onsdag 29 augusti 2018

Passageraren av Lisa Lutz


Ibland kan man under läsningens gång fundera över en boks titel. Av någon anledning gjorde jag det inte den här gången, utan först nu, när jag ska skriva om den, och tänker… vadå passagerare..? Och plötsligt trillar polletten ned – det var ju just det hon var, hon som boken handlar om! Hon, som vi först alldeles i slutet får veta vad hon egentligen hette… hon som i berättelsens början är Tanya Dubois. Vars man råkar trilla ned för en trappa och dö. Varpå Tanya inser att hon säkerligen blir huvudmisstänkt, när polisen ska titta närmare på dödsfallet, trots att hon ingenting hade med trappfallet att göra. För att undvika den granskning av polisen som hon inte kan kosta på sig, tar hon med sig alla kontanter och rymmer fältet. Skaffar sig en ny identitet. Möter den kvinnliga bartendern Blue, som blir den första någonsin som får höra hennes otroliga historia. Den som vi som läsare inte vet någonting om, mer än att hon tycks vara på flykt från någonting sedan lång tid tillbaka, att Tanya inte var den hon egentligen var, från början.

Blue blir så engagerad i hennes historia så att hon bestämmer sig för att hjälpa, och hon både hjälper och stjälper, om vartannat, under historiens gång. Från att gång på gång tvingas byta identitet på de mest intrikata vis, lyckas ha ihjäl en och annan skitstövel under resans gång, fly, fly och åter fly, inser ”Tanya” till slut att hon inte kommer att orka med detta i längden – hon har diverse olika typer som flåsar henne i hälarna hela tiden, och pengarna bara tryter och tryter. Men vad ska hon göra, hur ska hon undkomma det oundvikliga?

Till oss läsare ger författaren löpande en gammal mailkonversation mellan huvudkaraktären och någon annan, en förmodad kärlek? Detta ger oss små pusselbitar i taget att tillfoga storyn som sakta växer och fördjupas, men som ändå inte är i närheten av vad som slutligen klarnar, när man förstår bakgrunden till allt… Och det slår det mesta, och mig med häpnad.

En klart intressant och annorlunda spänningsroman, som börjar i en halvhumoristisk, småraljerande ton som jag störde mig på inledningsvis, men som antingen försvann eller som jag snabbt vande mig vid, för boken slukades som ett stort glas kallt vatten i värmeböljan. Galet och kanske inte hundra procent trovärdigt eller realistiskt, men vad gör det? Jag gillade den lite råbarkade historien ändå, som säkert skulle kunna göra sig som film…

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Finns att läsa (e-bok) och lyssna (e-ljudbok) på direkt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar