Lila

Hur blir en människa till? Alltså det som blir du.

Kroppen finns men inte mycket mer. Någon har förbarmat sig över dig men du vet inte vem din mamma eller pappa är. Du får ändå följa med i gruppen. Du får medkänsla hos Doll, kvinnan som skyddat dig, det har hjälpt dej långt. Hon lät dig gå i skola, ett tag bodde ni inneboende när Doll var husa. Så nu du vet vad bord och stol och tallrik är. Du kan läsa.

Så försvinner Doll. De lämnar dig på en trappa, säger att snart kommer det någon. Långt om länge dyker någon upp och förbarmar sig. Du kallar dig Lila, du har hittat ett skjul nere vid floden. Ett draghål och till vintern går det inte att bo där.

Tryggheten på pastorns trappa drar. Han drar. Det är något där.

Du har lärt dig att det sista som en människa kan ha är elakhet, för det är i alla fall något slags skydd. Men han pastorn går det inte att var elak emot. Och varför skullle du? Om inte ord finns för det som snurrar i huvudet så betyder förnimmelser, känslor, varsel, väder allt. Och de gånger man får finnas i en flock, hur ordningen är där. Vem som leder, vem som får och inte får. 

Att bli sedd, att få en skymt av att betyda något för någon annan, det är en väldigt speciell känsla. Att någon vill vara i ens närhet. Det får något att spira inuti. Skam, värdighet, stolthet lika stora ord som frusen, oro och hunger fast på ett annat sätt. Såhär kan Lilas tankar gå i boken med samma namn. 

Boken som Marilynne Robinson har skrivit utspelar sig i södra delarna av USA och i Iowa i efterdyningarna av 30-talets depression. Senare om hur Lila, denna vilsna varelse, med ett mycket hårt liv bakom sig möter pastorn och änkemannen John Ames.  En osannolik men samtidigt helt rimlig berättelse om ett starkt möte mellan en luffarflicka och en stadgad äldre herre. Eftertänksamt och fint berättad.

/Annika

Reservera Lila i bibliotekets katalog