Jag hittar mycket spännande böcker när jag sätter upp det ni lånat hem. En hade en titel och ett omslag som fick mig att slå upp boken och läsa de första raderna. Pauvla Agrippa hade dött klockan tre på eftermiddagen; nu låg hon med händerna korsade och stilla en bit under den välformade bysten vars transparenta hud blottade vener tunna som gammal spets, lila vener som nu bara var ett kartsystem över de banor i vilka hennes liv en gång hade flutit.
Hon hade inget emot döden och familjen är samlad runt henne. Snart är hon borta för alltid på ett minst sagt udda sätt! Det är den första novellen i samlingen En farlig flickas dagbok av Djuna Barnes. Den får mig att vilja läsa nästa novell och sedan nästa och nästa… Det jag finner tilltalande med noveller är möjligheterna till en mångfald av berättelser på få sidor. Visserligen väldigt korta men oändligt levande. Men sedan beror det på vem som skrivit dem.
Dessa samlade och översatta av Christian Ekvall gillar jag även om de är dystra. Inga muntra levnadsöden alls, mer missnöje och vanmakt, och döden är ständigt närvarande. De tilltalar mig nästan allihop. Relationerna och personerna är det viktiga. Personernas tankar, det de talar om, iakttar och vad de gör. Platsen och tiden är oväsentlig även om tidsmarkörerna finns där. Eller är det kanske det som tilltalar mig? Dessa noveller skrevs mellan 1917 och 1942, en tid jag gärna läser om i skönlitteraturen.
Djuna Barnes hade jag inte hört talas om förrän jag fick denna bok i min hand. Men hon ska visst vara både kultförklarad och queerfeminist (innan ordet fanns) och skrev förutom noveller även drama, lyrik och repotage. Upptäck henne du också!
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar