Simma med de drunknade

Jag kan nästan inte beskriva handlingen i boken Simma med de drunkande utan att det blir virrigt. Enklast är nog att uppmana er att börja läsa. Men jag gör ett försök. Jag gillar den bland annat för författarens skildring av Edvard. En kille som växt upp med sin farfar och farmor på en bergssida i Norge. Levt ensligt och utan särskilt många vänner. Livet har bestått av gården han bor på, potatisen och fåren. Han tror sig veta vem han är, en kille som klarat sig genom grundskolan och sedan börjat arbeta hemma på gården. Mer om hans uppväxt, relationer etc avslöjas efterhand som berättelsen växer fram. 

Edvard vet att hans föräldrar dog när han var tre år. Men han vet inte exakt vad som hände. Ingen har någonsin berättat. Inte förrän både hans farmor och farfar är döda och den gamle prästen bryter tystnaden. Då dyker även det ena mystiska föremålet efter det andra upp i form av gamla brev, konsertbiljetter och en förunderlig kista. Efter detta vet Edvard att han måste ut och resa. Han som knappt lämnat dalen han växt upp i reser nu till Shetlandsöarna för att söka en förlorad släkting.

Lars Myttings skildring av naturen, mötena, husen, hemligheterna, vädret ja allt han stöter på känns i mig när jag läser. Undan för undan väcks minnen till liv för Edvard. Ska han få svar på sina frågor och hitta lösningar på de mysterier han upptäcker längs vägen. Det är inte endast svaret på hur hans föräldrar dog utan även vem han själv är och vilket liv han vill leva. På vägen upplever han kärlek, sorg, förtvivlan och svek. Jag inser nu efteråt att detta är en av de böcker jag vill läsa igen. Bara jag skriver det här börjar jag tänka på handlingen och fundera över passager i boken.

/Liselott

Boken på biblioteket webbsida att reservera eller läsa som e-bok.