Sista brevet från din älskade

Jag börjar kunna konceptet i Jojo Moyes böcker. Men även om jag vet vad som är att vänta är det underhållande, engagerande och spännande. Oftast varvas nutid med en berättelse som utspelar sig några år bakåt i tiden, men hitintills alltid under 1900-talet. Kärlek är som alltid huvudtemat.

Sista brevet från din älskade är inget undantag. I nutid följer vi Ellie som inte är fullt nöjd med sitt liv. Hennes gifte älskare ger henne bara en timme då och då. Hur länge ska det pågå? När ska han lämna sin fru och välja henne! Hon försöker tolka de korta sms hon får. Men jobbet som journalist leder henne ner i tidningens arkiv och hon får i sin hand ett kärleksbrev daterat oktober 1960. Det i sin tur för oss till en sjukhussäng i London på 60-talet där en kvinna vaknar upp, Jennifer. Minnet är delvis förlorat och hennes make en främling. Det tar tid innan Jennifer kan börja pussla ihop hur hennes liv såg ut före smällen, vem hon var. Hon känner sig märkligt distanserad till sin make och förstår så småningom varför. Hon hade en älskare men minns honom inte, minns inte deras relation och vet inte vart han tagit vägen. Sakta, sakta nystas hennes minne upp. Under tiden får vi även följa Anthony, en utrikeskorrespondent som återhämtar sig efter en tuff tid i Afrika, dricker mer än han borde och som snart ska träffa Jennifer för första gången.

Ellie tampas med vår tids problem och hennes kärleksaffär gör att jobbet blir lidande. Vad är viktigast i livet och vem är hon? Har hon tappat bort det där lilla extra som gör henne till en duktig journalist? Jennifer å sin sida kämpar med konventionerna och vad en överklasskvinna bör och får göra. Men när hon möter kärleken utanför äktenskapet – vilka val kan hon då tvingas göra? Det finns en del att fundera över om man vill, annars går det utmärkt att bara försjunka i berättelsen under några timmar…

/Liselott

Boken på bibliotekets webbsida.