En sång från havet

En sång från havet är en bok om förändringar i livet och hur det kan påverka en. Eller snarare hur personer väljer att påverkas av det. I nutid följer vi galleriägaren Zach som står på randen till att lägga ner sin verksamhet. Skild är han och nu flyttar älskade dottern med mamman till USA. Hur ska han orka vara pappa med Atlanten emellan? Ett sätt för Zach att rädda sitt galleri skulle vara att sälja sina högst älskade tavlor av konstnären Aubrey. Men istället ämnar han fullfölja uppdraget att skriva en biografi om Aubrey, ett uppdrag som legat i träda allt för länge. 

I jakten på nya uppslag till biografin söker han en av konstnärens modeller och finner henne. Men vad är det hon berättar. Vad är sant, vad förskönar hon och kan han skriva om det? Platsen är en liten by vid Englands kust och tiden är 1930-talet. Vi erbjuds en berättelse om en flicka, Dimity, som växer upp i ett samhälles utkant. Mamman är byns hora, häxa och läkekvinna och hon behandlar sin dotter allt annat än väl. Här gäller det att kämpa för att få mat på bordet. 

Plötsligt ser en man henne, en konstnär som målar henne och som han ser henne. Fullt fokus och full uppmärksamhet och han tycker hon är vacker. Samtidigt bjuds hon in att bli hon en del i hans familj och får en vän i hans äldsta dotter. Men det är tudelat. Aubreys livskamrat Celeste ser inte med blida ögon på makens modeller och när Dimity tar allt mer plats blir spänningen trion emellan allt påtagligare. Men vad händer med Dimity? Hur formas hon av denna uppmärksamhet? Det är intressant och spännande. Jag måste säga att denna tredje bok av Katherine Webb är den bästa hitintills. 

/Liselott

Boken i bibliotekets katalog på nätet

Effekten av Susan

Högoktanig action bland Köpenhamns traditionstyngda institutioner och välsituerade villaområden kryddat med syrlig svart humor, kan det vara något? Den som tidigare läst Peter Höeg vet att han fångar upp tendenser i vår samtid och blandar friskt mellan berättarstilar. Här en mix av detaljrikedom på molekylnivå till utsvävande framtidsscenarier vilka blir mer och mer skrämmande ju längre jag läser.

Susan Andersen är en hängiven världsberömd fysiker. Hon ser fysiska samband och lagar överallt i sin vardag, även när det gäller relationer. Men nu har hon hamnat i knipa och för att komma loss pressas hon att leta reda på ett dokument, vilket visar sig vara högintressant. En Framtidskommission som förutsåg hot och händelser fick lägga ner sin verksamhet, men protokoll finns gömda någonstans. De som kan tänkas veta något faller som käglor. De dör precis innan Susan och hennes familj hinner söka upp dem. Någon följer tätt i deras spår, starka krafter verkar veta familjens rörelser in i minsta detalj. Och så drar det vidare ut i Öresund, ner i kulvertar och upp i luften.


Effekten undrar ni kanske, vad menas i titeln: Effekten av Susan? Jo Susan har en mycket speciell talang, hon kan få människor att säga det de tänker. Överrumplade och generade blir de rädda för Susan. Denna talang använder sig Susan av som vapen vilket bidrar till att skruva åt thrillern om den hemliga Framtidskommissionen ytterligare.

Stundtals är jag road, ibland rycks jag med i den skruvade handlingen och vad det lider får jag kläm på vad jag tror Peter Höeg vill. Han vill roa oss en stund under galjen.
/Annika

Reservera Effekten av Susan i bibliotekets katalog

Fiskarna har inga fötter

Det är spännande att börja läsa Jón Kalman Stefánsson nyaste bok Fiskarna har inga fötter. Han är en författare jag alltid lånar när han kommer med något nytt. Denna gång tror jag nästan att han överträffar sig själv. Orden och meningarna vindlar fram över sidorna. Jag måste vara fokuserad, koncentrerad för att inte tappa bort mig och för att förstå vad han skriver Stefánsson. Samtidigt sätter hans ord igång tankar i mitt huvud som vindlar iväg på helt andra håll. Det är härligt att läsa en författare som får mig att fundera inte bara försjunka i berättelsen. Men det tar tid att läsa och jag får många gånger återvända och läsa om för att förstå vad som händer.

Det jag läser är en berättelse avbruten av minnen. De flödar om vartannat. Fascinerar och vilseleder mig. Ari är på väg tillbaka till Island, någon väntar på honom. Någon som berättar om sitt liv, Aris liv och deras förfäders. Nutidshistoria blandas med släktens historia. Nutiden är Keflavik, den svartaste platsen på hela Island. Förr blomstrande i och med den amerikanska militärsbasen och rikt fiske men nu finns där inget. Både amerikanarna och fiskekvoterna är borta. Förr-berättelserna skildrar just fisket, männen som fiskade och kvinnorna som blev kvar på land. Men framför allt sinnet på dem, vad som drev människorna åt olika håll och till olika beslut. Kärleken som helar och förstör.

Jag kan inte låta blir att dra en parallell till Arnaldur Indriðason senaste bok Den som glömmer. Jag läste den nyligen och den utspelar sig delvis i samma tid (slutet av 70-talet) och ett mord sker just på militärbasen. Det är alltid intressant att se hur samma plats beskrivs och behandlas av olika författare.

Stefánsson är riktigt duktig på att beskriva. Miljön känns nära och det känns som jag förstår människorna. Allt blir intressant, tydligt och det mesta även vackert.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

Ett förbud mot mord

Det är så härligt att börja läsa vissa böcker. När jag läser är det som att träffa en kär gammal vän, trots att jag inte läst mer än de första raderna. Louise Penny lyckas förmedla den känslan när hon skriver sina böcker. Den första på svenska kom 2012 och jag bloggade om den. Sedan följde två till i ganska rask takt. Men nu har det varit tyst sedan 2013 så jag blev extra glad när en ny bok översatts till svenska, Ett förbud mot mord. 

Hon håller kvar vid sin stil. Där persongalleriet och deras egenheter är minst lika viktigt som mordgåtan. Miljön är den mysiga småstaden och dess gilla gång (eller i detta fallet vildmarken) långt ifrån storstadshetsen.

Kommissarie Gamache och hans fru firar bröllopsdagen på det vanliga stället. Ett hotell vid en sjö i vildmarken, med härlig stämning, omtänksam personal och mycket god mat. De laddar batterierna för ytterligare ett år. Denna gång befinner sig även familjen Finney på hotellet. Åldriga modern med sin andra make och för en gång skull alla hennes tre barn med familj (varav paret Gamache känner två i sällskapet väldigt väl). Men det är ingen lycklig familj som återförenas. Snarare tvärtom, de förstår att med några få ord sätta piken där den smärtar mest. Snart är en av dem död… Gamache får avbryta sin semester och utreda vad som hänt. Han gör det på sitt alldeles egna sätt. God hjälp har han av sina kollegor.

/Liselott

Beställ boken på bibliotekets hemsida.

Húrins barn

När någon säger J.R.R. Tolkien så tänker nog de flesta på magiska ringar, trollkarlar och fantastiska scenerier. Jag har varit förtjust i Tolkiens böcker sedan första gången jag läste Bilbo hemma hos min mormor och morfar för sisådär 25 år sedan och en av mina absoluta favoriter är Silmarillion, även om den är lite komplicerad med sina många namn och händelser som efter ett tag blir svåra att hålla isär.

Men nu ska vi prata om min senaste Tolkien-upplevelse, nämligen Húrins barn. För er som läst Sagor från Midgård så är det här en lite mer utbroderad version av berättelserna om Thúrin och Nienor. För er andra är detta en mörk och sorglig saga från Midgårds första ålder, när människorna fortfarande var unga och Morgoth regerade i Angband. Språket är fantastiskt, jag uppskattar att man låtit texten vara just så poetisk som den är. Eller vad sägs om följande beskrivning: 

Hennes hår var som de gula liljorna i gräset när hon sprang över ängarna, och hennes skratt var som ljudet av den muntra bäcken som kom sjungande ut ur kullarna och drog förbi väggarna i hennes fars hus. Nen Lalaith kallades den, och efter den började alla i hushållet kalla barnet Lalaith, och deras hjärtan gladdes när hon var bland dem.

Húrins barn lider lite av samma problem som Sagor från Midgård och Silmarillion, språket är vackert men meningarna är inte helt lätta att ta till sig. Ofta slutar det med att jag läser ett eller två kapitel innan jag behöver lägga boken ifrån mig för att smälta det jag läst, och det jag läser tar längre tid än något annat jag tagit mig för det senaste året, oavsett språk.

Men det är en del av charmen med boken, och om du gillar språket i till exempel Silmarillion men letar efter något som inte är lika invecklat så är Húrins barn ett jättebra läsprojekt. Det här är även en trevlig bok att ha på sängbordet, man läser ett kapitel eller två innan det är dags att sova och det är alldeles lagom.

Så om du gillar fantasy och sorgliga ödesäventyr så är Húrins barn definitivt något för dig. Jag själv är ju väldigt förtjust i Tolkiens böcker så det är lite svårt att vara objektiv i min bedömning, men det här är en av hans bästa sagor enligt mig.

/Andreas

Beställ Húrins barn på Ronneby biblioteks hemsida.

Amandas gåta

Gåtan (eller snarare gåtorna) Amanda ska lösa är mord. I vanliga fall funderar hon över fiktiva mordgåtor i ett dimmigt 1800-tals London. Det gör hon tillsammans med vänner spridda över världen i ett rollspel hon leder. Men nu sker det mord på Amandas hemmaplan och en spådam har spått att ett blodbad ska äga rum i stan. Klart att vännerna blir intresserade av att diskutera dessa verkliga fall. Särskilt som Amandas pappa som arbetar på mordkommissionen i San Fransisco delar med sig av uppgifter till sin dotter som han inte borde dela med någon annan än sina kollegor… Amanda och hennes grupp undersöker om morden kan hänga ihop på något sätt. Som hjälp bjuder Amanda in sin morfar i spelet.

Samtidigt följer vi allt annat som händer i Amandas och hennes familjs liv. Morfar och pappa har jag redan nämnt. Den sista i familjen är Amandas mamma som behandlar människor på en holistisk klinik. Som gjort för att författaren, Isabel Allende, ska kunna dra in en fascinerande samling människor och det gör hon inklusive en rik älskare och en förälskad krigsveteran.

Det händer massor i boken. Det känns som händelser och beskrivningar smattrar fram. Men det blir inte för mycket utan känns bra och det är inte långtråkigt en minut av lästiden.

Tidigare har jag läst och skrivit om Mayas dagbok av samma författare om du är nyfiken på den.

/Liselott

Reservera boken i biblioteket katalog.