A history of Loneliness

I ett samhälle skakat av skandaler där präster förgripit sig på de som skulle ha varit deras flock, där ett allt större omvärldsmedvetande sprider sig och där katolicism inte är allenarådande möter vi fader Odran Yates.

Fader Yates historia är en tragisk berättelse, en berättelse som vi får ta del av under bokens gång. Han valde att bli präst eftersom han trodde sig vara kallad till det. Detta hade hans mamma talat om för honom.
Men han är inte vad man brukar kalla för en social person, och han har definitivt problem med att använda den pondus som hans yrke skänker honom i 1900-talets Irland. Ord som ”konflikträdd” och ”introvert” dyker upp hela tiden när jag tänker på ett sätt att beskriva denna lite underliga karaktär.

Framför allt så är A history of Loneliness ett sätt för John Boyne att belysa och förkasta ett otroligt stort och svårhanterat problem, nämligen hur vissa präster använde sitt inflytande och sin maktposition till att begå övergrepp mot de som de borde skydda och hjälpa i en osäker värld. Fader Yates själv begår inga övergrepp, men han talar inte heller om dessa. Han vill inte dra den typen av uppmärksamhet till sig, eller för den delen väcka någon form av eventuell diskussion eller konflikt.
Detta är en helt annan del av problemet, nämligen de som gjorde det möjligt för övergreppen och utnyttjandet att fortgå genom att helt enkelt sitta tysta, trots att de visste vad som pågick. 

I filmen Boondock Saints hålls en predikan av en väldigt engagerad präst som bland annat säger: ”… we must all fear evil men. But there is another kind of evil which we must fear most, and that is the indifference of good men”. Fritt översatt betyder detta: ”… alla måste vi frukta onda män. Men det finns en annan ondska som vi måste frukta över allt annat, och det är goda mäns likgiltighet”.

Detta citat dök upp i mitt huvud flera gånger under tiden som jag läste den här boken, eftersom förnekelse och konflikträdsla genomsyrar fader Yates’ liv, liksom vad jag tolkar som en djup känsla av skam för att han inte agerar.

 

Det här är ingen lätt bok, den har många lager och tar itu med riktigt jobbiga frågor om vad medmänsklighet egentligen är. Hur ska man bete sig mot en släkting som har blivit lite galen, vad gör man när ens gamla skolkamrat visar sidor som man verkligen inte trodde han hade, vem vänder man sig till när ens chef är korrumperad av samhällets lättja?

 

Jag anser att den här boken behöver en bra fåtölj samt lugn och ro för att man ska kunna njuta av den. Det går inte att sprint-läsa den, eftersom man då inte får någon egentlig behållning av de undertoner som finns i texten. Så ta det lugnt och läs boken i lugn och ro, för även om den är lite tuff emellanåt och även om exemplaret vi har är på engelska så är boken läsvärd.

 

John Boyne har med den här boken gett mig ytterligare en författare att hålla utkik efter, då det här var den första, men definitivt inte sista, av hans böcker som jag tänker läsa.

 

/Andreas

 

Reservera boken i biblioteket katalog.