Siesta hela veckan

För några veckor sedan slank jag en kväll in på Siesta, som är en liten sylta i stadsdelen Gamla Väster i Malmö. Där rådde en dyblöt, gapig och ganska aggressiv stämning. Rosslig medelklassalkoholism i dess mest omysiga skepnad. Minns särskilt en ensam direktörstyp vid ett hörnbord. Håglöst satt han och spydde över tomglasen framför sig.

Det var alltså inte alls som i författaren och pianisten Jan Sigurds nya bok, Siesta hela veckan. Där har den lilla krogen upphöjts till något slags Boccaccios Fiesole; ramen för en otalig mängd skrönor och anekdoter, framförda av enbart charmigt luggslitna original. Författaren själv är naturligtvis en i mängden, lyhört läppjande ett glas husets röda. Som en gubbe på en tavla av Lennart Jirlow.

Jag tänker att Jan Sigurd, precis som kollegan Nene Ormes, skildrar en alternativ Malmöverklighet. Där Ormes frambesvärjer ett övernaturligt fantasygalleri stagar Sigurd upp gamla sköna målarkluddar, med obligatoriska repliker som: "Malmö är en kvinna, en frodig, vild och exotisk kvinna som väntar på mig". Allt i ett jazzigt Jacques Werup-universum som väl egentligen aldrig har existerat.

Men inget fel i det. Dagens Malmö är på gott och ont en stad helt utan identitet. Vilsen och orolig men samtidigt vidöppen för förslag. Exempelvis då Jan Sigurds.

Och ungefär halvvägs i läsningen sänks min raljerande gard. Jag har börjat lystra till de djupa molltoner som ljuder i flera av historierna, upptäcker nyanser och fascineras allt mer av Sigurds fenomenala förmåga till sömlösa associationer. Det är stundtals riktigt bra. Lite som Claes Hylinger. Fast kanske mindre underfundigt, men mer direkt i hjärtat drabbande. Skratta får jag också göra.

Det hela förstärks av att anekdoterna – efter lite googlande – visar sig vara så gott som sanna. Flera av bokens gamänger traskar runt även i verklighetens Gamla Väster. Med på sina sista turnéer släpade soullegenden Solomon Burke faktiskt med sig den kungatron som Sigurds kompis Skruven snickrat ihop åt honom.

Så tänk om det i själva verket är jag som dväljs i en alternativ verklighet!... Efter att ha avslutat bokens sista kapitel (det länkar osökt samman Woody Allen, Sigurds farfar, Hyllie vattentorn och en mardrömslik strapats genom Reeperbahns sämre kvarter) vill jag i vilket fall ge Siesta en chans till.  

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog