet försöka förstå människor runt omkring. Colin är fjorton år och ska börja i High School, många känner honom sedan tidigare men det finns de på skolan som nosar upp hans egenheter och gör livet surt för honom från dag ett. En av dem är plågoanden Wayne.

På lunchen brinner ett skott av inne skolans matsal. Colin bevittnar allt och är den som blir minst rädd av alla, upptagen som han är av att fånga in alla detaljer och iaktta alla inblandade. Wayne får skulden men det är något som polisen förbiser och Colin bestämmer sig för att reda upp saker och ting om det så innebär att rentvå Wayne. Och här börjar det bli spännande.

Händelsen vänder upp-och-ner på Colins inrutade liv, trots all otrygghet vill han verkligen gå till botten med hur en pistol kunde komma in i skolan.

Ni som sett HighSchool-filmer kommer att hitta alla kända stereotyper, märkligt att det fortfarande är så gångbart. Här finns nörden, stränga rektorn, drottningen, buset, de ordentliga. Själv har jag mest utbyte av Colins vardag, jag får helt andra insikter i hur det kan tänkas vara att ha Aspergers syndrom.

I huvudet på Colin Fisher är ingen deppbok, Ashley Miller och Zack Stentz skriver roligt och drastiskt, det märks ganska tydligt att de är vana att skriva för film. Att gestalta ett utanförskap är att balansera på en mer eller mindre slak lina. Men balansen upprätthålls med förståelse, från båda sidor, och med humor. Det skall tilläggas att eftersom Colin vill gå på djupet med hur saker och ting fungerar sker detta med förklarande fotnoter om allt mellan himmel och jord boken igenom.

Annika

Reservera Colin Fischer i bibliotekets katalog

Har du någon amiral i trädgården?

En bok om fjärilar. Jag kan inte bli annat än glad i hela kroppen. Dessutom är den skriven av min favoritförfattare Stefan Casta. Han har ett sätt att förmedla fakta på som jag gillar skarpt. Dessutom samarbetar han alltid med illustratörer som lyfter böckerna ännu lite till. Denna gång är det Emma Tinnert som illustrerat fjärilar och växter. 16 stycken presenterar de i Min fjärilsbok och så blir det några till som hör ihop med dessa.

Vad hittar jag då i boken? Efter att ha lärt mig att nässelfjärilen kan lägga sig i dvala redan mitt i sommaren lyfte jag blicken i vårt uthus och hittade två stycken! Nu satt de med hopslagna vingar så jag är bara nästan säker på att det var rätt sort. Jag får lära mig hur de olika sorterna fungerar under sommarsäsongen och när de är aktiva. Att rapsfjärilen gärna flyger i mulet väder till skillnad från de flesta övriga fjärilar. Vad olika fjärilar föredrar att äta och vilka växter de lägger sina ägg på. Att tistelfjärilen flyttar hit från Nordafrika och Mellanöstern och amiralfjärilen syns mer nu på hösten för att den gillar fallfrukt. Jo, jag har sett dem hemma i trädgården de senaste dagarna! Det finns hur mycket som helst att lära i boken och än finns det fjärilar kvar ute i naturen att studera. Men denna får jag läsa igen inför nästa sommar…

/Liselott

Boken på bibliotekets webbsida.