Jag
blir ofta nyfiken på Marie Hermanssons böcker. Några har jag läst själv, andra
hör jag av andra som läst att de ofta är bra. Denna senaste var jag också
nyfiken på. Så en kväll när inget lockade i bokhyllan hemma hittade jag den som
e-bok och började läsa. Jag vet egentligen inte vad jag hade för förväntningar
men den överraskade mig. En blandning mellan mysdeckare och skröna. En motvikt
mot de deckare jag läst på senare tid som utspelar sig i nutid.
Den stora
utställningen utspelar sig i och kring Göteborg (mest) och
Jubileumsutställningen där 1923. Händelser och beskrivningar av Göteborg är
hämtade från den utställningstidning som gavs ut varje dag så länge
utställningen pågick. Ellen, en av huvudpersonerna i berättelsen arbetar på
utställningens tidning och genom sitt jobb och sina kontakter får hon reda på
både det ena och det andra. Kanske beror det också på att hon är så nyfiken.
Något som för henne mot hamnen och hamnarbetarstrejken. Där lär hon också känna
polisen Nils. Men den som börjar berätta
är Otto. En föräldralöspojke som råkar bli vän med den egensinniga åsnan Bella.
Otto är den enda som kan hantera henne. Tillsammans blir de en attraktion på
jubileumsutställningen. Sedan har vi också Albert Einstein som ska hålla tal
under utställningen. Men resan till talet blir både krokig och spännande.
Tillsammans bidrar dessa personer till en alldeles utmärkt deckarhistoria som tar mig runt
bland annat Göteborg. Marie Hermansson skapar en fin tidsbild och det känns som
den skulle kunna vara skriven förra hälften av 1900-talet. Jag hade älskat att
läsa denna i sommar. Kanske i samband med en utflykt till Göteborg…
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar