Sharon Bolton lyckas återigen fängsla och överraska mig.
Hennes senaste bok Små svarta lögner innehåller lager på lager av händelser och
hemligheter och berättas ur flera personers synvinkel.
Det börjar med att
Catrin berättar om sina planer. Hennes bästa vän Rachel passade hennes pojkar -
de dog och Catrins liv havererade. Årsdagen för deras död närmar sig. Genomsyrad
av hat planerar Catrin att mörda Rachel. Kan hon genomföra det? Men dagarna
innan planen ska genomföras försvinner ett barn på ön. Det är det tredje inom
några år. En händelsekedja startas och när Catrin berättat klart vet jag inte
vad som skett. Fick hon sin hämnd?
Krigsveteranen (och Catrins vän) Callum tar
över berättandet och mycket av det som hänt ses i ett annat ljus. Det blir
mycket nä men, åh och var det så det gick till men då… för min del. Till slut
axlar Rachel berättarrollen och nya uppgifter kommer fram. Invecklat, ibland
rörigt men vansinnigt spännande.
Små svarta lögner är som sagt riktigt bra. Att Bolton
dessutom tar mig med till Falklandsöarna gör inte berättelsen sämre. En utpost
med en befolkning på knapp 3000 invånarna som är beroende av och måste lita på
varandra. Hela problematiken med en liten befolkning på ett så utsatt
geografiskt läge. Jag gillar att hon förlagt denna berättelse till ett så
slutet samhälle. Slutet men samtidigt tidvis invaderat av turister. Att
försvinnandena av barn är något annat än olyckshändelser är i princip otänkbart
– för vad skulle det innebära...
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar