lördag 4 maj 2019

”Högspänning” av Henrik Bromander


Här finns högspänning på många plan – både berättartekniskt och innehållsmässigt. Det här är historien om elallergiska Lotta, som utstött och ratad tvingas finna sig andra sätt att leva, när samhället varken kan tillstå elöverkänslighetens existens eller stötta individen som lever i ett veritabelt helvete. Dessa brottas med exakt samma problematik som många andra i vårt samhälle som drabbas av något odefinierbart och ännu ej vetenskapligt belagt – ”finns” det inte så kan du inte vara sjuk. Och då om inte förr märks hur frisk man måste orka vara för att vara sjuk, hur stelbent vårt samhälle är gentemot de mest utsatta, och vilket märkligt hat och hån de kan tvingas utstå… såsom de ej betrodda. 

Lotta är den frånskilda gymnasieläraren i svenska, kattägare och mor till en snart vuxen son som vill leva på e-sport. Som den ambitiösa litteraturlärare hon är, är hon ingen större anhängare av den nya tidens modernare undervisning där allt mindre tid ägnas åt det som är hennes superkompetens. Och när hon en dag utsätts för rejäla slag under bältet utvecklar hon allt underligare symptom med kräkningar, huvudvärk, sömnlöshet etc. Som läsare inser man att det skulle kunna vara ett utslag av allt möjligt – vilket hon själv också tror till en början – men allt eftersom, efter en grundlig självdiagnosticering, tyder allt på att hennes kropp reagerar allt våldsammare på vårt totaluppkopplade strömsamhälle. Som den noggranna och vetenskapliga människotyp hon är, gräver hon alltså i allt hon kan komma över, som kan styrka farhågorna eller hjälpa henne att leva med problemen. Samhället - dvs sjukvården, försäkringskassan, arbetsgivaren, kollegerna, facket, vänner och bekanta etc etc - har hon noll och intet att hämta hos, hon måste själv hitta alternativa vägar till överlevnad, och det är en kamp, det är sannerligen en KAMP - utan motstycke - som hon prövas i. Hur ska hon överleva när kroppen är på väg att ge upp och hon är utstött av allt och alla? Hur långt måste hon gå?

Historien är onekligen en rejäl tankeställare kring vilket slags samhälle vi lever i, och vad det gör med oss – och dem som inte passar in. Det är lätt att känna med Lotta i hennes kamp, det är både realistiskt och övertygande skildrat, och trots att vi följer en människa i fritt fall, ifrågasatt av allt och alla, så är det någon stans en småhumoristiskt ton rakt igenom, som gör att man, berörd, orkar läsa en så djupt sorglig historia. Onekligen en bok för alla!

/Tuija


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar