Strindbergs stjärna

När jag öppnade Strindbergs stjärna skriven av Jan Wallentin visste jag inte riktigt vad som väntade. Men den inleddes på ett sådant sätt att jag hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig. Ett möte, vattenfyllda gruvgångar, ett mystiskt fynd och mord. Det mystiska fyndet sprids över världen via dagstidningarna. En man blir motvilligt indragen och hans nyfikenhet väcks.

Efter några hundra sidor och introducerandet av någon slags sekt med intresse i fyndet tvingas jag lägga ifrån mig boken. Behöver sova några timmar innan jag ska upp och jobba. Inser att jag behöver en dag utan något annat inplanerat för att kunna avsluta boken. För att bara läsa några kapitel i taget av den kan jag inte.

I söndags kunde jag gotta mig åt fortsättningen, den makalösa jakten på ledtrådar och flykten undan förföljare. Det finns kopplingar till andra världskriget, Nils Strindbergs luftballongsfärd till nordpolen och andra mer eller mindre osannolika sammanträffanden. En spännande thriller i samma anda som Da Vinci-koden.

Reservera boken i bibliotekets katalog.

/Liselott