Den senaste romanen är hennes tjugoandra i ordningen, och en
intressant sådan med mycket reflektioner över livet och det svåra med att leva
det. Och att åldras med det. Och att inte få åldras med det.
Vi får följa fem människors livsöden, och inledningsvis Anna
Sofias, som är den gemensamma faktorn för de övriga. Anna Sofias berättelse,
som framkommer genom de andras, visar på ett ganska tomt och innehållslöst liv,
som hon genomlevt barnlös, gift med industrimagnaten Laurence. Hennes sista tio
år, mellan femtio och sextio, lever hon parallellt med döden, i sviterna av sin
tuffa cancer. Hon har en nära väninna, Bitte, som Laurence i sin ensamhet efter
Anna Sofias död lär känna mer, liksom hennes dotter Bea, som han blir minst
sagt förtjust i. Problemet är bara att Laurence är över sjuttio (om än inte i
sin egen självbild) och Bea en underskön, bortskämd tjugosjuåring som beter sig
som en tonårstjej, och har ett kraschat förhållande, liksom halvkraschade
skådespelardrömmar i bagaget. Vi får också lära känna Gunnel, en pensionerad
bibliotekarie, vars vägar korsas med Anna Sofias, men även Niklas, en ung man
som lever i ett gungfly utan dess like tills hans dataspel gör världssuccé.
Även han träffar Anna Sofia i ett sent skede i hennes liv, och det mötet blir
av avgörande betydelse för honom och för hans vändning i livet.
Dessa fyra människors vägar korsas, i sin tur, av en slump,
i Indien. Anna Sofia hade ett delvis indiskt förflutet, och det har viss del i
att de hamnar där – dock är det en smula osannolikt att de skulle träffas och
lära känna varandra. Den enda som känner till någon som helst koppling till
Anna Sofia är Gunnel, som känt igen Laurence från hennes begravning. Och deras
dagar i Indien blir både stillastående och dramatiska på en och samma gång…
Det är ett intressant upplägg på romanen, där var och en har
fått sitt kapitel – ett läsflöde på ca 50 sidor vardera, där man inte kan sluta
läsa förrän man fått veta hur det ska gå för dem. Laurence är en minst sagt
osympatisk figur, som dock visar på mänskliga sidor mellan varven trots att han
är både inbilsk och en smula maktfullkomlig. Bea känns även hon som tämligen
osympatisk, i sin ungdomliga naivitet och bortskämdhet. Niklas vet man knappt
vad man ska tycka om – hans livsöde är så speciellt att man inte kan annat än
glädjas med honom när han till slut hittar stigar i livet som han vill vandra.
Så den enda som blir kvar, som jag genuint känner sympati för, från början till
slut, är bibliotekarien Gunnel (!) – hon berör mig på flera olika plan, och
verkar vara den enda som levt med fötterna på jorden – kanske inte så konstigt
med tanke på författarens eget perspektiv. Men tillsammans är de en intressant
mix som plockar fram både det bästa och det sämsta hos varandra. Intressant
läsning!
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar