Vi flyttas till 70-talets Småland i en liten by utanför Nässjö. Själv tycker jag inte att tiden spelar så stor roll utan fastnar mer för berättandet. Det är skrönor, resonemang om det lilla och det stora, verkligt men med inslag av sagoväsen. Alltihop är kryddat med det mest osannolika(?) galleri av människor. Det är så härligt. Det som håller samman berättelserna är att man som läsare följer ungdomsgänget i byn. I alla fall är det vad jag hitintills uppfattat. Men jag har halva boken kvar – kanske kommer det att ändras.
En av anledningarna till att jag valde att läsa Kioskvridning 140 grader var språket. Den skulle delvis vara skriven på småländska. Det var inte alldeles lätt att ta sig in i dialekten. Turligt nog är min mamma från Småland så jag kunde plocka fram morfars röst ur minnet och det underlättade. Högläsning för sig själv kan annars vara att rekommendera. Ett litet smakprov tänkte jag bjuda på. Här handlar det om Steckna Pötta en av personerna som figurerar i berättelsen - De känns som om ho hade rönkepistol, sa Sula. – En blir tvätt genumskinli. Som e räka. – Räker e ju röa, påpekade nån, så smålänning och landkrabba han var. – Jamen ja mena såklart di råe.
Jag gillar det här språket, blandningen mellan dialekt och rikssvenska. Sedan lekar han in liknelser och utsvävningar som sätter fart på min hjärna och fantasi. Det går inte att läsa alltför snabbt utan det behöver mogna till sig emellan åt. Det är en av anledningarna till att de två veckors lånetid jag hade inte räckte till. Han har gjort ett bra jobb Peter Törnqvist. Jag får nog allt låna boken igen, och se hur fortsättningen ter sig.
/Liselott
Reservera boken i bibliotekets katalog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar