Men det är något konstigt med cirkusen. De som uppträder slutar att åldras. Alla utom tvillingarna som föds natten då cirkusen öppnar. Åren går och cirkusen uppför sig allt konstigare. Kan det bero på att de tävlande snarare börjar samarbeta än tävla? Cirkusen skevar, krackelerar, magin som hållit den levande och fungerande börjar fallera. Vad är det för mörka krafter som styr det hela? Hur ska tävlingen sluta? Vad händer med den som förlorar?
Handlingen förs framåt i två parallella spår. Ett som börjar 1873 och berättar om upptakten till tävlingen, skapandet av cirkusen, människorna involverade och hur den fungerar från öppnandet 1886. Det andra börjar 1897, då Bailey smyger sig in på cirkusen och möter en av tvillingarna. Nästa gång cirkusen stannar i närheten av Baileys hem, 1902, får han ett erbjudande om att följa med den. Han har en roll att spela i cirkusens framtid.
Vilken debutroman! Jag gillar berättelsen och världen Morgenstern skapat. Den är så häftig och fantasieggande. Hon har får till en berättelse med en skärva som gör ont, skapar en osäkerhet över hur det hela ska sluta. Jag önskar att det ska sluta lyckligt för Celia, Marco och alla andra men förstår samtidigt att det knappast är möjligt…
Vilken debutroman! Jag gillar berättelsen och världen Morgenstern skapat. Den är så häftig och fantasieggande. Hon har får till en berättelse med en skärva som gör ont, skapar en osäkerhet över hur det hela ska sluta. Jag önskar att det ska sluta lyckligt för Celia, Marco och alla andra men förstår samtidigt att det knappast är möjligt…
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar