Bokcafé Ängeln 28/10

Bokcafé Ängeln är Kvarteret Ängelns motsvarighet ”in real life” (som barnen plägar säga). Under gemytliga former pratar bibliotekspersonal sig varma om sina favoritböcker, inför en fikande publik. Torsdagens bokcafé var inget undantag. Kaffet var gott, talarna entusiasmerande och vädret alldeles lagom höstruskigt.

Anna-Greta, bokcaféets grundare och eldsjäl, hade nyligen läst Fredrik Sjöbergs Den utbrände kronofogden som fann lyckan, en bok som hon beskrev som en ”synnerligen lärd essäsamling”. Trots det högst vetenskapliga innehållet (Sjöberg är insektsexpert) menade hon att de lätt kåserande texterna, om allt från dyngbaggspedagogik till grindvalars menopauser, lockade till flera skratt.

Anna-Greta uppehöll sig därefter vid fenomenet Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, en bok som trots minimal medial uppmärksamhet har haft en tvåsiffrig reservationskö i över ett års tid. Anna-Greta beskrev Jonas Jonassons berättelse om den pigge pensionären Allan Karlssons minst sagt äventyrliga rymning genom världen som en glad bagatell.

Anna-Gretas tredje boktips gällde Kristina Mattsons Landet utanför, en dystopisk reportagebok om urbanisering och döende kommuner.

Jenny tog tillfället i akt att komma ut som språkpolis. Detta apropå det nya praktverket Språken i Sverige, en del av Svensk nationalatlas. Boken beskrev hon som en guldgruva, och förordade framförallt avsnitten om svenska dialekter.

I övrig vände Jenny våra blickar mot det kuperade grannlandet i väst. Kultförfattaren Erlend Loe är en av hennes absoluta favoriter, och hans Stilla dagar vid Mixing part tycktes inte ha gjort henne besviken. Kjersti Annesdatter Skomsvolds Ju fortare jag går, desto mindre är jag, en tragikomisk berättelse om en äldre, lätt missanpassad dams möda med att göra intryck på sin omgivning, är enligt Jenny en annan norsk pärla.

Tine föregrep kommande bokcafés tema genom att berätta om böcker som hon troligtvis aldrig kommer att glömma. Ildefonso Falcones de Sierras Katedralen vid havet är exempel på en sådan. Tine beskrev den som en grym och äkta berättelse om 1300-talets Barcelona, och tyckte sig under läsningen kunna dra vissa paralleller till andra världskriget.

Reif Larsens Valda verk av T. S. Spivet är enligt Tine en märklig och fascinerande bok. Handlingen kretsar kring hur huvudpersonen, för att skapa ordning i en orolig närmiljö, hela tiden är sysselsatt med att rita kartor. Hans uppenbara tecknartalang får honom att så småningom rymma från sin dysfunktionella familj.

Slutligen delade Tine med sig av sin upplevelse av Sofi Oksanens Utrensning. Denna enormt hyllade roman, vars laddade stämning och drabbande kvinnoöden ger en oerhört stark bild av Estlands grymma historia, förtjänar fortfarande all uppmärksamhet den kan få.

En flod av god läsning således, presenterade i sann Ingalill Mosanderanda under en drygt timslång sittning. Åhörare med näsa för samband och strukturer skulle kunna skönja följande ganska genomgående teman: pikaresker, rymlingar, grannländer.

/Martin