Bokcafé Ängeln 28/10

Bokcafé Ängeln är Kvarteret Ängelns motsvarighet ”in real life” (som barnen plägar säga). Under gemytliga former pratar bibliotekspersonal sig varma om sina favoritböcker, inför en fikande publik. Torsdagens bokcafé var inget undantag. Kaffet var gott, talarna entusiasmerande och vädret alldeles lagom höstruskigt.

Anna-Greta, bokcaféets grundare och eldsjäl, hade nyligen läst Fredrik Sjöbergs Den utbrände kronofogden som fann lyckan, en bok som hon beskrev som en ”synnerligen lärd essäsamling”. Trots det högst vetenskapliga innehållet (Sjöberg är insektsexpert) menade hon att de lätt kåserande texterna, om allt från dyngbaggspedagogik till grindvalars menopauser, lockade till flera skratt.

Anna-Greta uppehöll sig därefter vid fenomenet Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, en bok som trots minimal medial uppmärksamhet har haft en tvåsiffrig reservationskö i över ett års tid. Anna-Greta beskrev Jonas Jonassons berättelse om den pigge pensionären Allan Karlssons minst sagt äventyrliga rymning genom världen som en glad bagatell.

Anna-Gretas tredje boktips gällde Kristina Mattsons Landet utanför, en dystopisk reportagebok om urbanisering och döende kommuner.

Jenny tog tillfället i akt att komma ut som språkpolis. Detta apropå det nya praktverket Språken i Sverige, en del av Svensk nationalatlas. Boken beskrev hon som en guldgruva, och förordade framförallt avsnitten om svenska dialekter.

I övrig vände Jenny våra blickar mot det kuperade grannlandet i väst. Kultförfattaren Erlend Loe är en av hennes absoluta favoriter, och hans Stilla dagar vid Mixing part tycktes inte ha gjort henne besviken. Kjersti Annesdatter Skomsvolds Ju fortare jag går, desto mindre är jag, en tragikomisk berättelse om en äldre, lätt missanpassad dams möda med att göra intryck på sin omgivning, är enligt Jenny en annan norsk pärla.

Tine föregrep kommande bokcafés tema genom att berätta om böcker som hon troligtvis aldrig kommer att glömma. Ildefonso Falcones de Sierras Katedralen vid havet är exempel på en sådan. Tine beskrev den som en grym och äkta berättelse om 1300-talets Barcelona, och tyckte sig under läsningen kunna dra vissa paralleller till andra världskriget.

Reif Larsens Valda verk av T. S. Spivet är enligt Tine en märklig och fascinerande bok. Handlingen kretsar kring hur huvudpersonen, för att skapa ordning i en orolig närmiljö, hela tiden är sysselsatt med att rita kartor. Hans uppenbara tecknartalang får honom att så småningom rymma från sin dysfunktionella familj.

Slutligen delade Tine med sig av sin upplevelse av Sofi Oksanens Utrensning. Denna enormt hyllade roman, vars laddade stämning och drabbande kvinnoöden ger en oerhört stark bild av Estlands grymma historia, förtjänar fortfarande all uppmärksamhet den kan få.

En flod av god läsning således, presenterade i sann Ingalill Mosanderanda under en drygt timslång sittning. Åhörare med näsa för samband och strukturer skulle kunna skönja följande ganska genomgående teman: pikaresker, rymlingar, grannländer.

/Martin

Testa nytt: Novell

Det brukar aldrig bli av. Jag har haft hemma novellsamlingar innan som inte blivit färdiglästa. Men efter att ha hört och läst att den ska vara något lite extra så gör jag ett försök. Har lånat hem novellsamlingen Båten av Nam Le. Alla noveller i den ska ha anknytning till vatten.

Det har redan gått en vecka och jag har inte öppnat boken. Det är en låntagare som vill läsa den efter mig så jag har den bara hemma en vecka till. Nu får jag ta mig i kragen och börja på den. Den kanske är jättebra...

/Liselott

Strindbergs stjärna

När jag öppnade Strindbergs stjärna skriven av Jan Wallentin visste jag inte riktigt vad som väntade. Men den inleddes på ett sådant sätt att jag hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig. Ett möte, vattenfyllda gruvgångar, ett mystiskt fynd och mord. Det mystiska fyndet sprids över världen via dagstidningarna. En man blir motvilligt indragen och hans nyfikenhet väcks.

Efter några hundra sidor och introducerandet av någon slags sekt med intresse i fyndet tvingas jag lägga ifrån mig boken. Behöver sova några timmar innan jag ska upp och jobba. Inser att jag behöver en dag utan något annat inplanerat för att kunna avsluta boken. För att bara läsa några kapitel i taget av den kan jag inte.

I söndags kunde jag gotta mig åt fortsättningen, den makalösa jakten på ledtrådar och flykten undan förföljare. Det finns kopplingar till andra världskriget, Nils Strindbergs luftballongsfärd till nordpolen och andra mer eller mindre osannolika sammanträffanden. En spännande thriller i samma anda som Da Vinci-koden.

Reservera boken i bibliotekets katalog.

/Liselott

Frankt

(Varning! I följande inlägg förekommer ett så kallat "runt ord".)

Igår gjordes ett något djärvt inköp till bibliotekets samlingar: brottarlegenden Frank Anderssons självbiografiska bok Frank: sanningen om lögnerna. Jag har ännu inte tagit del av några utdrag eller recensioner. Dock väcker bokens innehållsförteckning onekligen en del nyfikenhet, alternativt förfäran. Eller vad sägs om rubriker som: ”Mera hästkrafter”, Motorcykel i Poolen”, ”Frank, the womenizer”, ”Ta med dig dörren!”, "Brottarstycke från mattkanten: ’Kuken ska ha sitt’”, ”High Chaparall”, ”Franks floorfillers”, "Aha, dom knarkar!", ”Frank, damernas ädle riddare”...

(Med)författare till boken är Joakim Langer. Hans tidigare biografier heter saker som Kung Kalle av Kurrekurreduttön och Mannen som hittade Tarzan. Möjligen går det alltså att ana en viss tendens.

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog

Lågmäldhetens mästare

”I wanna go, I wanna go –to Ontario”, sjöng det trevliga gamla powerpopbandet The Posies någon gång på nittiotalet. Numera slipper jag undra vad det var som hägrade i denna kanadensiska jätteprovins. Efter att ha umgåtts med Alice Munros fint utmejslade persongallerier känns den nämligen som ett andra hem.

Sedan slutet av 60-talet har Alice Munro regelbundet kommit ut med nya novellsamlingar, de flesta med Ontario som skådeplats. Dock är det först på senare år som hon på allvar har uppmärksammats här i Sverige, ett öde som hon delar med exempelvis Richard Yates. Ett absolut gehör för det mänskliga psyket är en annan gemensam nämnare hos de båda författarna, liksom knivskarpa analyser av nordamerikansk vardaglighet.

I För mycket lycka, Munros senaste novellsamling, sträcker sig historierna ofta över flera år, ibland decennier. De hinner ske flera mord, olyckor och andra katastrofer. Familjelivet är hela tiden dömt att misslyckas, och med historiernas ofta tvära kast ger Munro drabbande bilder av rotlös ensamhet.

Allt är dock lugnt, lågmält och (skenbart) enkelt berättat. Inga krångliga bisatser eller staplar av adjektiv. Munros flickor, mödrar och äldre damer präglas av ett slags förstående ödmjukhet inför livets oförutsägbarhet. Livet går vidare, även efter det att ens närmaste just mördat de gemensamma barnen, plötsligt blivit förälskad i en yngre möbelsnickarlärling, eller fallit ner i en bergsklyfta. Allt blir snart till vardag, som man som läsare så tydligt känner igen sig i.

Som hängiven cyklist kan jag för övrigt varmt rekommendera ljudboksversionen av För mycket lycka. Som väntat fångar Helena Brodins inläsning stämningen perfekt.

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog



För höga förväntningar?

Med Tracy Chevaliers tidigare böcker i minnet hade jag höga förväntningar på hennes nya bok Okända väsen. Liksom i tidigare böcker skriver hon om starka kvinnor som utmanar sin tids regler och förväntningar om vad damer bör sysselsätta sig med och hur de bör uppföra sig. I denna bok följer vi dels Mary Anning, en fattig flicka som har öga för att leta fossil och dels Elizabeth Philpot, en ogift välbeställd kvinna som delar hennes intresse. Den utspelar sig i England under tidigt 1800-tal. En tid då flera viktiga upptäckter gjordes inom naturvetenskapen. Kvinnorna har funnits i verkligheten och händelser i boken har ägt rum.

Kanske är det att det inte går att bryta vissa konventioner under denna tid som gör att jag har svårt att älska denna bok. Men den är ändå mycket läsvärd. Jag lär om fossila fynd jag inte känt till innan, tar del av hur en fattig familj drabbas när maken dör, intrigerna i en liten ort längs den engelska kusten, spelet mellan olika samhällsklasser. Dessutom hoppas, hoppas, hoppas jag under hela läsningen att Elizabeth och Mary ska få sina önskningar uppfyllda och bli lyckliga.

/Liselott

Böcker av Tracy Chevalier i bibliotekets katalog.

Slut

Det där med slut är inte lätt. Slutet på böcker, alltså.

Ett av de underbaraste slut jag har upplevt finns i Philip Reeves fantasytetralogi, den som börjar med De vandrande städerna. När man har förvånats, förskräckts, funderat och njutit sig igenom denna science fictionserie, både dystopisk och hoppingivande (människan är sig trots allt ganska lik genom årtusenden) kommer man till en avslutning som är lik en stilla, tidlös, solbelyst skogsglänta efter en strapatsrik vandring över stock och sten.

Mycket är slut och borta, annat finns kvar i nya former. Ett överlever: berättelsen.

Katerina Janouch har skrivit en trilogi om barnmorskan Cecilia (Bedragen, Systerskap, Hittebarnet.) Det är fullt läsbara böcker, om än inte odödliga. De är en blandning av thriller, äktenskapsroman och yrkesskildring. Det låter rörigt men känns bra att läsa, hur nu författaren bär sig åt. Man läser hennes böcker, vad de än handlar om.

Men slutet! Titeln Hittebarnet borde ju ha klingat som en varningssignal. Ändå blir jag helt förbluffad när jag ställs inför detta plötsliga sammanbrott i det dittills rätt realistiska berättandet. Snopet. Tur att jag inget anade i förväg, för då hade jag inte börjat läsa!

/Margareta

Reservera Reeves böcker i bibliotekets katalog

Reservera Janouchs böcker i bibliotekets katalog

Fucking Sofo

Bortskämd med senare tecknare som Åsa Grennvall, Liv Strömquist och Anneli Furmark är det lätt att glömma vilken utpräglat manlig företeelse tecknade serier för vuxna länge var. Det räcker att gå ett drygt tiotal år tillbaka i tiden. I kretsen av alternativa serieskapare kring tidskriften Galago fanns det egentligen bara ett riktigt lysande undantag: Lena Ackebo.

I snart trettio år har en lång rad svenska samtidsfenomen obarmhärtigt avkodats och satiriserats av Lena Ackebos penna. Det är alltid träffande, roligt och oerhört bra. Ofta nattsvart, och kittlande nära gränsen till rent folkförakt. Så exempelvis i serierna om familjen Brynebrink, vars medlemmar är käckt förslavade under Bingo-Berra, dokusåpan Muppriket, och en absurt uppskruvad konsumtionshets.

I Fucking Sofo, Ackebos senaste seriealbum, är det typer förekommande i området Sofo (akronym för Söder om Folkungagatan) på Södermalm i Stockholm som hamnar under luppen. Surdegsbakande lattepappor, övervintrade proggare, desperata ståuppare, maniskt skrattande tjejgäng. Alla framställs de som tragiskt vilsna i en värld full av tomhet. Sidorna fylls av deras ändlösa dialoger, komiskt dränerade på mening:

-Men gud hallå! Vart är ni på väg?

-Vi vet inte…

-Får man hänga me?

-Vart då?

-Inte vet jag…

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog

Norska madeleinekakor

Norrmannen Karl Ove Knausgårds mer eller mindre självbiografiska romanserie Min kamp tycks ha lämnat få landsmän oberörda. Den omfattande mediestormen har inget med den något iögonfallande titeln att göra, utan kretsar i stället kring seriens minst sagt utlämnande karaktär. Att fjorton av Knausgårds släktingar ska ha skrivit under ett protestbrev mot böckerna, publicerat i tidningen Klassekampen, säger en del om innehållet. Vid sidan av sig själv är det sin egen framlidne far som Knausgård går hårdast åt. Hans lågmält skräckinjagande maktutövande är det nav som berättelserna kretsar kring.

När nu den första delen av Min kamp har översatts till svenska finns det dock inget som tyder på att mediestormen har följt med på köpet. För det första så är betydligt färre svenska läsare bekanta med de personer som utlämnas. För det andra så har väl vi redan fått vår beskärda del av debatter om radikal litterär ärlighet. Jag tänker på Lars Noréns dagböcker och Maja Lundgrens Myggor och tigrar.     

Att översättningen av Min kamp kommer att bli läst råder det dock inget tvivel om. Knausgård uppehåller sig dels vid sin tonårstid, dels vid tiden strax efter den nedsupne faderns död. Och det är hela tiden hypnotiskt bra. Genialiteten ligger bland annat i hur Knausgård hela tiden fokuserar på det absolut väsentligaste, på till synes ovidkommande små detaljer som får minnesmaskineriet att spinna igång på allvar: ljudet av en bildörr, ytan på ett köksbord, spegelbilden i en mörk fönsterruta. Berättartekniken för tankarna till Marcel Proust, vars förnimmelse av en madeleinekaka doppad i lindblomste bryter minnets fördämningar och resulterar i över tretusen sidor På spaning efter den tid som flytt.

Knausgård är för övrigt uppe i samma kvantiteter. I Norge har fem delar av Min kamp hunnit komma ut, och efter att ha slukat den första så är frågan om jag orkar vänta på översättningen av den andra. Bokmål ska väl egentligen inte vara någon match.

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog

Nattvandraren

Efter att ha nästan sträckläst Andrew Talyors förra bok Det blödande hjärtat har jag nu fått gotta ner mig i hans senaste bok Nattvandraren. Tillsammans med huvudpersonen John Holdsworth förflyttas jag till lärostaden Cambridge år 1786. Jag får ta del av spelet och relationerna mellan människor; samhällsklasser både inom Jerusalem college och i staden.

Holdsworth har förlorat nästan allt, sonen, hustrun och sin affärsrörelse. Han blir erbjuden uppdraget att bota en yngling, Frank Oldershaw, som blivit mentalt sjuk. Men vad är det egentligen som ligger bakom sjukdomen? Är det spöket han påstår sig sett eller något annat? Holdsworth ställs inför många svårförklarade gåtor. Ska han lyckas lösa alla? En spännande och fascinerande berättelse. Jag vill läsa fler böcker av Andrew Taylor.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

Äntligen!

Kvarteret Ängeln är sedan länge beteckningen på den del av Ronneby centrum där stadsbiblioteket huserar. Från och med idag är det även namnet på en blogg, det vill säga denna. Sju år efter haussen har bibliotekspersonalen således tagit sig samman för att inifrån bloggosfären tipsa om god läsning och annan kulturell förkovran.

Vi kommer framförallt att skriva om våra favoriter bland bibliotekets nya böcker, filmer, skivor och tidskrifter, men uppmärksamhet kommer också att ägnas bibliotekets mer eller mindre glömda och gallringshotade äldre guldkorn. Bloggen blir ett komplement till det ivriga samtal kring litteratur, film och musik som ständigt (i alla fall vill vi gärna tro det) pågår bland bibliotekets hyllor. Vi hoppas alltså att så många som möjligt ska hitta hit, och att kommentatorsfältet får veta att det lever.

/Martin