En författare som i alla fall en låntagare i Bräkne-Hoby
hyllat är Karin Slaughter. Men jag har inte läst henne. Tjocka böcker och med det namnet - känns så taget... Men så blev hennes bok
De fördärvade en av årets bästa översatta kriminalromaner. Dags att testläsa
tänkte jag! Oh, jösses så bra den var!
I vanliga fall är en deckare en deckare.
Även om de tar upp ämnen och händelser från verkligheten känns de jag läst ändå
påhittade. Men denna bok av Slaughter kändes. För den tar upp de ämnen som vi
läst mycket av under hösten i tidningar, sociala medier och hört om på tv –
#Meetoo-kampanjen. I boken är det inte nutid utan 1974. Och kanske just för att
det är så länge sedan tycker jag att det borde vara historia. Att trycka ner
andra människor och utnyttja andra på grund av kön och ras eller vad det nu är. Men vi inser ju att
det inte är så…
Platsen är Atlanta i USA, yrkeskåren det gäller är polisen
men det handlar lika mycket om vardagen och de roller kvinnor och män har och
tar. Vi följer två kvinnliga poliser. En som varit med ett tag, Maggie, och en
alldeles ny, Kate, som gör sina första dagar som polis. Boken handlar verkligen
bara om några dagar i deras liv. Men det händer så mycket under dessa. En
polismördare härjar i stan. 4 stycken har mördats hitintills. Nu är en av de
drabbade Maggies bror. Han överlever men inte hans partner. Övriga poliser tror
sig veta exakt vem som gjort det och klappjakten kan börja. Men Maggie inser
att det är något som inte stämmer. Varför han hennes bror inte avlossat sin
pistol (som han säger att han har), varför ljuger han om händelseförloppet? Samtidigt
följer vi Kates gatlopp i polishuset under den första arbetsdagen. Fy för den lede att börja jobba där! Läs så förstår ni vad jag menar... Inget jag avundas henne. Men dessutom
följer vi en man, någon som bevakar Kate, följer hennes rörelser och antecknar
det han ser. Vem är han?
Mordgåtan och dess lösning blandas med berättelserna
om Maggie och Kate. Hur har de hamnat här, som poliser? Ja, historien är så
otrolig bra så jag vill inte skriva mer.
/Liselott
P.S jag har hunnit läsa en till av författarinnan De vackraste. Helt annan handling, men åh så spännande! Riktigt, riktigt otäck ibland…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar