"Uppvaknandet" av Tracy och Laura Hickman

När jag var sisådär 15-16 år så upptäckte jag rollspelens fantastiska värld. Jag och mina kompisar kunde spela hela helger, bekämpa drakar och jaga magiska artefakter.
Det var även här som jag upptäckte DragonLance-världen (på svenska Draklans), en enorm litterär värld skapad av Tracy och Laura Hickman. Den sattes på pränt av Tracy Hickman och Margaret Weis, och har inspirerat rollspelare och fantasyläsare världen över sedan mitten på 80-talet.

Någonstans runt 2000-talets början tappade jag dock bort denna fantastiska värld, familjen flyttade och jag hittade nya vänner och en ny rollspelsgrupp.

Nu har jag äntligen tagit mig an Tracy och Laura Hickmans historia om Bronskoralerna, vari Uppvaknandet är den första delen. Och jag måste säga att jag är såld, historien känns inte lika polerad som jag med mina rosa minnesglasögon har för mig att DragonLance var, men det märks tydligt att här finns inspiration från rollspel och en hel del erfarenhet av skrivande.

Vi får följa ett flertal individer i boken, de som står ut mest för min del är smeden Gaelen och hans fru Berkita, fen Dwynwyn och Mimic, en väldigt annorlunda ingenjör.

Eftersom boken är ganska tunn så är det svårt att berätta om handlingen utan att avslöja saker, men historien utspelar sig i en värld som påminner om 1100-talets Europa. Skillnaden är att här är det inte människor, utan drakar som är kungar. Kyrkan, naturligtvis tillägnad sagda drakar, har stor makt och det vanliga folket försöker leva så gott det går i skuggan av makten.

När vi träffar honom verkar Gaelen vara en ganska nöjd man, om än att han är plågad av syner och mardrömmar. Han älskar sin fru över allt på jorden, han har tagit över och driver sin svärfars smedja, en smedja med gott rykte och god lönsamhet och han är uppskattad av sina grannar.
Vad mer kan man önska?

Vi lär oss dock ganska snabbt att det kanske finns mer än en verklighet man behöver förhålla sig till, däribland feernas värld. Det verkar som om dessa verkligheter oftast inte har med varandra att göra, men genom drömmar och syner kan vissa individer få kontakt över gränsen. Det är här Dwynwyn kommer in i bilden. Gaelen drömmer nämligen om en bevingad kvinna vars röst är så vacker att han inte kan höra vad hon säger. Dwynwyn å sin sida ser en man som inte är en fe, men som hon tror kan vara nyckeln till att rädda tronen åt hennes drottning.

Men så enkelt kan det ju inte vara. Fast mer än så här vågar jag nog inte berätta, bortsett från att ni har något att se fram emot i de sista kapitlen i boken, där vi får stifta bekantskap med vättarna. Jag fick direkt en känsla av att Blizzard Entertainment tog inspiration till sina goblins från Mimic och hans ”kompisar”, men det är nog snarare så att det finns en gemensam inspirationskälla.

Vättar är plumpa, gemena, elaka, egoistiska och otroligt underhållande. Jag ser fram emot att läsa mer om Mimics upptåg i resten av serien.

/Andreas

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.