”Svavel” av Patrik Vult von Steyern

Med spänning och höga förväntningar har jag läst författarens andra roman, efter att debuten ”Elefantkyrkogården” berört mig djupt. Och inte blev jag besviken, inte alls, men det är onekligen en helt annan berättelse han skapat denna gång. Vilket imponerar – två så väsensskilda genrer behärskar inte alla. Och även om döden är den röda tråden även här, så är det på ett helt annat plan – här är det ond bråd sådan, som ruskar om ordentligt. Och redan i prologen blir vi varse att Britta, en utav huvudkaraktärerna, blir bragd om livet. Med denna vetskap får vi följa hur den 17-åriga flickan år 1675 tvingas lämna föräldrahemmet för ett liv som piga på en av de finaste gårdarna i socknen i Dalarna, men aldrig riktigt kommer in i gemenskapen med de andra pigorna och drängarna – tvärt om. Illasinnat och direkt elakt är t ex mötet med pigan hon delar stuga med, och allt eskalerar och sprider sig efter hand, till att hon slutligen blir anklagad för häxeri – många verkar vilja bli av med henne. Ensam och olycklig står hon stolt, trots de övergrepp hon utsätts för. Hur allt slutar vet vi ju redan, men inte anledningarna till det.

Parallellt med Brittas historia får vi i nutid lära känna gymnasieläraren Alexander, som helt oförhappandes får ärva ett torp efter sin pappas kusin som han aldrig direkt känt. Men glad och lycklig beger han sig till Dalarna och bara älskar sitt arvegods från första stund. Vacker som en tavla, djupt inbäddad i grönska, ligger den avskilt belägna lilla gården, där han njuter i stora drag från första stund. Huset är gammalt men välhållet, byggd ovanpå en ännu äldre jordkällare, och bekvämligheterna begränsade, vilket dock inte stör honom nämnvärt. Mobiltäckningen t ex kunde varit bättre, men går att leva med. Dock grumlas idyllen en smula av oförklarliga saker som händer; till exempel både ser han, och hör, någon mellan varven – som bara försvinner. Han drömmer förfärliga mardrömmar om en ung flicka och vad hon utsätts för. Han störs av oförklarliga svaveldunster som kan dyka upp varhelst, närhelst. Han känner helt enkelt en närvaro. Av någon eller något. Som är mörkt. Han börjar tro att huset kan vara hemsökt av någon vilsen själ, att det är ett eko från förr som gör sig påmint, och börjar därför släktforska en smula för att se om huset kan ha någon koppling till någon Britta, som ibland förekommer i drömmar och annat. Något större stöd för sina tankar och sin oro får han dock inte, vare sig från sina vänner eller en spirande romans, och sin dotter har han inte vågat delge sin rädsla. Men oavsett vad han varit rädd för att hitta, hade han ändå aldrig kunnat ana vilka krafter som gett sig tillkänna, vilken hämnd som ligger på lut.

Det är en typ av skräckrysare vi får oss till livs, en oväntat brutal och överraskande historia, som både ruskar om och får mig att studsa högt. Inte till en början, då de båda parallella historierna löper på i ett lagom intresseväckande tempo. Men sedan… när spänningen stegras obönhörligt till de båda historiernas överraskande slut, då finner jag mig ordentligt omskakad! Lite läskigt är det allt, t o m obehagligt… men onekligen skickligt skrivet! Författaren imponerar igen och kan varmt rekommenderas!

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Kan läsas direkt som e-bok.