onsdag 21 februari 2018

Midnattsrosen av Lucinda Riley

En ny författare att ta till mitt hjärta! Ytterligare en i stilen nutidsberättelse varvas med dåtid… Det är både spännande, smärtsamt, tårdrypande och härligt kärleksfullt. Det varierar att utspela sig i Indiens härliga, mustiga, varma, färgrika miljö och Englands kalla, kala och strikta herresäten och gator… Det är krig och fred, flärdfulla filminspelningar, rikedom och internatskolor. Överklass mot mindre bemedlade… Här finns nog allt och det är så bra skrivet att jag knappt kunde släppa boken. Men jag var illa tvungen för boken var härligt tjock!

Dåtidsberättelsen är Anahitas. En indiska som lever ett långt och innehållsrikt liv. Innan hon dör ger hon en tjock lunta till sitt barnbarn Ari. Den berättar om en del av hennes liv och om den son hon lämnade i England. Men Ari är inte redo att läsa sin mormors berättelse, inte förrän flera år senare när han själv står inför en vändpunkt i sitt liv. Han läser och börjar söka efter sonen. Samtidigt följer vi filmstjärnan Rebeccas liv. Hon ska spela in en film på ett herresäte i England. Men kommer dit med mycket i tankarna. Ska hon gifta sig med sin skådespelande fästman eller inte. Lever hon ett lyckligt liv. När hon får bo på herresätet där filmen spelas in börjar mystiska saker att hända…

Författarens andra bok har också getts ut på svenska det senaste året. Undra just om den kan vara lika bra? Den heter De sju systrarna: Majas historia. Jag står i kö på att få läsa den…
/Liselott


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar