Romanen är ett väldigt gripande relationsdrama runt familjen
som fenomen – vad utgör egentligen en familj och är alltid blod tjockare än
vatten? Berättelsen utspelar sig främst på två tidsplan – dels under 80-talet och
dels 2010 - med några klargörande nedslag i tidigt 60-tal, och det är två
pojkar och deras familjer vi får följa.
Axel växer upp ute i havsbandet i Roslagen under 80-talet
med en mycket dominant pappa och en något förtryckt mamma. Hans sommarkompis
Johan däremot lever ett betydligt mer harmoniskt och lyckligt liv, och i
13-årsåldern fattar Axel beslutet som kommer att forma hela resten av hans liv
– han rymmer hemifrån och flyr in till Norrtälje, till Johans familj, och
lyckas genom omständigheter få bli kvar. Och Johan blir brodern som egentligen
inte är hans bror.
Tjugofem år senare, när Axel är nyskild och Johan lever med
trassliga affärer och för mycket alkohol, tvingas Axel åka ut till sommarhuset
för att titta till Johan, och kvar i grannhuset ser han att hans biologiska
mamma bor kvar. Mamman som blev änka under ett dramatiskt julfirande familjerna
emellan för många år sedan. Han vill än i denna dag inte behöva befatta sig med
henne, han fick nog av sin trasiga familj som barn, men efter Johans mammas död
får han en bunt brev som växlats mellan de två mammorna genom årens lopp, brev
som både antyder och avslöjar hemligheter inte ämnade för någon annan än de två
kvinnorna.
Både Axel och Johan tvingas omvärdera både det ena och det
andra och Axel finner sig stå inför en uppgörelse med sitt förflutna – alltför
mycket kring hans familj har inte varit som han trott, och nya vetskaper
tvingar honom vidare, förbi bitterhet, mot försoning och nya insikter.
Det är en väldigt kärleksfullt berättad historia, med fler
personers ingångar i dramat än vad jag låter framgå här. Många tvingas
acceptera det som varit och måste våga se framåt. Många är de val som styrt
ödet och ibland fick det ödesdigra konsekvenser. Och hur avgörande är
egentligen det där med blod, om tillhörighet är något man väljer själv?
Mycket läsvärd historia, som hade förtjänat en avsevärt
bättre korrekturläsning! Försök absolut bortse från den!
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar