lördag 27 januari 2018

Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl

Söndag kväll kom jag på att jag skulle ha någon mer bok till onsdagens Bokcafé Ängeln, så jag började läsa denna. Börjar bra, men jag undrar om jag hinner läsa ut den, kändes lite långsam. Så plockade jag upp den måndag kväll för att komma några sidor längre och kunde inte sluta läsa…

Det är författarens debut för vuxna läsare. Hon har lyckats skriva en vacker berättelse i beskrivningar, ord och miljö. Den är fylld av ljus men också av mörker, våndor och kval. Här ryms glädje och ömhet. Flera gånger får jag tårar i ögonen...Hon skriver om längtan men på ett sätt som får mig att reflektera över hur olika människors längtan är. Hur olika vi tänker och känner. Hur olika vi tar in omgivningen beroende på erfarenheter, ålder och hur vi ser på allt och alla runt oss. 

Elis som är bokens huvudperson iakttar denna morgon och funderar. Hans äldre syster Signe var inte hemma igår kväll och han missade henne i morse. När far och han är ute med båten frågar han men får inget svar. Konstigt. Kanske saknas några av hennes saker? Innan han far in till byn för att sälja fisken de fångat kollar han. Ja, kanske är några saker borta. I byn frågar han runt om någon sett henne, ingen vet något. Han fortsätter fråga hemma men fars och mors förklaringar känns inte äkta. Signe är borta. Hon var ljuset i familjen och saknas så. Så skär sig mor när hon rensar fisk. Ett litet sår som läggs om. Snart svullnar handen, hon får feber, dör. Elis vet att för att det ska bli bra där hemma i stugan måste Signe komma hem. Det duger inte bara med far och han. Innan mor dog berättade hon vart Signe tagit vägen och Elis ger sig iväg. 

Hittar han henne, hur är vägen dit? Återvänder någon av dem till stugan vid havet. I all sin finstämdhet och utan stora skeenden eller så dramatiska händelser drabbar den här berättelsen mig. Får mig att iaktta Elis och fundera över hans tankar och handlingar. Han är blott 14 år gammal. Jag glömmer det ibland när jag läser. Men året är 1920, han har fått ta ansvar hemma och känns ibland vuxen men likväl är han och har varit ett barn.
Författaren tar upp skillnaderna mellan folk och folk, de med skor på fötterna och de som saknar, lösdrivarna… De som bor här eller där. Men också skillnaderna i sinnet, i tankesättet i inställningen.

Den var så bra.


/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog. Kan både läsas och lyssnas på direkt då den finns som e-bok och e-ljudbok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar