
Den första
delen i sagan om Deverry, Daggerspell, börjar med en lektion i uttal. Det finns någonting i
språket som påminner väldigt mycket om Kymriska, det walesiska originalspråket
med alla konsonanterna. Kerr beskriver även språket som neo-Gaeliska och säger
att det är besläktat med Kymriska och andra äldre språk från de brittiska
öarna.
När man
kommit förbi detta är boken en trivsam, om än lite förvirrande, berättelse om
återfödelse, ödesbestämda händelser och småknytt. För mig tog det lite tid att
faktiskt komma in i berättelsen, och det blir inte lättare av att man hela
tiden hoppar fram och tillbaka i tidsåldrarna, men när alla bitarna väl föll på
plats så började jag känna igen mönster och beteenden hos de olika
nyckelpersonerna.
I centrum av
handlingen finner vi Nevyn, en åldrig helare som reser runt och hjälper fattiga
som rika med sina örter och sitt läkekunnande. Hans historia är troligen den
sorgligaste i hela boken, men samtidigt är det också tack vare honom som jag
kommer att fortsätta med serien. Nevyn är seriens Gandalf, han är den där
kufiska gubben som alltid hjälper till, vet mer än alla andra och ändå inte
beter sig högtravande eller despotiskt.
Katharine
Kerr har ett sätt att beskriva hur handlingar kan påverka en persons öde som
gör att boken blir både mer klurig och mer lockande. Om en person gör något som
går rakt emot det som ödet hade tänkt, så kommer den personen att vara tvungen
att rätta till felet i nästa liv, eller nästa igen. Poängen är att en person
inte släpps fri förrän den uppfyllt sitt syfte, inte ens döden är ett hinder i
en värld där återfödelse är ett faktum.

/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar