En fantastiskt vacker bok, både in- och utvändigt! Något för
botanikern inom oss, samtidigt som det är en stark och berörande historia om
hur livet var, och blev, för Alice Hart. Romanen har utsetts till Book of the
Year 2019 i Australien och håller på att bli en Netflix-serie i detta nu. Och
när vi träffar Alice är hon bara nio år, älskar sin kuvade mamma och hatar sin
våldsamma och oberäkneliga pappa, lever i utkanten av sockerrörsfälten
någonstans längs Australiens östkust med dem båda, och är i princip förvägrad
att ha kontakt med några andra. Där har ni utgångsläget. Och det gör ont.
När tragedin är ett faktum och båda föräldrarna dör i en brand,
blir hon tvungen att flytta till sin farmor – en farmor hon aldrig har träffat
eller ens hört talas om att hon har. Kraftigt påverkad av sitt trauma har hon
slutat prata, men i sin farmors enorma blomsterodlingar lär hon sig att tala
genom vildblommornas betydelser, blomsterspråket blir ett sätt att uttrycka det
hon inte kan säga med ord. Sakta finner hon sig så småningom till rätta bland
de andra, av livet tilltufsade kvinnorna som för kortare eller längre tid lever
sina liv på den stora gården. De blir hennes nya familj. En stark vänskap med
en grannpojke, som så småningom utmynnar i en än starkare kärlek, lossar tungans
band och Alices liv som ung vuxen tycks blomstra som trädgårdarna, tills ett
oväntat och förödande svek från farmoderns sida får henne att abrupt överge
gården och bege sig iväg - vart som helst, bara bort.
Frustrerad över hur lite hennes farmor har kunnat delge henne om
familjens förflutna, beslutar hon sig för att lämna alla utan information, och
bara börja om på nytt, så långt borta som möjligt. Hon hamnar av en slump i
centrala Australiens storslagna öken, får jobb som guide i en nationalpark, och
möter där sitt livs kärlek. Men vem är han egentligen? Och hur länge kan hon
egentligen fly sitt förflutna och alla hemligheter som dolts för henne utan att
det kommer ikapp?
Ja, det är ett storslaget läsäventyr, likväl som ett geografiskt,
biologiskt och mytologiskt. Boken är som en hyllningssång till allt det vackra
på jorden, men också allt det vackra i livet, trots svårigheter och motgångar.
Alice Hart gör intryck, särskilt som den lilla flicka hon var i början på
romanen – en starkare och mer berörande inledning på en bok får man nog leta
efter!
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar