Den haltande detektiven

Nu är han här igen, den haltande privatdetektiven Cormoran Strike. Det har gått ganska bra på sista tiden, uppdragen har rullat in mycket tack vare att han blivit ett hett namn sedan förra fallet med den kända modellen Lula Landry. Det är nästan så att han inte hinner med alla ärenden men ska Cormoran ha råd att ha kvar sin duktiga sekreterare Robin får han ligga i. Fast han börjar tröttna på att bevaka män och kvinnor vars svartsjuka respektive vill få svart på vitt om otrohet och andra lögner.
Så en dag sitter en mycket alldaglig dam i besökssoffan. Hon ser lite tilltufsad ut när hon berättar att hennes man inte dykt upp på en vecka. Att hon inte anmält försvinnandet beror på att hennes excentriske man, som är författare, har försvunnit till och från tidigare. Cormoran granskar mrs Leonora Quine och inser att hon antagligen inte kan betala något större arvode men han får en stark känsla av att här gömmer sig något större än bara en bortspungen make. Så startar sökandet efter Owen Quine.

Det visar sig att Owen är en minst sagt provokativ författare. Han har retat upp större delen av bekantskapskretsen och vad värre är, hela förlagsvärlden. En gång var han ett stort författarnamn men det går inte att leva på gamla lagrar hur länge som helst så familjen Quine har det knapert. Cormoran ger sig in ut i Londons förlagsvärld för mer information och möts av människor vars stora nöje är att skvallra och baktala varandra, särskilt om de är konkurrenter. Här får han höra talas om Quines senaste manus som om det hittas lär reta upp folk än mer. Silvermasken kommer bokstavligen att klä av Londons förlagskändisar och deras författare.

Titeln Silvermasken syftar på hur silkestråden kommer till. Silkesmasken Bombyx mori kokas för att trådarna skall lösgöras. Owen Quines senaste manus heter Bombyx mori. Kan detta manus vara orsaken till att Quine är spårlöst försvunnen?

Det är Harry Potters mamma JK Rowling som skrivit under pseudonymen Robert Galbraith. Det var aldrig meningen att pseudonymen skulle avslöjas, men det kröp fram skvallervägen.
Advokatkontoret som inte kunde hålla tyst blev stämda. Kanske gav detta idé till Silvermasken?

Nu finns alltså två böcker om Cormoran Strike på svenska. I England håller BBC som bäst på att starta filminspelningen av serien.  Här kan du läsa mer om Robert Galbraith.
/Annika

Reservera Silkesmasken på Ronneby bibliotek

Den första lögnen

Jag tänkte först inte läsa boken Den första lögnen. Ämnet verkade lite tungt. Den skulle handla om ett killgäng som begår ett övergrepp på en tjej som går i deras skola. De frias för att ord står mot ord. Men flera år senare händer något med en av killarna och hot mejl börja komma till dem.Vem är skyldig till dessa. Nej, jag passade på den. 

Så pratade jag med en jag känner som läst den. Jag frågade vad hon tyckte om den och svaret var att den var jättebra. Hmm, om jag skulle ge boken en chans. Jag hade inte så mycket annat att läsa vid tillfället och en deckare är en deckare så jag började läsa. Oj vad den var bra. Fängslande och smart uppbyggd. Vem hotar vem, vem har gjort vad och hur kan de leva med det? Vilken är den första lögnen och vad leder det till. Otäck och hemsk var den också som jag väntat mig, för det som drabbar tjejen skulle kunna hända vem som helst. Sammantaget en lyckad debutroman av Sara Larsson. 

/Liselott 

Boken på bibliotekets hemsida.

Blå ögon och svart magi!

När Bertil och Annelie firar 20-års jubileum som par kommer han med en överraskning. Han har träffat en annan, den rätta. Plötsligt är Annelie bostadslös, arbetslös, betydligt fattigare (för hon jobbade gratis i makens firma) och varannan helg är barnen hos pappan. Inte vad hon planerat att befinna sig i livet som 40-åring. Nere på botten av självömkan och efter att ha sett en film med voodoo bestämmer hon sig hämnd… Men boken är med än hämnd. Den är att finna sig själv och att säga ifrån. Vad hände på vägen från 20 till 40? Någonstans på vägen tappade Annelie bort sig själv. 

Maria Gustavsdotter visar i Blå ögon och svart magi att hon kan skriva annat är historiska böcker. Den här är både underhållande och tänkvärd. Det händer mycket i boken för Annelies del men där finns mer att utforska för det finns både en andra och tredje del i serien om Annelie. 

/Liselott 

Böckerna i bibliotekets katalog

Otrygg hamn

Det börjar som en vanlig polisutryckning till ett förmodat dråp. Fast den här gången har kommissarie
Mick Kennedy fått en färsking på halsen, Richie. Kennedy är den mest renommerade polisutredaren i Dublin. Prickfri och framgångsrik har han både beundrande och avundsjuka blickar på sig.

I ilfart bär det norrut mot kusten och Broken Harbour. Under den ekonomiska boomen växte det upp villaområden som svampar ur jorden på Irland. Nu har recessionen hunnit ikapp och det är inte vackert det som möter polisparet. Ett jättelikt spöklikt område med husskelett vid en vacker kustremsa. En del hus är beboeliga men annars gapar halvfärdiga hus emot dem och vägarna är knappt körbara. Men familjen Spains hus är ett undantag. Där är det ombonat och ordnat. Tills de kommer in där en förfärlig scen möter dem.

Jag ska inte gå in på de blodiga och våldsamma detaljerna eller intrigen. Kriminalhistorien glider över mot thriller ju längre handlingen framskrider. Allt är inte vad det synes vara och ju mer "Scorcher" och Richie borrar sig in i dramat öppnar sig nya oväntade skikt. Det gör det också hos kommissarien som har ett mycket sårbart förhållande till platsen Broken Harbour. Hans minnen gör sig ytterligare påminda av att hans sköra syster dyker upp. Allt detta plus sömnbristen får mig att undra, hur länge ska Scorcher hålla? Trots att alla inblandade försöker så gott de kan blir det ändå fel. Här får också banker, den ekonomiska politiken och byggbolag en rejäl känga. Om de ekonomiska förutsättningarna dras undan för människor krackelerar tillvaron och förfärliga saker kan hända.

Otrygg hamn av Tana French är skriven i ett furiöst tempo, stundtals andlöst och spänningen skruvas åt oväntade håll.

Detta är fjärde boken i en serie om poliserna i Dublin. Tana French har vunnit flera priser för sina kriminalromaner, även för denna.
Annika

Reservera Otrygg hamn i bibliotekets katalog

Sagan om Paksenarrion del 2 och 3

Från början tänkte jag att jag skulle skriva två inlägg till om Paksenarrions äventyr, men eftersom böckerna tog slut så fort så får det istället bli en (kanske) lite längre reflektion över de två böcker som följer efter Fåraherdens Dotter, Dubbla lojaliteter och Trohetseden.

Paks fortsätter vidare ut i världen efter att ha troget tjänat hertig Phelan i Aarenis. Hennes resa för henne genom berg och skogar, hon träffar förrädiska följeslagare, misstänksamma alver, vandrar på förtrollade och förbannade platser.

Vart hon än går så lär hon sig nya saker, drar nytta av sina erfarenheter och använder sitt sunda förnuft för att lösa de problem hon ställs inför.

Dock är Paks lite väl godtrogen för sitt eget bästa, men som läsare märker man att detta är ett drag som mer och mer ersätts av den cyniska soldatens bistra skärskådning av verkligheten. Hon har både goda vänner och bistra fiender, och ju längre sagan fortsätter, desto mer behöver hon använda sitt förnuft och sin känsla för rätt och fel i avvägningen som bestämmer hennes ageranden.

Det räcker dock inte alltid med en känsla för rätt och fel, och Paks får stifta bekantskap med Achrya och hennes följeslagare på ett sätt som hotar att helt förgöra henne.

Achrya och Liart är återkommande antagonister i Sagan om Paksenarrion, och de har naturligtvis en framträdande roll även i dessa böcker. Varje hjälte måste ju ha åtminstone en nemesis och så är fallet även här. Achryas följeslagare gör sitt allra yttersta för att göra sig av med Paks varje gång de korsar varandras vägar, och eftersom Liart står högre i hierarkin än Achrya så lägger sig hans följare gladeligen i kampen för att ”befria” världen från en så formidabel kämpe som Paks.

Trots dessa mäktiga motståndare är böckerna inte bara mörker och elände, Paks stiftar en hel del nya bekantskaper och får nya vänner. Även om hon inte själv vågar luta sig mot dem när det går illa, så finns de där och försöker hjälpa till så gott de kan.

För mig påminner den här trilogin om ett riktigt bra rollspelsäventyr. I min ungdom brukade jag spela rollspel med mina vänner så gott som varje helg, och någon gång ibland fick vi till ett sådant hejdundrande äventyr att vi kunde sitta och spela hela dagen och hela natten i sträck, alla var för trollbundna för att vilja sluta spela.

Det finns några få bokserier som fungerar på samma sätt för mig, och Sagan om Paksenarrion är definitivt med på den listan. Visst, böckerna är ganska enkelt skrivna, men det finns en närvaro i dem som gör att man sitter i fåtöljen och jublar när det går bra, eller ilsket slår näven i armstödet när det går illa. När jag läste bok tre, Trohetseden, så fick jag ett telefonsamtal och tack vare det insåg jag både att det hunnit bli kväll och att jag var hungrig.

Nu tror jag såklart inte att alla kommer att ha samma behållning av Sagan om Paksenarrion som jag har, men jag har ännu inte hittat någon som haft en negativ inställning till böckerna.

Dessutom känns det som att det här är en bra bokserie att börja med om man är nyfiken på fantasy. Så varför inte prova? Jag har svårt att tro att Du bli besviken.

/Andreas

Böckerna i bibliotekets katalog.