torsdag 17 mars 2016

Anna Pigeon - ranger


Jag har gjort mig en ny bekantskap. En mycket trevlig sådan. Anna Pigeon som arbetar i diverse nationalparker i USA som parkvakt med viss polisiärt ansvar (och möjligheter) dvs som ranger. Men om det är något Anna är mycket mer än parkvakt så är det nyfiken. Nyfiken på sin omgivning, parkerna hon jobbar i dvs dess natur och djur liksom människorna som jobbar i parkerna och speciellt morden som sker i dem! Hon vill veta vad som hänt. Nyfiken och ibland känns det som hon är väl fördomsfull när hon bedömer människorna runt omkring sig. Ibland har hon helt rätt i sina bedömningar och ibland blir (som tur är) hon överraskad av någon. Anna själv av en ganska ensam person. Hon har svårt att skaffa nära vänner och håller sig gärna för sig själv. En stor trygghet är hennes syster och de för många samtal per telefon.

I de tre böcker jag läst har jag varit i två olika nationalparker och mött olika naturtyper och det gillar jag. Historierna utnyttjar väl de förutsättningar som finns i de olika parkerna. Hettan i Texas, kylan under vintern och i sjön på ön Isle Royale. Den jag läste senast, Vargavinter, utspelade sig i Isle Royal och jag kände igen det hon skrev om älgar och vargar. Jo, så var det. Det visades ett naturprogram från nationalparken på tv förra året som jag sett. 

Det är vinter och rejält kallt. En liten grupp människor är ensamma på ön för att forska och kan inte ta sig därifrån på egen hand. El har de några timmar om dagen, vädret ändras snabbt och de måste lita till varandra och komma överens hopträngda på liten yta. Spänningarna är påtagliga mellan vissa av deltagarna i expeditionen. Så dör en av dem… 

Det är lika andlöst spännande i denna bok som i de andra jag läst och Anna utmanas att övervinna sina begränsningar i varenda bok. Bitvis går det inte att sluta läsa och det är nästan så jag håller andan. Nevada Barr har skrivit många böcker om Anna Pigeon men enbart fyra har översatts hitintills, en femte är på gång (vi har tre). Hoppas Hoodoo förlag översätter fler! 

/Liselott 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar