Elin Boardys nya

Jag tycker det är hemskt trevligt att följa Elin Boardys författarskap. Dels för att Boardy är bibliotekarie till professionen (Man kan alltså skriva böckerna själv!), och dels för att hon förhåller sig befriande avspänt gentemot rådande litterära trender. Boardy debuterade 2008 med Allt som återstår, en fint och återhållet berättad historia från det tidiga 1900-talets Bohuslän. Och även nyutkomna Mot ljuset skyr såväl fadersuppgörande gillestugsnostalgia som lattesurplande varannan-helg-intriger.

Handlingen tilldrar sig istället i Malaya (nuvarande Västmalaysia), år 1947. Den unga kartritaren och oförlösta konstnären Elly är på äventyr tillsammans med sin lillasyster Annie och dennas danske man Laurids. Den senare gör läkarpraktik och har bekantskaper bland traktens plantageägare. Med på resan är också Laurids gamle vän Niels, i vars vänsterorienterade intellektualism plantageägarna finner ett irritament och Elly en smygande attraktion.

Boardy släpper loss sina allt svettigare karaktärer i en lång rad kammarspelsaktiga scener. I en ohämmad flod av kolonialrekvisita skapas känslomässiga spänningar modell isberg. Trots den rikliga dialogen sker det mesta under ytan, och förmedlas via suckar, antydda leenden, höjda ögonbryn och en otalig mängd blickar.

Jag har svårt att tänka mig att ordet ”blick”, med dess olika böjningsformer, någonsin använts lika frekvent i en svensk roman. Dock känns det hela tiden motiverat. Elly registrerar vaksamt varje ögonkast, och det samma gör jag. Boardy återger inget som inte först har filtrerats genom Ellys behärskade temperament, och avsaknaden av helhetsbild invaggar effektivt läsaren i romanens febriga atmosfär.  

Intensiteten stegras då både triangeldramatik och uppror bland plantagearbetarna är ett faktum, och Boardys ambition att låta handlingens politiska och privata plan korsbefrukta varandra faller väl ut. Elly bevittnar sönderfallet av ett ohållbart västerländskt förhållningssätt gentemot omvärlden. Resan blir samtidigt ett både känslomässigt, yrkesmässigt och en aning feministiskt uppvaknande. När låren klibbar ihop under crêpeklänningen byter hon helt sonika till shorts, och när männen manifesterar sitt hotade maktanspråk genom att nöjesskjuta en elefant, protesterar hon med feber och några tomt stirrande blickar. Inga åthävor alltså, och ännu ett lysande kvinnoporträtt från Boardys penna.

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog