Änglatungor

Via en intresseväckande notis i en förlagskatalog hamnar så småningom Änglatungor i min hand. Vänder och vrider, vackert omslag och väldigt tjock. Författaren Dimitré Dinev har skrivit på tyska men är bulgar. Min första tanke; vad vet jag om Bulgarien? Vid Svarta Havet ja, men vilka länder gränsar till? Jag prickar två rätt och skamsen tittar jag åter på tegelstenen och börjar läsa. Det börjar bra. En kall nyårsafton möts två vilsna, livströtta och utfattiga män på en kyrkogård i Wien. De letar var för sig efter Miros grav. Om de berättar om de sina liv kan ängeln Miro kanske hjälpa. Detta är upptakten till två släkters hopflätade historia.

Jag behöver inte läsa länge förrän jag dras in i den här slingrande, myllrande och omfångsrika berättelsen. Vilken berättarglädje; fantasteri och realism, ironi och humor, jord och hav – allt på en och samma gång. Människors längtan och drömmar driver allt. Pendlande mellan urgammal landsbygd med vidskepelsen i väggarna till socialismens pamfletter i de betonggrå förstäderna, och just här är det inte utan att jag anar en besk indignation över den röda tiden.

Halvvägs inser jag att det här är en bok man tar i stora tuggor, det är då förflyttningen i tid och rum sker. Och den häftiga läsupplevelsen.

Om du bara blir det minsta nyfiken, läs gärna den här intervjun med Dimitré Dinev i Tidningen Kulturen.

/Annika

Reservera Änglatungor i bibliotekets katalog