Ärr av Audur Ava Olafsdottir

Ärr var en bok jag funderade över om jag ens skulle läsa klart. Började inge vidare. Inte intressant. Jonas skaffar en tatuering, funderar över om han tillfört världen något och inser att nej, ingenting. Inte ens hans dotter är hans… Inte heller besöket hos sin förvirrade mamma på hemmet är upplyftande – hon blir bara magrare och pratar mest om sitt, lyssnar inte på honom. Varför ska han fortsätta att leva?

Men detta händer i början av maj. Jag vet att mannen lever 31 maj för då står han naken framför en kvinna. Dagen efter planerar han att slipa och lacka golven på Hotel Silence.

Men hur når han dit. Hur hamnar han på Hotell Silence, beläget i en krigshärjad stad? En stad där kulhålen syns i väggarna, minorna ligger nedgrävda och det är många ställen och stigar man inte får trampa. Eftersom Jonas inte kan ta livet av sig hemma och riskera att dottern hittar honom har han valt att resa utomlands. Har han tur blir han skjuten i ett gathörn eller lyckas trampa på någon mina. Han reser med lätt bagage, förutom att borrmaskinen följer med så han kan skruva upp en krok i taket…

Men inte ens på detta avlägset belägna hotell där få turister syns till blir han tillräckligt osynlig för att kunna skruva upp sin krok. För förutom ytterligare två gäster bor där tre personer, de två som driverhotellet och en pojke. Pojken springer ut och in som han vill i rummen. Dessutom har Jonas snart blivit du med kvinnan. Så nej, här kan han inte heller ta livet av sig. Istället hjälper han till att rensa kranar och duschmunstycken…  

Det är när Jonas kommer fram till Hotell Silence som jag tycker berättelsen börjar bli intressant. Hur är det att landa i ett land och en stad där så många är borta, döda eller utflyttade, där mycket är raserat och knappt några inkomster finns… Han möter olika personer. Taxichauffören, restaurangägaren där han får sin middag, entreprenören som bygger upp delar av stan och de som driver hotellet. Det är möten som sakteliga förändrar honom medan han väntar på rätt tillfälle att ta livet av sig. För kan Jonas inte undvika att bry sig om människor han har runt sig. Människor som förut bara var personer i ett krigshärjat land men som han nu möte varje dag. Människor som behöver något, något han kan ge dem. Författarinnans två tidgiare böcker (Rosa Candida och Den sista kvinnan) brukar jag rekommendera och så kommer jag att göra även med denna.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog på webbsidan. Kan läsas direkt som e-bok!