"Simma med de drunknade" av Lars Mytting

För en tid sedan läste jag boken Systerklockorna av Lars Mytting och blev alldeles förälskad. Så pass att jag inte vågade läsa något nytt av samma författare på ett tag av rädsla för att bli besviken. Men till slut kände jag att det var dags att öppna Simma med de drunknade. Jag blev så tagen att jag läste boken två gånger på raken!

Simma med de drunknade är en oerhört spännande släkthistoria, där vi får följa med Edvard från Gudbrandsdalen i Norge, till Shetlandsöarna utanför Skottland och krigskyrkogårdar runt Authuille i Frankrike.

Hösten 1974 hittades Edvards föräldrar döda i Frankrike. De hade trampat på en kvarglömd mina från första världskriget. Den treårige Edvard var försvunnen, men upptäcktes fyra dagar senare på en läkarmottagning tolv mil bort. Ingen förstod hur han hamnat där. Edvard växer upp hos sin farfar på en potatisgård i Norge.

Bakom farfars hus i Saksumdalen växer björkar som farfars bror, Einar, spänt järnband om för att skapa flambjörksträ. Einar var möbelsnickare, jobbade i Paris på 30-talet, flyttade senare till Shetlandsöarna och blev skjuten i Authuille i Frankrike under andra världskriget 1944. Farfar och hans bror var ovänner under större delen av livet, främst beroende på att farfar stod på tyskarnas sida i kriget.

Redan i början av boken dör Edvards farfar. Begravningsbyrån berättar för Edvard att det redan finns en kista utsedd åt honom, och av prästen får Edvard veta att det är Einar som snickrat den. Den är i flambjörk och skickades till Norge från Shetland 1979. Vad betyder detta? Lever Einar fortfarande?

Tillsammans med flickvännen Hanne röjer Edvard huset efter farfar och hittar fem kuvert med familjens viktiga papper, pass och anteckningar. Stora frågor uppstår. Lever Einar? Varifrån kommer Edvards mamma? Vad är det för arv som verkar finnas i Authuille?

Edvard bestämmer sig för att ta reda på sin familjs historia. Han börjar med att resa till Shetlandsöarna för att hitta spår efter Einar.

Du som ännu inte läst den här berättelsen har en riktig läsupplevelse att se fram emot. Själv funderar jag på om jag ska läsa den en gång till. Kanske på norska den här gången.

/Sara

P.S Vill du veta vad Liselott tyckte om boken när hon läste den 2016 så finns det i bloggen.