Ormen i Essex av Sarah Perry

Detta är en bok jag tyckte riktigt bra om och sådana kan jag ha väldigt svårt att beskriva. Jag vill bara sticka dem i händerna på folk och säga: Läs den. Så läsupplevelsen blir din egen, att du själv får dyka in och lära känna människorna, dras med i beskrivningarna och miljön och uppslukas (som jag gjorde). Men något mer vill du kanske veta om den? Var du på Bokcaféet i Ronneby i april hörde du en presentation som jag inte var nöjd med, här kommer en annan version...

Coras make dör och begravs. Äntligen är hon fri att göra vad hon vill. Hon har en förkärlek för vetenskap, att söka efter fossil och vill upptäcka något. Ett bra ställe för detta verkar vara Essex och hon reser till stan Colchester.  Hon vandrar vart hon vill, klädd som hon vill och läser massor. Bryr sig inte om vad folk tycker. Med sig har hon sin tjänare Martha och sonen Francis. 

Cora får höra om Essexormen, det mystiska sjöodjur som skymtats i trakten igen (senast 1669) och vill finna det. Hon träffar på ett par kära vänner i Colchester, adliga och rike Charles Ambrose och dennes fru Katherine. De för henne samman med prästen Will och hans fru Stella. De bor bra till och borde kunna hjälpa henne i sökandet efter ormen. Snart är Will och Cora de närmaste vänner och vandrar tillsammans och diskuterar och träter om den ena och än det andra.

I berättelsen introduceras tidigt även läkaren (och Coras vän) Trollet och Spencer. Berättelsen kretsar kring dessa personer och de var lätta att ta till mitt hjärta. Ingen av dem är perfekt på något sätt. De har sina käpphästar, önskedrömmar och mål de försöker uppnå. De är formade av de människor de levt med, av den samhällsklass de är födda till men även dem de inspireras av och vill efterlikna. 

Sarah Perry skriver en berättelse som är intressant, spännande och fascinerande. Här ryms relationer, avundsjuka, kärlek och vänskap. Den fångar mig och jag har svårt att motstå den. Allt är mustig och intensivt beskrivet. Vi både iakttar personerna och följer deras tankar. När jag läser kommer jag att tänka på Katherine Webbs ena bok, den jag tyckt mest om, Sanningen om Alice. Även den utspelar sig under 1800-talet fast mycket tidigare. Men även den innehåller ett mörker. Människorna har verkligen många sidor och berättelsen är inte så smidig eller så förutsägbar som de med mer feelgood-känsla.

/Liselott

Reservera boken på bibliotekets webbsida, finns att läsa direkt som e-bok.